Säkert, men katastrofen var nära
2-0 hemma mot Derby kunde inte vara mer säkert, men trots bastant spelövertag under större delen av matchen var den totala katastrofen inte långt borta.
Vi gjorde vårt jobb återigen, men idag också lite därtill. Vi kontrollerar matchen i 90 minuter, men lyckas också bjuda på en del läckra kombinationer och fina anfall, trots att vi inte går på någon ”tokoffensiv”.
Ändå var det nära att alltsammans skulle falla samman som ett korthus då Jerzy Dudek för en gångs skull inte var riktigt lyckosam.
Det var i den 83:e minuten som Derby väggade sig igenom vårt mittfält och lyckades få i väg ett skott. Dudek lurades av studsen och returen gick rakt i gapet på Malcom Christie som fick ett gyllene läge att spoliera lördagskvällen för alla Liverpoolanhängare.
Nu blev det inte så, tack och lov, eftersom Dudek uppfattade det hela snabbt och lyckades rädda samtidigt som John Arne Riise också ska ha beröm för att han så kvickt hann fram till situationen och störde Christie.
Ett mål där hade dock inte varit helt ologiskt eftersom vi hade haft en orgie i missade chanser under den andra halvleken där Steven Gerrard tog priset när han med fritt skottfält till höger i boxen valde att spela Michael Owen istället för att avsluta själv. Jag började känna igen scenariot och anade det värsta, så när chansen dök upp hade jag en rad svordomar redo.
Nu fick jag svälja ner dom istället…
Inte samma känsla efter seger
Har efter de senaste segrarna upptäckt att jag inte reagerar på riktigt samma sätt. Visst blir man fortfarande glad, men jag går liksom inte längre omedelbart till text-tv och tittar i tabellen.
Numera koncentrerar jag mig bara på hur det går för våra konkurrenter och efter Man Utds vinst på Stamford så var Derby hemma något som bara skulle göras. Jag vill inte säga att det var lättnad jag kände vid sextiden igår kväll, men med endast tre matcher kvar så blickar jag direkt och omedvetet fram emot nästa match istället för att njuta av den här.
Owen perfekt
En hel del positiva saker hittade jag under den här matchen som vi kommer att ha nytta av på upploppet.
Först och främst är det underbart att se Michael Owen i gott slag igen. Precis som Gerard Houllier säger så visar han sin storhet idag när han inte låter sig nedslås av en missad chans utan kommer igen istället.
Idag ligger han helt perfekt i banan genom hela matchen och han löper i djupled så ofta han får chansen. Då kommer också lägena.
En Michael i toppform kan vara skillnaden mellan vinst och förlust, fråga Fredrik Ljungberg.
Också skönt att vi inte verkar ha drabbats av någon allvarligare baksmälla efter uttåget ur Champions League. Visserligen var det väl matchen mot Sunderland som låg klarast i farozonen, men två raka segrar efter förlusten på BayArena är ett styrkebevis och här ska ledarstaben ha en stor eloge som lyckas samla laget och få dem att ladda om batterierna.
Roligt också att se hur Jamie Carragher tar för sig mer i offensiven. Man kan ibland faktiskt skönja lite precision i inläggen och visst känns det säkrare med Jamie än Abel?
Gerrard till höger
Efter succématchen i landslagströjan häromdagen, även den på Anfield, sökte sig Steven Gerrard ofta ut till höger även idag. I synnerhet under den andra halvleken.
Jag måste säga att jag blir mer och mer positiv till detta även om jag fördrar att han spelar som central mittfältare. I matcher mot bättre motstånd behöver vi Stevens aggressivitet på innermittfältet medan det i den här typen av matcher egentligen är hugget som stucket var han spelar.
Till sist. Ja vad ska man säga? I skrivande stund har ännu inte Arsenal spelat sin match mot Ipswich, men en sak är säker, jag har aldrig tidigare upplevt att Liverpool varit med i diskussionen om ligatiteln med tre återstående omgångar. Ändå håller jag, som vanligt, med Houllier. Lyckas vi ta 83 poäng måste vi vara nöjda.
Men vi kan ju hoppas att Ipswich inte är nöjda med sina 33.
