Liverpool´s talangutveckling
Exemplen är många på att man numera även måste satsa på egna talanger om man vill nå toppen.
Det fantastiska 90-tal som Manchester United hade berodde till stor del på sättet som de fostrade egna spelare och lyckades skola in dem till att bli nyckelspelare i sitt lag. Det känns dock skönt att Liverpool inte bara står och tittar på med händerna i byxfickorna. Liverpool är på gång igen och grunden man vilar på består av spelare från de egna leden.
Trots att jag är en stor Liverpool-supporter går det inte att neka till att Manchester United var 90-talets utan tvekan bästa lag i England, kanske i hela Europa. Tittar man på laget bestod det till stor del av egna talanger. Paul Scholes, Nicky Butt, David Beckham, bröderna Neville, och Ryan Giggs (som kom till klubben i 16-årsåldern) utgjorde stommen i laget. När man kryddar detta med smarta köp som Peter Schmeichel, Roy Keane och Eric Cantona tror jag att man får det ultimata laget.
Nåja nog pratat om United. Den här krönikan ska handla om hur Liverpool är på väg tillbaka med hjälp av egna talanger.
Många tror ju idag att pengar styr allt inom fotbollen och har man bara en tillräckligt rik ordförande kan man köpa till sig framgångar. Riktigt så enkelt är det lyckligtvis inte. Pengar är dock viktigt. Att kunna göra en rejäl satsning på att fostra egna spelare kostar pengar. Alla storklubbar i Europa har idag någon typ av internatskolor där pojkarna kan kombinera fotboll med studier. Frågan är dock hur seriöst klubbarna ser på detta. Man ser en klar skillnad mellan olika länder.
I Spanien till exempel finns det otroligt många lovande ungdomar. Också Barcelona och Real Madrid har ungdomslag där det finns lovande spelare. Skillnaden är att tränarna helt enkelt inte är intresserade av att satsa på spelarna. De gör som så att om man får några skador plockar man upp någon spelare, han får spela tills de skadade är tillbaka och då skickas de ner igen. Den ende spanske spelare som kommit fram de senaste åren i något av storlagen är Real Madrids målvakt Casillas. Och hur kom han fram? Jo, båda Reals målvakter var skadade och den unge Iker kom upp. Han gjorde succé och det var helt enkelt omöjligt att peta honom. Den argentinske tränaren Menotti fällde en gång en kommentar som det ligger mycket i: Hade Maradona fötts i Barcelona hade han fortfarande spelat i Barcelona B.
Fotbollsskolan
Den ”fotbollsskola” som Liverpool har och som nu äntligen börjar producera är mycket inspirerad av världens mest framgångsrika fotbollsskola någonsin – Ajax.
Chef över denna skola är den gamle storspelaren Steve Heighway. Som sagt så kostar en sån här satsning oerhört mycket. Inte nog med att ett 20-tal planer finns tillgängliga. Det är massa folk som arbetar kring det här projektet. Det går till så att talangscouterna åker runt i olika klubbar och letar spelare redan när de är i 12-årsåldern. Michael Owen till exempel upptäcktes redan som nioåring men kom till Liverpool först som tolvåring då det är en regel i England att man inte får köpa spelare förrän de fyllt tolv år, nog så ungt kan tyckas.
På skolan finns alltså ett hundratal spelare i åldrarna 12-19 år. Det folk som jobbar är oerhört kompetent. Att ha duktiga tränare till exempel, är ju grunden till att kunna lyckas. Även talangscouterna måste kunna se vilka som verkligen har förutsättningen att bli någonting. Ungdomslagen deltar i olika ungdomscuper och får på så vis matchträning mot andra starka ungdomslag.
När spelarna kommit upp i åldern 16 år blir man junior. Liverpool har två juniorlag som spelar i serier, U-17 och U-19. Att spela i U-17 innebär att man är född 1985 och alltså kommer att fylla 17 i år. Båda dessa lagen leder sina respektive serier före i båda fallen, just det – Manchester United. Många får dessutom chansen att spela med såna som är äldre. De som tillhör U-18 och alltså är födda 1984 spelar i U-19-serien, eftersom U-19-laget bara innehåller åtta spelare och många av dessa dessutom spelar med reservlaget.
