Grått Nytt År!
”Nothing changes on New Year’s Day”, som det heter i den gamla U2-låten och det var väl ungefär så det kändes efter Boltonmatchen - same old, same old.
Vädret gick i Göteborg från -15°C, kristallklar sikt och nästan vindstilla på nyårsafton, till plusgrader, slask, grådaskigt och kulingvindar på nyårsdagen. Det skulle nog gå att dra en del paralleller till det, men jag nöjer mig med att konstatera att Liverpools spel mot Bolton oftast var lika trist som att traska fram genom en halv decimeter snöslask i hård motvind.
Det går inte att skylla på laguttagningen - även om Jari Litmanen kunde ha fått komma in tidigare - eftersom startelvan mot Bolton var bland det starkaste vi kan ställa på benen. Det var helt enkelt ett uselt framträdande utan inspiration. Sista halvtimmen av första halvlek måste ha varit Liverpools sämsta den här säsongen, med risk för att ha slitit ut den frasen. Efter Steven Gerrards 1-0-mål höjde sig laget tillfälligt i fem-tio minuter, men sjönk sedan tillbaka och lät Bolton ta över.
Så mycket boll - så lite spel
När Liverpool drog sig tillbaka och verkade bevaka sin ledning är jag övertygad om att bortalaget såg sin chans att få med en poäng. För varje steg Bolton tog framåt, tog Liverpool ett bakåt, och kvitteringen kom inte helt oväntat. Med all respekt för Bolton, Liverpool skall inte tappa en ledning hemma mot liknande motstånd. Naturligtvis skall laget inte spela så erbarmligt dåligt som det stundtals gjorde, men om man nu inte verkar göra ett till mål framåt, skall man åtminstone se till att hålla i bollen och rulla ut tiden. Och än en gång tvingas jag konstatera att Liverpool står, och i den här matchen faller, med en Owenmöjlighet.
Bill Shankly var en man som var känd för att yttra oförglömliga fraser så fort han fick en mikrofon framför sig, men frågan är om inte Phil Thompson redan har stått för årets citat, trots att 2002 knappt har börjat. "Överlånga inlägg sista tredjedelen" (Lars-Tommy, någon) i all ära, men "vi hade för mycket bollinnehav"? Vi hade så tråkigt på semestern eftersom vi hade för mycket pengar med oss. Jag klarade inte tentan eftersom jag hade pluggat för mycket. Jag vet att det är att sparka in öppna dörrar, men vad menar kar´n? "Det är svårt att veta vad man skall göra av bollen om man hela tiden får tillbaka den." Om det är sådant spelarna får höra inför matcherna är det inte konstigt att det ser ut som det gör. Om vi på hemmaplan inte lyckas hålla 1-0 mot Bolton genom att just bara hålla i bollen kan man inte säga att man hade för mycket bollinnehav.
Bra spel vs. bra resultat
Ett resultat i en match är inget att fästa sig vid, om det nu hade varit så väl. Visst, vi gick obesegrade genom tolv ligamatcher, men spelet var inte i enlighet med resultaten. Nu har vi problem med spelet och fixar inte resultaten. Sex poäng på sex matcher och enbart tio mål på de senaste tio matcherna håller helt enkelt inte.
Den ”eviga diskussionen” har även först på forumet huruvida ändamålet helgar medlen - är det viktigare att Liverpool spelar underhållande än att laget tar poäng? Om man så vill: spela roligt och förlora eller spela tråkigt och vinna? Med ”roligt” avses då oftast en offensiv chansrik fotboll med mycket passningsspel och ”tråkigt” syftar då på defensiv kontringsfotboll där man utnyttjar motståndarnas misstag mer än något annat. Jag har redan fört fram min åsikt, men vill bara än en gång förtydliga att det inte är det ”roliga” eller ”tråkiga” i sig jag är ute efter. Jag kan stödja en 0-0-attityd kryddad med kontringar om situationen kräver det, men i längden måste framgångarna baseras på passningsspel och rörelse, kalla det roligt eller inte.
Som jag ser det är det största problemet att Liverpool inte har ett offensivt grundspel att plocka fram naturligt. Det ställer till problem när laget behöver pressa framåt och då blir det lätt tillkrånglat och tafatt. Det gör också att laget inte kan utnyttja ett stort bollinnehav på ett konstruktivt sätt. Ofta tvingas våra forwards att vända ner och hjälpa mittfältet, så när bollarna väl levereras in i straffområdet är det ingen Liverpoolspelare där. Defensivt har det, Hamann eller ingen Hamann, inte heller sett lika stabilt ut som det brukade. Liverpool har tillåtit motståndare att pressa laget alldeles för djupt vilket resulterat i flertalet hörnor och frisparkar och att laget har släppt till en del mål i "andravågen". Framför allt har Liverpool lämnat över kommandot alldeles för lätt. Ge dem ett finger och de tar hela armen.
Konkurrenterna på väg förbi
Jag vill inte måla Alex Ferguson på väggen, men faktum är att medan Liverpool står och stampar har övriga lag i toppen hittat en högre växel. Arsenal har haft problem på Highbury, men har imponerat genom att vända tre underlägen (0-2 mot Aston Villa, 0-1 mot Chelsea och 0-1 mot Middlesbrough) till segrar den senaste tiden och har samtidigt besegrat både Manchester United och Liverpool. Leeds trampade vatten ett tag, medan australiensarna var borta, men har kommit i gång igen och fortsätter Robbie Fowler att hitta nätmaskorna lika frekvent i fortsättningen får vi se upp. Dessutom fick de tyvärr behålla Lee Bowyer. Manchester United verkar, åtminstone tillfälligt, ha fått ordning på defensiven och dessutom ha fått i gång offensiven. Och har de väl fått i gång den senare kan de pressa lag så hårt att de inte behöver bekymra sig över att försvara sig. Besegrar de Newcastle ikväll har de tagit in tolv poäng på Liverpool på de senaste sex matcherna, vem hade trott det?
Inga ljuspunkter?
Jodå, Jerzy Dudek har visat sig vara en förtroendeingivande och stabil målvakt. Agerade kanske inte helt rätt före Boltons kvittering (där upprinnelsen dock var en onödig bakåtpassning av Stephane Henchoz), men räddade å andra sidan tre direkt avgörande lägen i samma match och har hållit oss kvar i flera matcher sedan han kom till Liverpool.
Steven Gerrard har dessutom de senaste matcherna visat att han är på väg tillbaka. Både mot West Ham och Bolton var det den gamle Stevie G man kunde skönja i passningsspelet och viljan att utmana motståndarna. Men en spelare kan inte rädda ett lag.
Förhoppningen är dessutom att Nicolas Anelka och Milan Baros kommer att ge Liverpool en större udd i anfallet än enbart Michael Owen.
