På med Blåstället!
Ingen lysande match mot Arsenal, rent dålig i flera avseenden, men ändå ett steg i rätt riktning.
Jag skrev i min förra artikel att vissa spelare måste visa klassen. Steven Gerrard var den som gjorde det idag. Idag var han skillnaden mellan vinst och förlust eller kris och arbetsro om man så vill.
Egentligen inte en av hans mest lysande insatser, men yttersidan fram till Riise är fenomenal och den vänder matchen helt och hållet. Ett ögonblicksverk från en stor fotbollsspelare och plötsligt ser man ljuset i tunneln.
Berger får efter ett Arsenalsanfall tag i bollen på mittfältet, han får en smäll och ser ut att tappa kontrollen. Plötsligt och utan förvarning hamnar kulan hos Steven Gerrard, men han vet redan var han ska göra av den. Ett fåtal fotbollsspelare har den sinnesnärvaron. På en tiondels sekund visar Steven med all önskvärd tydlighet varför hans kvaliteter är nödvändiga om man vill vinna titlar.
Ibland är det inte mycket som behövs. Idag var en yttersida tillräckligt.
John Arne Riises underbara löpning ska man inte heller glömma. Det tyder på stark vinnarinstinkt när man bestämmer sig för att göra en sådan trots att man spelat i dryga timmen. Riise illustrerar också vikten av det jag efterlyste senast. På två punkter dessutom.
Revanschlusten:
Efter miserabelt inhopp mot Southampton går Riise in utan rädsla eller osäkerhet. Revansch ville han ha och revansch fick han. Ingen minns självmålet längre.
Djupledslöpningar:
Idiotlöpning hade det kallats om inte Steven Gerrard välsignats med en unik högerfot, men nog var det en djupledslöpning och nog ville Riise vinna idag. Den som inte vill det är ju en…idiot.
I övrigt kan man väl säga att vi nästa direkt tappade mittfältet i eftermiddags, vilket gjorde att vi aldrig förmådde att etablera något tryck mot Stuart Taylor.
Michael Owen såg småskadad ut och även om också Anelka lämnade en del i övrigt att önska så blev jag mycket positivt överraskade när han istället för att vika ner sig efter Ljungbergs mål började arbeta hårdare och plötsligt vann en och annan nickduell.
Försvarsspelet fungerade bra idag, men Ljungbergs löpningar in bakom backlinjen läste jag om i tidningen redan förra veckan och med de två senaste mötena mot ”the Gunners” någorlunda färskt i minnet förvånar det mig att inte vårt mittlås lärt sig den ännu.
Även målet föregås av viss nonchalans i försvarsspelet, framförallt av Henchoz och Murphy. Tre Arsenalspelare skall inte få lyckas med något sådant mot ett så pass samlat försvar.
Nog om den matchen nu gäller det att blicka framåt för även om 1-1 på Highbury alltid är ett bra resultat så måste vi hitta vinnartrenden igen. Vägen är svår, men vill man göra lidandet så kort som möjligt finns bara ett medel. Blåstället måste på. Vi måste kriga, riva och slita i varje närkamp och ta löpningar i tid och otid även om de kan tyckas hopplösa (likt Riise gjorde idag).
Debatten om rolig fotboll, väsentlig eller inte, måste vi lämna för en stund. Nu räknas resultat och endast resultat.
Till sist.
Steven Gerrard visade klassen idag. Det räckte...idag. Hans passning kan ha vänt trenden, men skall den bli ihållande måste fler av våra nyckelspelare visa upp sig.
Den som lever får se.
//Stefan Elofsson – pool@winningteam.com