Som sagt leder båda Liverpools juniorlag sina serier och det finns oerhört många lovande spelare. Jag tänkte dock berätta lite mer om tre utav dessa. En är back, en är mittfältare och en är anfallare.
Lovande spelare
Jon Otsemobor:
En blivande storback som säkerligen kommer att bli uppflyttad redan till nästa säsong. Han spelar i mittförsvaret och hans styrka är snabbheten samt att han läser spelet bra. Han har också förmågan att kunna följa med offensivt och att sätta igång en snabb kontring efter att han har gjort en brytning. Han fyller nitton år i mars och redan förra året gjorde han flera matcher för reservlaget. I år har det blivit ännu fler och han är en verklig nyckelspelare för U-19 laget.
John Welsh:
John är kanske den allra största talang vi har bland juniorerna. Han har varit i klubben sedan han var tio år. Han fyllde arton år den 10 januari men spelar redan med ett stort lugn. Han var lagkapten för Englands skollag för några år sedan och det säger väl en hel del. Han är en riktig allroundspelare och kan spela var som helst i backlinjen. Allra bäst är han dock på mittfältet och det är troligtvis där han har sin framtid. Han har en otroligt bra blick för spelet och liknar Steven Gerrard i sin spelstil. Han är dock inte en lika bra bollvinnare som Steven, utan snarare en spelfördelare.
Neil Mellor:
Neil Mellor är en riktig klassisk gammal engelsk centertank. Stark, bra bollmottagare och bra i luften. Han är dessutom oerhört målfarlig, något som visade sig i förra årets FA-cup för ungdomar där han var bästa målskytt med åtta fullträffar. Liverpool gick till semifinal. Han gjorde nitton mål allt som allt förra året och bildade ett oerhört effektivt anfallspar med kollegan Brian McIlroy. Han liknar Emile Heskey och har alla förutsättningar för att kunna bli en storspelare.
Detta om några lovade juniorer. Faktum kvarstår dock. Det är oerhört svårt att ta steget från lovande junior till A-lagsspelare. Man kan ju heller inte räkna med att alla precis som Michael Owen och Robbie Fowler ska bli stjärnor över en natt och därefter vara givna i A-laget.
Nej, för att kunna utveckla en lovande junior till en A-lagsspelare måste man ha tålamod. Man måste helt enkel ge spelaren tid, låta honom misslyckas. Dessutom tror jag med undantag för extremfallen Fowler och Owen att det bästa är att skynda långsamt.
Inskolning:
De tre som förutom Fowler och Owen skolats in i laget på senare år är utmärkta exempel på tesen att skynda långsamt. Jamie Carragher, Steven Gerrard och Danny Murphy.
Danny kom till Liverpool som 20-åring och var då en av Englands mest lovande spelare. Han hade under tre raka säsonger varit den stora stjärnan i Crewe och frågan var inte om, utan när, han skulle lämna klubben för större äventyr. När Murphy efter säsongen 96/97 valde att röra på sig kunde han välja och vraka bland anbuden. Det var dock utan större tvekan han valde att skriva på för klubben i sitt hjärta – Liverpool. Första säsongen gick det tungt. Han lyckades inte alls och många menade att han kanske helt enkelt inte var tillräckligt bra för högsta serien. Liverpool såg dock talangen i honom och under säsongen 98/99 lånade man ut Murphy till Crewe där han visade prov på gamla goda takter. Han kom tillbaka, hade nu blivit lite mer erfaren och kunde på allvar slåss om en plats i laget. De två senaste säsongerna har han spelat mer och mer och får nu anses som ordinarie i laget.
