Vad avgör toppstriden?
En titt på två faktorer som kanske avgör om Liverpool når ända fram i år.
Det är naturligtvis en mängd faktorer som spelar in – avancemang/icke-avancemang i Champions League för oss och/eller Manchester United, skador på nyckelspelare, matcher som måste flyttas och så vidare – men jag skall ändå koncentrera mig på två saker som hur som helst kommer att påverka utgången, om än inte enbart.
Var står backupspelarna?
Medan de flesta Premier Leaguelag har en förstaelva som är riktigt bra är skillnaden mot lagen i toppen – brukar det sägas – att de senare har en bredare trupp med spelare som kan bytas in utan att försämra laget och där avbytarna snarare används för att göra taktiska justeringar beroende på motstånd. För lagen som deltar i Champions League och de inhemska cuperna kryper antalet matcher under en hel säsong lätt över de femtio och när slutspelet i cuperna och spurten i ligan närmar sig på vårkanten gäller det att ha hållit truppen så fri från skador som möjligt och ha sett till att spelarna är utvilade – i den mån det nu går.
För Liverpools del känns det som att spelarna som skulle förstärka (framför allt mittfältet) jämfört med 2000/01 ännu en gång har saknats. Nick Barmbys och Jamie Redknapps närvaro är lätträknad och Patrik Berger har endast varit inne och vänt mellan skadorna. Markus Babbel har missat hela säsongen och Grégory Vignal höll två månader. Det är en spelkreatör (med viss ironi i rösten) och fyra av våra mest utpräglade ytterspelare. Är det egentligen någon som är förvånad att vi saknat bredd i spelet den här säsongen?
Frånvaron av ovanstående spelare har gjort att vi har fått slita oerhört hårt på spelare som John Arne Riise, Dietmar Hamann, Steven Gerrard och Danny Murphy, som kan sägas ha utgjort förstauppställningen på mittfältet, med Vladimir Smicer som förste reserv. Kanske är den största svagheten att vi endast har haft en speluppläggare som sällan hinner med längre matchsviter utan att tas av i förebyggande syfte. Vi vet fortfarande inte hur allvarlig Gerrards senaste skada är och om Riise klarar sig resten av säsongen utan att slå upp fotskadan på allvar.
Om vi leker med tanken att vi går till semifinal i CL har vi åtminstone tio matcher kvar före sommaren, där så gott som samtliga måste vinnas (och det gäller även till stor del för våra motståndare). Jag vågar nog säga att vi inte kommer att klara det utan att använda fler spelare än nyss nämnda "mittfältsfemma" och frågan är då hur bra alternativen egentligen är? Om vi börjar med utslitningsrisken så såg vi den förra säsongen hur Gérard Houllier lyckades hushålla med truppen in i det sista. Det skall dock sägas att så länge man vinner är det lätt att glömma blåmärken och krämpor även om det märktes i den avslutande matchen mot Charlton att en del spelare började gå på knäna. Vad jag menar är att jag räknar med att Houllier, Phil Thompson och de andra tränarna som träffar spelarna varje dag och ser dem träna vet precis vilka som orkar spela lördag-onsdag-lördag-tisdag och liknande och att de inte tvingar ut Riise och Hamann trots att de behöver rullator för att ta sig ut i spelargången.
Utslitning av förstauppställningen är jag alltså inte så orolig för, det som däremot känns aningen osäkert är att eftersom så få spelare har utnyttjats – vi räknar bort femminutersinhopp på slutet – måste de väl ligga på en klart lägre nivå då de inte har givits chansen. Tänk er en CL-semifinal (oavsett vilka det blir) omgivna av matcherna Derby (h) och Tottenham (b). Jag vet att både Houllier och Thompson har sagt att de prioriterar ligan, men i det här eventuella läget är frågan om PL och CL inte har lika hög prioritet. Det finns kanske till och med en viss chans till "luftning" av truppen i ligan? Nu vore till exempel Berger-Redknapp-Murphy-Barmby i form inget nedköp, men den dagen jag kan använda "i form" för samtliga nyss nämnda fyra spelare, är jag rädd att jag aldrig får uppleva. Och Igor Biscan, Bernard Diomède och Vegard Heggem, blir de osannolika matchvinnare eller givna syndabockar?
Bottenstriden avgör toppstriden?
Även om det är tätare i toppen än på många år...bla...bla...bla...är det längre ner i tabellen som det börjar likna ett riktigt getingbo. Om man anser att Leicester är avsågade – det skulle de visserligen aldrig erkänna själva – och att Tottenham kan anses ha tagit sig upp på fast mark, har vi ändå kvar hela tio lag som måste överväga risken att ramla ur högstadivisionen. Eftersom det utgör halva ligan är det inte så förvånande att vi (liksom våra toppkonkurrenter) stöter på en del av dem trots att endast sex matcher återstår. Sett till nuvarande läge möter vi lag sjutton, arton och nitton i vår jakt på ligaguldet och matcher mot lag som kämpar för överlevnad kan bli riktiga holmgångar.
För de flesta av lagen är det inte längre "spel i Europa" som prioriteras, utan att till varje pris undvika nedflyttning med allt vad det innebär. Okej, att engelsk fotboll inte allt uppvisar finlir och teknik, men stolthet och kämpatakter finns det i överflöd. Att på hemmaplan möta ett lag som varje poäng är livsviktig för och där de mer eller mindre är tvungna att backa hem för att försvara en pinne, är inte lätt och Liverpool har tidigare visat sig ha svårt mot "köttmurar". Jag hoppas att Houllier vågar välja en lika offensiv taktik som mot Newcastle, för lika svårt som det är att bryta ner ett hembackande lag som har en poäng, lika stora möjligheter till spelvändningar och öppnande ytor får man när de måste anfalla i underläge. Är de i skriande poängbehov blir det lätt hopplösa långbollar och stressat spel och det kan rinna iväg i målprotokollet.
Vi kommer aldrig att få se ett Liverpool som hutlöst kastar allt framåt när domaren blåser igång matchen, men jag vill se hög press från start och att vi fortsätter uppträda som ett hemmalag på Anfield. Ipswich som vi möter i den sista omgången stöter dessförinnan på Chelsea, Arsenal och Manchester United och jag tror tyvärr att traktorpojkarna får spela i division 1 nästa säsong och att det är klart när de gästar Anfield den 11 maj. Matchen mot Blackburn flyttades fram ett par veckor och jag tror på motsvarande sätt att de är på trygg mark och "har råd att förlora" mot oss. Derby hemma kan dock bli en riktigt jobbig uppgift, även om jag i nuläget ser dem som det tredje nedflyttningslaget. Den matchen är den av de "givna trepoängarna" som känns mest osäker.
Visst kan man säga att för Liverpool kan det vara lika avgörande poäng. Tre poäng och hoppet om ligaguld lever vidare, icke-vinst och det blir att slåss om andraplatsen. Men, om jag får göra en ganska tam liknelse. Jag har ibland funderat på ifall någon skulle försöka råna mig (utan eldvapen bör tilläggas), men jag brukar tänka så här: han slåss för mina pengar, jag slåss för mitt liv. Vem tror ni vinner?
