Inför: Arsenal - Liverpool
Liverpool går från en för säsongen avgörande match till en annan, när det är dags att återvända till Highbury två veckor efter det senaste mötet med Arsenal för en match i FA-cupens fjärde omgång.
Wright On
Jag fick en skymt av framtiden när jag strax efter klockan ett svensk tid loggade in på den officiella webbsidan och streamade en upptagning av matchen mot Manchester United över nätet. Om vi bortser från att den lade ut någon minut försenad kunde jag följa matchen i 450 kbps utan några avbrott. Jag har själv förutspått (eller gissat om man så vill) att före 2005 kommer man att kunna följa Liverpools samtliga matcher (hemma, borta, cup, reservlag) över nätet och eller LFCTV (mitt enormt fantasifulla namn på Liverpool FC:s egen TV-kanal). Givetvis mot betalning. Nu har vi en bit kvar tills dess. För det första återstår det att se hur det går att följa en livesändning klockan 16 en lördag, när alla helgsurfare huserar. Klockan 00-02 (GMT) natten mellan en tisdag och onsdag sover trots allt större delen av Europas befolkning.
Nu hade jag redan fått en skymt av framtiden ett par timmar tidigare, då Stephen Wright mycket förtjänstfullt höll högerkanten praktiskt taget ren från påhälsning. Det var visserligen inte första gången den Liverpoolfödde backen presenterade sig. Sedan debuten borta mot Stoke i ligacupen augusti 2000, har Wright spelat 15 matcher för Liverpool. Han fick hoppa in borta mot Boavista i Champions League-spelet när Sami Hyypia drog på sig en sträckning i matchinledningen och följde upp en stabil insats med att göra sitt första mål i Liverpooltröjan i mötet med Borussia Dortmund på Anfield en vecka senare.
Däremellan hann 21-åring visa den typiska rookieviljan och blev utvisad mot Charlton i ligan. Det är väl också en del av utvecklingen och jag är ganska säker på att Phil Thompson gav ynglingen ett par väl valda ord om att man inte tar en utvisning i 2-0-ledning med tre minuter kvar av matchen. Kom ihåg att vi i det läget redan saknade Markus Babbel, Gregory Vignal och Sami Hyypia på grund av skador. Wright är en spelare i samma fåra som Jamie Carragher. Vid sidan av att spela högerback kan han även vikariera som defensiv mittfältare, medan han egentligen är mittback. Stephen Wright har spelat sex U21-landskamper, gjort ett mål och var kapten för England under VM för juniorer.
Ur askan...
Det skall sägas att David Beckham, liksom Steven Gerrard, har haft svårt att hitta tillbaka till toppformen efter VM-kvalet, men jag tycker ändå att man ganska tydligt såg en lucka i hans spelrepertoar. Nämligen dribblingsförmågan eller förmågan att utmana sin försvarare. Precis som så många gånger tidigare tog Carragher bort Beckham fullständigt och kunde ”nöja sig” med att skärma Unitedmittfältaren tills denne tvingades passa bakåt eller in i planen. Över huvud taget lyckades Liverpool med det försvarsspelet som rönte sådana framgångar den förra säsongen, inte minst borta mot topplagen. Nämligen att även om motståndarna har en hel del boll, så tvingas de spela nästan uteslutande i sidled alternativt spela in bollar mot en ensam anfallare i straffområdet.
Man kan klaga på att Liverpool kom med en defensiv inställning, vore det så konstigt med tanke på den senaste tidens resultat? Men, de som kallade det här defensivt, skulle bara veta hur det har sett ut. Att som Sir Alex muttra om att ”Liverpool kom bara hit för att sparka bollen framåt och hoppas att det dök upp en chans” är dock löjligt. Jag skulle i stället vilja citera Arsene Wenger som efter en 0-0-match mot ett bottenlag sa: ”Det är inte vårt jobb att klaga på andra lags matchstrategi, vårt jobb är att se till att vi kan bemästra även en defensiv attityd, hålla uppe vårt spel och stå som vinnare när slutsignalen ljuder”.
