Lagbanner

JAG VET VISST VAD OFFSIDE ÄR!!!

Det är lördag och klockan närmar sig fyra. Canal+ har redan stått på en stund och på soffbordet är bärsen upphälld bredvid ett gäng stryktips- och oddset-lappar. Runt bordet sitter taggade supportrar iklädda matchtröjor och halsdukar i väntan på avspark och att få heja fram sitt lag...

Låter som en riktig ungkarlslya, eller hur? Men nej då, det är ju hemma hos mig. Hemma hos en med tuttar och hål istället för pitt.

Men det är också den enda egentliga skillnaden. Även en tjej kan förstå sig på den underbara underhållning som fotboll, och då främst engelsk fotboll, ger. I alla fall har jag sedan länge upptäckt den skönheten. Fotboll för mig är inte bara två lag som kämpar om en boll, vilket vissa ointresserade idioter kan beskriva fotbollen som. Det gäller att kunna se in i matchen, förstå känslorna, leva sig in…

Som tjej kan man bli bemött med sitt fotbollsintresse på lite olika sätt. Det vanligaste scenariot för mig själv är följande: Till en början tar killen man samtalar med (för 99,9 % av gångerna är det detta kön man diskuterar fotboll med) ingen större not om det hela. ”Jasså, du tycker om fotboll du?” Kanske tänker han inombords att ”jaha, tror hon att hon är märkvärdig nu eller?”. Men när jag sen håller mig kvar vid ämnet och börjar föra en dialog om fotboll så märker han ganska snart att jag verkligen är intresserad, och att jag vet vad jag pratar om. Då blir han oftast lite imponerad (utan anledning, vad är det som är så konstigt?) men måste för säkerhets skull testa mig lite till och börjar ställa lite mer knepiga och ingående frågor för att se efter om jag verkligen har koll. När han äntligen är klar med det (gäsp!) och jag har ”klarat” alla prövningar är han helt klart imponerad och förundrad. Det är ju lite tråkigt att man som tjej måste kunna bevisa sitt intresse för att bli accepterad och betrodd...men, men. Det får jag nog leva med. Fast jag förstår inte det konstiga i det. Man blir ju inte imponerad när en kille vet mycket om fotboll. Varför ”får/ska” inte en tjej tycka om fotboll? Svara mig gärna på det, ni killar därute.

I alla fall, nästa fråga är alltid, och då menar jag alltid, om jag själv spelar fotboll. Gud nej!!! Jag ber om ursäkt om någon tar illa upp, men damfotboll är bland det mest nedvärderande jag vet för den underbara sporten fotboll. För en tid sen var det ju en hel del skriverier om det i tidningarna och matcher på TV, men även om jag själv är tjej skulle det aldrig falla mig in att titta på en match i damfotboll. Inte förrän de lärt sig spela fotboll på riktigt, om det någonsin händer. Jag är mycket tveksam…

Jag kan backa tillbaka lite till min fråga varför killar alltid misstror en tjej när hon säger sig vara fotbollsintresserad, för det händer även mig. Någon gång har man stött på en tjej som säger sig tycka om fotboll. Till exempel: ”Jo, jag gillar också fotboll. Jag håller på Chelsea!” Men när man väl börjar prata kanske det visar sig att hon kan nämna en bra spelare (=snygg) i Chelsea, men att hon sen inte ens har koll på vilket lag som leder ligan...Då blir jag lite besviken. Det är såna som ger mig själv som fotbollstjej ett dåligt rykte. Mig veterligen finns det än så länge bara en tjej som jag verkligen kan ha ett riktigt fotbollssnack med och som ligger på samma nivå som jag själv, och det är min syster, trots att hon håller på Newcastle, den subban! (men jag älskar dig ändå, sys...) Men då är vi också lite smått fanatiska båda två.

Hur kommer det sig då att jag blev så frälst i fotboll? Det hela är nog mestadels min pappas förtjänst, som alltid har älskat sport och fotboll och som hade TV:n igång när man var yngre. När man inte hade nåt att göra satte man sig där en stund och såg en match med honom. Sen tog det som ni säkert förstår inte lång tid innan man var fast. Idag vet till exempel mina kompisar att det inte är någon idé att planera in något eller försöka ringa under en match, för jag svarar ändå inte. När vi var yngre kanske polarna var i ett ”tjejigt” illaluktande stall (skulle aldrig falla mig in!), medan jag satt hemma med farsan och syrran och njöt av en match. Ni kan försöka föreställa er vilka krig vi har haft där hemma i vardagsrummet! Farsan håller på Leeds, syrran som sagt på Newcastle och jag (självklart) på LIVERPOOL.

