Många var bra, men Steven Gerrard är skillnaden
Stefan Elofsson ger sin syn på segermatchen mot Manchester United i går kväll.
En vanlig regnig tisdagskväll och plötsligt påminns man om varför man älskar Liverpool FC.
Hela dagen hade jag gått runt och förberett mig mentalt på en förlust. Framför mig såg jag med förskräckelse alla fula flin som skulle möta mig så fort jag äntrade skolan på onsdagsmorgonen. ”Hur gick det igår egentligen?!” eller ”Ruud van Nistelrooy är fanimej kung asså!” skulle dom säga.
Detta slipper jag nu och jag kan inte beskriva hur skönt det känns.
Än mer övertygad om att detta skulle bli en trist kväll för mig blev jag efter att ha bevittnat matchens inledande kvart. Liverpools spel präglades, som det gjort under en tid nu, av osäkerhet och bristande självförtroende. Ingen vågade hålla i bollen och passningar som inte ens Carl Lewis hunnit ikapp under sin glansdagar avlöste varandra.
Sakta men säkert spelade vi dock upp oss och i halvtid var jag något mer hoppfull. Visst var det Man Utd som ägde matchen, men vi förmådde under en del, relativt långa, perioder behålla bollen inom laget. Att vi lyckades med detta berodde mycket på Emile Heskey som spelade precis som jag vill att han ska göra under den här typen av matcher. Hans insats tillsammans med Michael Owens och John Arne Riises såg till att Liverpool snabbt kunde få bollen långt upp i banan.
Den andra halvleken såg ungefär likadan ut som den sista halvtimman av den första. Möjligen fick vi vandra lite längre upp i banan med bollen innan vi blev attackerade, men det kändes ändå som att Alex’s mannar låg något närmare segern.
När 70 minuter var passerade började vi se ordentligt trötta ut och jag kände mig nöjd med den poäng som vi hade från start.
Så kom Anelka in och skapade nästan genast vår farligaste chans under matchen. Därefter kom Riises hästspark och sedan klev Steven Gerrard fram och frälste oss igen.
En lysande laginsats var det givetvis. Många visade den kämpaglöd, det engagemang och det mod som krävs för att vinna den här matchen.
Steven Wright har inte spelat mycket under den här säsongen. Ändå går han in och tar ner Paul Scholes fullkomligt och mäktar dessutom med att åstadkomma en del framåt. Imponerande!
Stephane Henchoz var bra och Jerzy Dudek utstrålar ett härligt lugn trots att under nästan hela matchen fick vara beredd på besök.
John Arne Riise verkar i det närmaste outtröttlig och visst var hans kanon från ’sextonmetrarn’ värd ett bättre öde.
Danny Murphy sliter hårt och det sätt som han förvaltar Gerrards passning på är underbart och kusligt iskallt.
Angående Dietmar Hamanns insats så kan jag inte mer än att citera webbis. ”Dietmar Hamann var kung.” Han fanns överallt och det såg ut som om han hade läst om varenda United-passning i tidningen för två dagar sen.
Men återigen. Övriga tio spelare i all ära. Skillnaden mellan en poäng och tre poäng, åttonde plats och Champions Leagueplats stavas för tillfället endast på ett sätt. S-T-E-V-E N - G-E-R-R-A-R-D.
Visst, han gör ingen felfri match, men återigen vänder han på ett ögonblick matchen till Liverpools fördel. Precis som sist får han bollen från ingenstans, men denna gången kostar han på sig en lugn mottagning innan han tittar upp och slår en fantastisk passning fram till Danny Murphy. Dessutom är hans tackling på stackars Phil Neville med 10 min kvar att spela strålande.
Kort sagt, Steven Gerrard höjer sig ur mängden, men under våren krävs att flera tar efter.
Ska jag kosta på mig att vara lite kritisk så väljer jag att kommentera backlinjen som, trots att vi höll nollan, ibland verkade lite darrig. I synnerhet under den första halvleken.
Förvisso hade Thompson gjort vissa omplaceringar, men om man jämför med förra årets drabbning på Old Trafford så tilläts de röda göra betydligt fler besök i Liverpools straffområde ikväll. Nu blev det inte så ofta riktigt farligt, men hade inte Ryan Giggs bestämt sig för att träna skottfinter just ikväll så kunde det gått illa.
Till sist. Liverpool har besegrat Man Utd på Old Trafford. Ruud van Nistelrooys rekordsvit är bruten. Fergusons segerrad blir inte längre. Nu ska jag gå och lägga mig för jag ger mig sjutton på att det är julafton när jag vaknar.
//Stefan Elofsson - pool@winningteam.com