För det är ju precis samma attityd som Liverpool möter i nästan två tredjedelar av alla matcher på Anfield. Lag som backar hem ganska kraftigt och utan att blinka skulle ta en poäng före matchen. Precis som United gjorde i tisdags hamnar vi då allt som oftast i ett spel där vi rullar bollen i sidled eller slänger fram bollar mot en ensam anfallare. Ett stort bollinnehav är som bekant inget som avgör en match. Men som sagt, att stå och gnälla över att motståndarna har lyckats utföra en på förhand bestämd strategi är svagt. I stället borde man väl gratulera dem…
Matchen mot Manchester United skulle som bekant ha spelats den 1 april, men flyttades eftersom Sky befarade att många skulle tro att det var ett skämt…eller inte. Det är hur som helst intressant att se hur förutsättningarna har ändrats inför FA-cupmatchen mot Arsenal på söndag. I stället för att ha en fullständigt bedrövlig match mot Southampton i bakhuvudet, kan Liverpool nu luta sig mot att ha besegrat serieledarna, tillika ärkerivalerna, på bortaplan och att ha hållit nollan för första gången på åtta ligamatcher. Människan är en svag varelse och det är uppenbart hur mycket framgång sitter i huvudet. Det är onödigt att hänga ut enstaka spelare (jag tycker att man har rätt att vissla ut ett lag om det finns fog för det, men ogillar när man buar ut enskilda spelare), det är uppenbart att Liverpool behöver (behövde?) lyfta sig kollektivt. Vi får hoppas att segern på Old Trafford kan fungera som vändning, i sådana fall kommer det leda till att så gott som samtliga spelare höjer sig åtminstone till normal standard. Att som vissa ”supporter” har gjort och firar skadade spelare, är också nonsens. Sedan får man tycka att vederbörandes spel suger bäverpung hur mycket man vill.
...i elden
Några nya spelare från konvalescenslistan är inte att vänta, så frågan är hur många förändringar Phil Thompson väljer att göra jämfört med i tisdags. Eftersom Arsenal liksom United har mest tempostarka spelare på vänsterkanten – ligans bästa framspelare Robert Pirés – känns det naturligt att låta Stephen Wright fortsätta till höger i försvaret med Jamie Carragher till vänster. Flytten av John Arne Riise gav väl kanske inte omedelbart den effekt jag hade hoppats på, norrmannen fick ta emot bollen stillastående alldeles för ofta. Men det såg bättre ut ju längre matchen led och Arsenal kommer dessutom att ha respekt för Riise efter den senaste matchen, så jag tycker det lutar åt Riise framför Patrik Berger. Sedan skall jag göra det ganska lätt för mig och säga att det förmodligen inte blir någon förändring på de övrig mittfältsplatserna heller.
Emile Heskey har förmodligen aldrig utsatts för så stark kritik som nu, vare sig det är i Aftonbladet eller engelsk press. Det kan låta krystat, men faktum är att vi nog borde vara oroligare om han hade gjort enstaka, snarare än inga, mål. Vad menar jag? Jo, tag valfri spelare, till exempel Stephan Henchoz, som ännu inte gjort mål för vare sig Liverpool eller Blackburn. Låt vederbörande vara i straffområdet på samtliga hörnor och spela längst upp i laget (som Heskey alltså). Visst skulle inte Henchoz kunna undvika att peta in någon retur efter kaos i straffområdet eller toffla in en eller annan boll med Michael Owen bredvid sig? Men Heskey gör ju inte ens de målen och därför kan han inte bara vara dålig. Kristallklart?
Strategin inför matchen på Highbury kommer nog inte att skilja sig så mycket från den på Old Trafford för Liverpools del. Men Arsenal tillämpar torpedfotboll snarare än United bollrullning - djupledspassningar från Viera eller snabba