Både Jamie Carragher och Steven Gerrard har verkligen gått den långa vägen. Båda har tagit det svåra klivet från lovande junior till att lyckas bli en A-lagsspelare och i dessa fall även landslagsspelare. Det har dock tagit sin lilla tid, men det är där knepet ligger tror jag. Det är så man kan få fram storspelare. Vad hade till exempel hänt om Steven Gerrard hade fått en eller ett par chanser men sedan skickats iväg till något division 1-lag. Nu fick han två säsonger på sig att visa att han var värd en plats i laget och nu är han en nyckelspelare i såväl Liverpool som i Sven-Göran Erikssons landslag.
Det finns givetvis också de spelare som inte orkar med detta. Jag tänker på en sån som David Thompson som jag såg som en stor talang och hoppades skulle flyga fram på Liverpools högerkant i många år framöver. Efter säsongen 99/00 som trots allt var hans bästa ville han dock lämna klubben för att få mer speltid och stack till Coventry. Lite synd.
Något som i alla fall jag har tänkt på är att den här inskolningen av talanger också pågår. Jag tänker på en sån som Stephen Wright som debuterade förra året och har fått en del speltid när vi har haft skador på backar. Jag tror att om inte nu i vår, så i alla fall nästa säsong, kommer han att få sitt stora genombrott. Dessutom har vi Richie Partridge och Alan Navarro som båda två förhoppningsvis kan ta en plats om något år. Richie har suttit på bänken vid flera tillfällen i år och Alan har varit utlånad till Tranmere där han lyckades så bra att de ville köpa loss honom, något som Liverpool dock sade bestämt nej till.
Att köpa rätt
Som jag nämnde angående Manchester United måste man också kunna köpa rätt spelare som kan förstärka truppen. Detta har Liverpool lyckats bättre med på senare år, men jag tycker fortfarande att man kan ha bättre timing i sina köp. Köpen av Babbel, Hyppiä och Riise tycker jag har varit helt strålande, finns ingenting att klaga på. Även köpen av Henchoz, Heskey och Hamann har varit bra, men där har jag ändå varit lite mer försiktig i mina hyllningar. Heskey har visat sig vara ett bra komplement till Michael Owen, men kostade en oerhörd massa pengar och det finns fortfarande saker att förbättra. Hamann har varit bra, men bidrar kanske för lite för lite offensivt. Henchoz kan man väl egentligen inte klaga på, men jag tror att han nästa säsong har förlorat sin plats i laget till Stephen Wright.
Dessutom har Liverpool gjort några riktiga grodor vad gäller inköp. Jag tycker att lånet (ev.köp) av Anelka var lite underligt med tanke på att vi har Owen och Heskey som givet anfallspar, Litmanen som ännu inte fått den chans han är värd och med Baros klar ungefär samtidigt som Nicolas Anelka. Jag kan inte säga att fransmannen inte kommer att bli intressant att följa, men jag tycker det var aningen onödigt. Trion Smicer, Barmby, Biscan har fortfarande mycket kvar att bevisa.
Juniorspelare:
Slutligen vill jag också presentera juniorerna som finns i Liverpool. Lägg namnen på minnet.
U-20
Chris O’Brien, mittfältare
U-19
Alan Coupe, försvarare
Michael Foley Sheridan, mittfältare
Brian McIlroy, anfallare
Neil Mellor, anfallare
Anthony Morton, mittfältare
Jon Otsemobor, försvarare
Matty Parry, målvakt
Neil Prince, mittfältare
U-18
David Chambers
Ian Dawes
Steve McNulty, försvarare
Andrew Nicholas, Försvarare
Leon Noel
Mark Peers
Mark Thomas
John Welsh försvarare/mittfältare
Zak Whitbread
U-17
Chris Butler, försvarare
Carl Clampitt, mittfältare
Tim Dittmer, målvakt
Adam Flynn, försvarare
Steven Gillespie, mittfältare/anfallare
Paul Harrison, målvakt
Jason Massie, anfallare
Chris McGrath, försvarare
Matthew Murray, anfallare
Marcus Orlik, mittfältare
Darren Potter, mittfältare
David Raven, försvarare
Mark Smyth, mittfältare/anfallare
Stephen Vaughan, försvarare
Tränare
Hughie Mcauley, U-19
Dave Shannon, U-17
// Gustaf Karlsson - blavitt_2001@hotmail.com
