Inför: Liverpool - Chelsea
Skall Chelsea lyckas vinna på Anfield för andra gången på 66 år eller kan Liverpool fortsätta jakten på ligaguldet?
Sett till det resterande ligaprogrammet har Liverpool sin på papperet klart svåraste motståndare på söndag då Chelsea gästar Anfield. På samma sätt som vi alltid har svårt mot dem i London brukar vi sällan förlora på Anfield. Statistiken backar till en början upp detta faktum. På Stamford Bridge har vi vunnit 14 av 60 möten genom tiderna, varav den senaste kom i december 1989, medan statistiken på Anfield lyder 41 vinster, 13 oavgjorda och endast fem förluster till Liverpools fördel. Faktum är att sedan 1936 på 40 Anfieldmöten har Chelsea endast en (1) vinst - 2-1 i februari 1992 - ett facit vi inte kan matcha mot någon annan motståndare. Så vad menade jag med "till en början". Jo, tittar man på trenden de senaste åren när vi har mött "det nya Chelsea" är frågan om det inte snarare är så att det inte finns något lag som vi har haft så svårt för.
De senaste fyra säsongerna har vi fyra förluster med 1-11 i målskillnad på Stamford Bridge. På hemmaplan har vi visserligen två vinster och två oavgjorda, men en av de vinsterna kom efter förlängning i ligacupen och den andra vinsten – med 1-0 – var inte direkt övertygande. Vad jag vill få fram är att Chelsea är ett av få lag som vi aldrig riktigt verkar ha fått grepp om. Något som har blivit pinsamt uppenbart i bortamatcherna. Nu är det inte bara vårt försvar som har haft svårt att få grepp om Chelsea. Många är väl experterna som har försökt att förklara bergochdalbanan från Londons lyxkvarter. Chelsea gör i stort alltid bra matcher mot topplagen och är kanske det enda laget som "brukar spela ut" Manchester United. Visst, "många utlänningar som inte tänder till i småmatcherna", "dålig gruppsammanhållning" och liknande har man hört, men räcker det för att förklara hur så många bra fotbollsspelare kan underprestera gång på gång. Motivation slår klass, men hygglig motivation slår inte hög klass.
Nu är det här en införrapport och ingen utredning om vad som är fel med Chelsea, det överlåter jag med varm hand till skribenten till höger, men när inte ens Claudio Rainieri kan sätta fingret på vad det är (och jag inbillar mig att han känner laget bättre än vad jag gör) kan det väl inte enbart handlar om motivation? Okej, Chelsea saknar Graeme Le Saux som är avstängd och, det i mina ögon mycket stora framtidslöftet John Terry som har ett brutet ben i foten. Nu har Chelsea i Mario Melchiot, Marcel Desailly, William Gallas och Celestine Babayaro ett tillräckligt stark försvar utan Terry och jag tror vi skall akta oss för att försöka brotta oss igenom det eller skicka in höjdbollar. De flesta Liverpoolfans vet att Melchiot och Heskey dessutom inte alltid är så såta bröder på planen direkt.
Eftersom Ranieri brukar växla lite mellan uppställningarna och ofta kör en 4-3-3-variant kan det tänkas att vi får stöta på en av Danmarks bästa fotbollsspelare Jesper Grönskjaer, säsongens positiva överraskning Sam Dalla Bona, Frank "lite-mer-att-bevisa-för-mig" Lampard på mitten och Hasselbaink, Gudjohnsen och Forssell i offensiven. Mario Stanic kan tänkas hoppa in i stället för Le Saux. Hasselbaink och Gudjohnsen är båda bra forwards och inte minst kompletterar de varandra bra som den starke targetplayern med ett bra skott och den snabbe djupledslöparen med speluppfattning. Sedan skall vi inte glömma duktige finländaren Forssell med åtta mål på de senaste femton matcherna. Annars är det Hasselbaink och Gudjohnsen som toppar Chelseas ligamåltabell med 21 respektive 13 fullträffar. Mål är väl just något som Chelsea inte verkar ha problem att göra för tillfället och de har endast gått mållösa av planen vid en av de senaste 28 matcherna (liga + cup) och har gjort 29 mål på de senaste tio matcherna (liga + cup). Annars har de elva vinster och endast två förluster på de 17 senaste matcherna (liga + cup) och verkar ha satt i gång en spurt för att nå den sista Champions Leagueplatsen.
Innan folk börjar få för sig att jag har bytt sida kan jag väl "berömma" Liverpool lite också. Vi är obesegrade i elva raka matcher (liga + cup) och har åtta vinster och tre oavgjorda på de senaste elva ligamatcherna. Sviten från i höstas löd på nio vinster och tre oavgjorda – låt oss slå den. Vidare har Liverpool hållit nollan i åtta av de senaste elva matcherna och vi har inte släppt in ett mål i första halvlek i ligan sedan den 29 december mot West Ham, det är tolv ligamatcher sedan. I de 20 ligamatcher där vi har tagit ledningen har vi vunnit 17 och spelat tre oavgjorda. En poängkvot som är nödvändig med tanke på hur sällan vi vänder matcher där motståndarna nätar först.
Vågar Gérard Houllier (jag väljer att åter referera till fransmannen som laguttagare) starta lika offensivt som mot Newcastle. Jag tror inte det och därmed får vi inte se John Arne Riise och Emile Heskey på vänsterkanten. Med en hel vecka tills nästa match (en del är dock inblandade i landslagsspel) kan vi nog förvänta oss samma backlinje som mot Roma i tisdags. För er som undrar varför Abel Xavier har knuffat undan Stephen Wright kan man spekulera i hur Wrights disciplinära facit – han blev till exempel utvisad i den senaste reservlagsmatchen – har påverkat hans chanser till spel i a-laget.
Dietmar Hamann är åter tillgänglig och jag räknar med att tysken går in direkt på mittfältet tillsammans med en Steven Gerrard som nu kan återgå till att koncentrera sig på det offensiva spelet i högre grad. Nick Barmby är fortfarande inte i full form och Patrik Berger har också en bit kvar efter sin senaste skada, däremot kan Jamie Redknapp mycket väl ta en plats på bänken efter den fina insatsen i reservlaget i veckan. På yttermittfältet startar sedan troligen Riise till vänster och Danny Murphy eller Vladimir Smicer på högerkanten. Väljer Houllier en mer offensiv uppställning kan det bli Riise som vänsterback och Smicer eller Heskey framför honom.
I anfallet är nu Michael Owen åter klar för spel och dessutom Nicolas Anelka som har imponerat stort i de senaste ligamatcherna. Vågar Houllier starta med Owen och Anelka på topp utan tyngden i luftrummet, dvs. Heskey? Eftersom Heskey nu har börjat göra mål regelbundet och tar för sig på ett helt annat sätt, samt att Owen precis har återkommit från skada, tror jag att Owen börjar på bänken. Jari Litmanen då? Han får nog åter nöja sig med en plats på bänken.
På Stamford Bridge brukar Chelsea tjurrusa mot oss och i stort sett springa in ett mål inom fem minuter. Så tror jag inte blir fallet på Anfield och Rainieri, som var och såg Liverpools match mot Roma i tisdags, kommer nog göra sitt lag förberedda på en tidig anstormning från hemmalaget. Vi måste se upp med Hasselbaink och ligga tätt på honom eftersom han älskar att trycka in skott från straffområdeslinjen och dessutom förhindra holländarens samarbete med Gudjohnsen. Som sagt vet man aldrig riktigt vilket Chelsea som behagar dyka upp, men jag tippar att vi vinner med 2-1.
