Gästkrönika: Debatten fortsätter

Signatur N. Larsson kände att Fowlers uttåg var för engagerande för att låta gå okommenterat.

Fansens störste älskling spelar numera i rivalerna Leeds Uniteds tröja nummer 27.

Nu är det ju visserligen några dagar sedan det officiellt blev klart med den kontroversiella övergången, men en sådan här sak tar tid att smälta. Det tar tid att acceptera, det tar tid att förstå, en sådan här sak (välj vilka ord ni vill). En av klubbens bästa målskyttar genom tiderna, med tröja nummer nio (bara en sån sak) finns inte längre med oss på resan.

Det som har gjort Fowler populär bland fansen, och här pratar vi riktigt populär, är väl främst tack vare sin egenskap som bara han och de andra riktigt stora målskyttarna i fotbollsvärlden har. En förmåga att stå rätt, att veta vad man ska göra när bollen kommer, samt att inte tänka för mycket i avsluten. Avgör man matcher för sitt lag, då blir man populär. Så enkelt är det. Fowler är ju inget undantag direkt. Han har fått den chansen många gånger!

I slutet av Liverpoolkarriären plågades den gudabenådade avslutaren av skador, men framförallt av det faktum att han fick allt mindre och mindre speltid. Det sista; ett faktum som han inte alls var van vid från tidigare år. Den notoriske målskytten fick nu börja vänja sig vid att stå allt längre från centrum (spelmässigt sett), samtidigt som han fick börja inse att han kanske inte längre var managerns förstaval på forwardssidan. Detta tror jag Fowler som person har mycket svårt att acceptera och det är nog därför vi inte längre får möjligheten att se honom i den röda tröjan. Får han spela, gör han det oftast med framgång, får han det inte, har han svårt att hantera situationen.

På senare år har Liverpool förändrat spelstilen. I samband med Heskeys introduktion i klubben fick man nu åter den där spelartypen som man så länge hade saknat i laget. Liverpool kunde nu åter börja spela lite av det spel som gjorde laget så framgångsrikt under framförallt mitten på 80-talet. Med Heskey i laget utvecklades snabbt en ny dimension i spelet. Man hade nu den där spelaren med förmåga att suga åt sig och hålla i bollen högt upp i banan. En spelartyp som för en otränad åskådare kanske inte syns så mycket under matcherna, men som för ett lag är en spelare som verkligen är oumbärlig. Heskeys betydelse för laget idag kräver mer än några rader att beskriva, men klart är att han med sin kraft och tyngd ligger bakom mycket av den framgångsvåg som laget surfar på för tillfället. Den något moderniserade spelstilen samt introduktionen av den store före detta Leicesterspelaren blev kanske en våg som inte lyckades hålla uppe Robbie Fowler.

Jag är besviken över händelseförloppet och att det blev som det blev. Fowler var ju även den store favoriten hos mig. Realistiskt sett får man dock inse att Fowlers gyllene dagar i klubben hade passerats. För fem år sedan, när man anföll med mycket folk och gärna spelade in mycket bollar centralt, fanns det kanske ingen som var bättre än Fowler. Nu när det mesta är förändrat finns det det. Därför fanns det helt enkelt ingen plats för Fowler längre. Tro nu inget annat än att klubben naturligtvis ville ha fått behålla sin guldklimp, men för honom själv, med färre och färre framträdanden som följd, var det kanske det bästa som kunde hända.

Jag kommer att sakna dig Robbie. Jag har väl inga möjligheter att försöka ändra efternamnet till mitt, likt Fowl... till Hern…, men jag gråter inga floder för det. Jag vill behålla ditt namn där bak på ryggen. Jag ska bära det med stolthet, och du kommer för alltid att vara en favorit hos mig, även om du nu spelar för en av de värsta konkurrenterna.

0 kommentarer