Vi tar med oss det bästa och blickar framåt
1-1 mot ett lag som kamperar på ligans 16:e plats är naturligtvis icke godkänt. Speciellt som matchen spelades hemma på Anfield Road. Men under Merseysidederbyna råder som bekant lite annorlunda premisser än normal. Det gäller nu att ta med sig det bästa från den här matchen, för det fanns en del positiva inslag, och ta med sig när vi blickar framåt.
Den första halvleken var usel från båda lagens sida, men vi måste kunna prestera bättre på hemmaplan i fortsättningen om vi ska kunna haka på de andra topplagen. Mattias Herner drog i sin ”inför-artikel” paralleller till Sverige – Vitryssland och under de inledande 45 minuterna så slog jag också över att det fanns likheter. Ingen i röd tröja verkade vilja ta på sig något ansvar. Den livsfarliga ”det-ordnar-sig-inställningen” syntes och alla verkade bara gå och vänta på att någon annan skulle ta hand det här. Det hände som bekant inte och jag hoppas att Phil Thompson sa några väl valda ord i pausen.
Efter halvtid såg det också mycket riktigt bättre ut och Liverpool kom ut och höjde tempot rejält. Vi tog fler löpningar och hittat mer ytor på Evertons planhalva.
Då kom kallduschen som från ingenstans. Ett ögonblicks oskärpa och bristande aggressivitet och så var baklängesmålet ett faktum.
Jag såg som sagt indikationer på att Liverpool hade tagit över matchen även om inte Everton hade fått in det där målet, men nu gjorde vi det kraftigare.
Stundtals spelade vi faktiskt riktigt bra fotboll, men det är ändå svårt att få fram de där riktigt heta möjligheterna när motståndarlaget försvarar sig med så där mycket folk. Jag sa till mig själv att här måste till en kombination om vi ska luckra upp detta. Så blev det också. Målet föregås av en underbar kombination där kanske främst Danny Murphy visar prov på snabb tankeverksamhet när han så snabbt och så precist hittar Nicolas Anelka.
Att lyckas med sådana här kombinationer är mycket viktigt med tanke på att vi kan förvänta oss att stöta på försvarsmurar i stil med denna i flera av de återstående matcherna.
Dessutom är det ju läckert att titta på!
Att vi inte lyckas peta in ytterliggare ett mål är naturligtvis synd. Vi dominerade den andra halvleken och förtjänade de tre poängen trots de mediokra första 45. Att sedan Everton hade en ”sådan dag” är inte mycket att säga om, det skall ju tydligen vara tjusningen med fotbollen.
Att vi måste lära oss att vända på underlägen är ju ingen nyhet och även om vi inte lyckades idag så tycker jag ändå att det var ett steg i rätt riktning. Tidigare har det ofta bara sett krampaktigt ut när vi har försökt oss på att etablera tryck mot ett samlat försvar. Nu behöll vi lugnet och koncentrationen samtidigt som vi anföll med mycket folk och drog isär Evertons försvar.
I övrigt kan man väl säga att lagens båda managers visade prov på fin yrkeskunskap när deras byten blev mycket lyckade. Radzinski tofflade ju in ledningsmålet nästan omgående efter att ha blivit inbytt och både Vladimir Smicer och Emile Heskey bidrog starkt till Liverpools dominans i den andra halvleken. Särskilt den sistnämnde.
Vi har spelat riktigt hyggligt både offensivt och defensivt två matcher i rad nu, men ändå fått nöja oss med en poäng i varje. Med tanke på våra närmaste konkurrenters resultat i helgens omgång så måste vi nu trepoängarna börja rulla in.
Seger mot Galatasaray på tisdag hade varit smaskens, inte så mycket för de tre poängens skull just här, för jag tror att det blir tufft att avancera i Champions League och att vi bör prioritera Premier League, men för att vi måste komma tillbaka till den vinnarform som vi hade innan uppehållet.
Tillsist. Lite ironiskt var det med tanke på hur Michael Owen låg bakom målet med en passning från den position där jag flera gånger sagt att jag inte vill ha honom.
Jag får väl göra som Peter Wennman på Aftonbladet gör när han har råkat blotta sin solklara inkompetens och skylla på ”lagen om alltings jävlighet”.
Stefan Elofsson – pool@winningteam.com -