När våra egna lag möts är det verkligen fight på hög nivå. Då är det många glåpord och pikningar som hörs genom rummet, det kan jag lova. Som tur är är vi oftast inte långsinta... Om det har varit en bra och rättvis match kan förloraren skaka hand med vinnaren efteråt, och kanske till och med gratulera. Men i 90 minuter är det fullt krig, det kan ni skriva upp. Full supportermundering är det som gäller där framför TV:n, det är en härlig känsla. Jag tror det är mycket viktigt vem man ser fotboll ihop med. Det ska vara lagom av det mesta på nåt vis. Tänk er själva att t.ex. se en match med någon som sitter och pratar om något helt annat, det går ju inte. Men det ska heller inte vara något onödigt fotbollssnack. Vissa saker är självklara och behöver inte kommenteras under spelets gång. Ni förstår säkert vad jag menar. Jag har i alla fall hittat mina själsfränder vad gäller fotboll. Även nu sedan jag flyttat hemifrån försöker jag komma hem till farsgubben varje lördag och även andra dagar om det är en bra match på gång.

Varför blev det då just Liverpool för min del? Eller engelsk fotboll överhuvudtaget? Engelsk fotboll är för mig en självklarhet när man väl satt sig in i de olika nationernas spelsätt och teknik. Ta till exempel den ”vackraste av all fotboll” som någon konstigt nog har utnämnt den till, den italienska. Nej tack, säger jag. Italiensk fotboll är för mig oärlighet, filmningar, veka spelare och divor. En motståndare behöver ju bara peta på en italienare så ligger han där på marken och vrider sig av smärta! För att halvminuten senare komma in på planen och vara spelklar igen, sedan laget väl fått sin oförtjänta fri-spark. Nej, det är inte fair play. När en äkta engelsman ligger däremot, då vet man att han har ont, riktigt ont. Så länge alla ben i kroppen är hela så spelar han 90 minuter och ger max! Det är så det ska vara. Visst kan italienarna göra snygga finter och trixa med fötterna, men jag tycker ändå att det negativa väger över. Spansk fotboll håller ganska bra klass, men för egen del har jag inte möjlighet att se så många matcher ur den ligan. Jag skulle kunna fortsätta, men det leder ändå bara till ett resultat: engelsk fotboll dominerar!

Att det sen blev just Liverpool är idag en självklarhet, men det jag fastnade för från början tror jag var de snygga, blixtsnabba övergångarna mellan defensiven och of-fensiven. Jag har alltid varit svag för snygga kontringar, och skillnaden mellan Liverpool och andra lag när de kontrar är att ”vi” hinner ställa upp med nästan hela laget istället för med en snabb spelare, som de flesta andra lag. I alla fall var det så när jag en gång fastnade för de underbara Reds. Nu har vi ju snabbe Owen som har tagit över den rollen lite. Allt var så snyggt, de kunde bredda elegant, hade ett skickligt passningsspel, gjorde läckra mål. Nu efteråt är det ju som sagt helt uppenbart och naturligt att hålla på Liverpool, men ställ dig själv frågan. Varför tycker du att just Liverpool är bäst? Det är inte så lätt att sätta ord på, även om känslan finns där.

Den förste spelaren som jag riktigt föll för var Steve McManaman (miss you!). Eftersom jag ännu är ganska ung har jag missat en del storstjärnor som Kenny Dalglish, Kevin Keegan, m.fl., spelare som jag endast har haft möjlighet att se på video i efterhand. Men jag har i alla fall haft nöjet att följa spelare som Robbie Fowler, Michael Owen och nu Steven Gerrard. Det är inte fy skam det heller. Nog har Liverpool tagit fram en hel del bra spelare under årens lopp! Keep going strong.

Tyvärr har jag ännu inte haft nöjet att åka till England och se en match live, men det är på gång. Jag, syrran och farsan har nämligen ett litet spelbolag tillsammans (var sin 64-raders stryktips varje lördag), och av vinstpotten ska det bli en resa till London. Vi är uppe i lite drygt 10 000 kr, så till våren kanske det förhoppningsvis bär av. Och det kan jag tillägga (tillbaka till huvudämnet), av två kvinnor och en man, gissa vem som fått ihop mest vinstpengar till potten? Farsan ligger sist i tabellen så det skriker om det...det ska va en tjej för å tippa! Till er killar som spelar i ”Liverpoolsweden:s” tipsliga kan jag bara säga att jag jagar för fullt, så se upp.

Hoppas att jag med dessa rader i alla fall har fått någon att kanske tänka om vad gäller fördomar mot tjejer med fotbollsintresse. Om jag inte har det så gör det detsamma, jag kommer ändå att älska fotboll så länge jag lever. You’ll never walk alone.

Om ni har några kommentarer eller frågor vill jag väldigt gärna att ni mailar dem till mig:

Monika Ehrin - monika_ehrin@hotmail.com

Publicerad av Fredrik Johansson2002-01-31 11:45:00

Fler artiklar om Liverpool