Imorgon är en Annandag - Hamann är hela skillnaden?
Frågan vi alla har ställt oss de senaste veckorna och nu måste väl Gary McAllisters dagar vara räknade?
Svårt att undvika att travestera titeln från en schlager som börjar med orden: ”Det finns en flicka som jag går till ibland”. Hmmm...
När Dietmar Hamann fick en avstängning i tre matcher tror jag att de flesta, även om en hel del kanske inte rankar tysken så högt, kände att det skulle göra Liverpool mer sårbart defensivt och rubba en samspelt mittfältsuppställning. Själv har jag ju tjatat till leda om hur otimat straffet kom just när vi skulle möta både Chelsea och Arsenal, men inte ens jag som försvarat Hamanns spel, kunde väl tänka mig att han skulle betyda så här mycket. Eller är det en tillfällighet att Liverpool bara har gjort ett mål och samtidigt släppt in hela sex stycken under de tre matcher som Hamann har varit avstängd?
Oavgjort mot en pigg nykomling, förlust i en match vi ändå aldrig vinner och ytterligare en förlust mot ett av ligans bästa lag, är det verkligen så dåligt? Uttaget ur sitt sammanhang, kanske inte. Men för att återknyta till ”vi är många som väntar” var det just det här jag oroade mig för. När Liverpool plockade poäng på löpande band under oktober och november var det inte ett mästarlag som gjorde vad som krävdes och endast tog fram det som behövdes. Inte heller var det fråga om att laget spelade på toppen av sin förmåga. Liverpool spelade helt enkelt...som Liverpool. Det jag ville få fram var att den dagen Owen inte sätter sin chans och nyckelmomenten i matchen inte spelar oss i händerna, så kommer vi att få problem. Och det är precis vad vi har fått.
Problemet är väl att det är svårt att sätta fingret exakt på vad det är som saknas. En kreativ central mittfältare brukar dock dyka upp i de flesta ”klagobreven”. Man vill gärna kunna säga att bara man gjorde si och så, så skulle det bli bra. Jämför med Manchester United där det var ganska lätt att peka på att om de fick (får) ordning på försvarsspelet, så kommer de åter att tillhöra toppen. Men, Liverpool har ju egentligen inte spelat dåligt mot vare sig Fulham, Chelsea eller Arsenal. Okej, vinner man inte så har man kanske spelat dåligt, men ni fattar säkert. Försvaret har inte sett ut som äggröra, även om positioneringen inte är lika vattentät som förra säsongen (men den är ju inte sämre än för en månad sedan). Framåt har vi, åtminstone stundtals, faktiskt presterat riktigt bra spel och skapat en hel del chanser som dock för det mesta har gått till spillo.
Kan man nu inte hitta orsaken där den borde finnas brukar man behöva leta någon annanstans och det är då man ställer sig frågan: Kan Dietmar Hamann ha en sådan enorm betydelse för Liverpool? Är han kittet som höjer försvarsspelet till ett av Europas bästa, fungerar tysken som knytpunkt för ett fungerande passningsspel och ger han verkligen Michael Owen udden att sätta målchanserna? Hur bra jag än tycker att Hamann är, kan jag inte svara ja på den frågan. Jag tror inte på tillfälligheter, men kanske kan orsaken vara en annan, eller åtminstone så spelar ytterligare faktorer in.
There’s Something About Gary
Jag tror att Liverpools [mittfälts]spel har sett så chanserat ut på grund av att Hamanns avstängning har sammanfallit med ett par andra saker. För det första så har både Steven Gerrard och Danny Murphy en nedåtgående trend. Det är hårt att säga att om Gerrard har en dålig dag, så har Liverpool en dålig dag, men det kanske inte är så långt ifrån sanningen. För att Liverpool skall prestera sitt bästa spel krävs i alla fall en Gerrard i högform. Murphy var riktigt bra under en period under hösten, men han har sett mer och mer sliten ut under december. Framför allt vill jag dock fästa uppmärksamheten på att det som har hänt är att vi i stort sett har ersatt Hamann med Gary McAllister och det är ett nedköp som heter duga. Hade Jamie Redknapp varit frisk, vilket känns lika troligt som att Ipswich klarar sig kvar i Premier League, hade steget kanske inte blivit lika stort, men McAllister är som många i forumet har påpekat klart ”over the top”.
Liksom i fallet Emile Heskey, är det en helt annan spelare än den som visade upp sig den förra säsongen som man har fått se efter sommaren. Även om McAllister inte gick in och dominerade, så hände det ändå saker omkring honom tidigare. Den här säsongen har åldern tagit ut sin rätt till fullo och jag börjar dessutom tröttna på att skotten skall ta nittio procent av alla frisparkar. McAllister kan möjligtvis bytas in vid en 3-0-ledning när Liverpool kan stå stilla och rulla boll, eller hemma mot Luton i FA-cupen, men tanken på att ha honom i startelvan mot Barcelona, som i våras, känns ganska skrämmande.
Att Liverpool har slagit bort så många passningar anser jag vara en följd av dålig rörelse i laget. De senaste matcherna har man ofta sett en spelare stå praktiskt taget stilla och passa bollen, något som borgar för att en motståndare skall hinna snappa upp den. Dessutom är det betydligt lättare att pressa bollhållaren om vederbörande inte rör sig. Det senare anser jag vara orsaken till att Arsenal lyckades sätta press på Liverpool, trots en man mindre.
Sammanfattningsvis är min diagnos att Hamann har figurerat så frekvent att många spelare vant sig vid att vissa saker ”sköter sig själva”. När andra nu tvingas ta hand om dessa detaljer, så behöver de tänka aningen mer och då låser det sig lite. Lägg till det att de två offensiva centrala mittfältarna vi har är en bra bit från toppform (Gerrard) eller är som uppslukade av jorden (Redknapp), så kanske det hela inte är så konstigt.
