Elof-galan (AKT II)

Liverpoolsweden kan idag lite stolt presentera Elof-galan där olika aktörer inom den engelska fotbollsvärlden kommer att få ta emot lite ris och lite ros.

AKT II
Så går då Elofgalan raskt in i andra akten där spelare från hela Premier League ska belönas. Akten börjar med de alltid lika heta utmärkelserna ”Årets spelare” och ”Allstar team” och fortsätter sedan med diverse individuella priser innan det är dags för ”Allfail team”.

Årets spelare
… och ”Elofen” går till Robert Pires, med motiveringen: Fransmannen spelade förmodligen sitt livs bästa fotboll under den här säsongen och är enligt juryn given som pristagare i denna kategorin, trots att han missade Arsenals avslutning p.g.a. skada.

Kommentar:
Världsklass är väl det ordet som bäst kan beskriva fransmannens säsong. Att han är skadad och missar VM är tragiskt för alla som gillar fotboll. Lobben på Peter Schmeichel var helt underbar.

Allstar Team
Juryn har efter långt och moget övervägande utsett följande Allstar team. Man har inte endast tagit hänsyn till bästa spelare på varje position utan även hur det hela kommer att fungera som lag betraktat.

Avbytare: S. Given, R. Ferdinand, K. Dyer, S. Gerrard, D. Bergkamp, R. Keane, R. v. Nistelrooy

Coach: A. Wenger(AFC)

Kommentar:
Frågetecknen är säkert många, men juryn ska här försöka reda ut sitt resonemang kring laget. Vi börjar längst bak.

Jerzy Dudek vaktar ohotad kassen i årets lag. Han har varit lysande sedan han anlände till Liverpool och gjort strålande, matchavgörande räddningar, samtidigt som han hållit en jämn nivå. Hade inte behövt vara så här våldsamt bra för att komma med eftersom målvaktssituationen i Premier League är något oroväckande och polacken vinner därför också i brist på konkurrens om inte annat.

Backlinjen ser mycket svårforcerad ut med tre stabila backar och en frisk fläkt på vänsterkanten. Jamie Carragher kommer kanske med något överraskande, men faktum är att Jamie varit strålande i år. Han har alltid varit stark i luften och en duktig markeringsspelare, men har i år också utvecklat sitt spel med bollen och sin förmåga att läsa spelet. Får närmast konkurrens Danny Mills och Gary Neville, men eftersom den sistnämnde har en halvdan säsong, liksom sin klubb, och Danny Mills är en enorm säkerhetsrisk så blir ”Carra” högerback.

Mittbackslåset ser stabilt ut och här får alla forwards problem. Valet av Sami Hyypiä behöver väl knappast motiveras då den allmänna uppfattningen bland spelarna i Premier League verkar vara att finnen är den bäste just nu.
Att juryn väljer Southgate före Leeds Rio Ferdinand beror främst på att Gareth Southgate är en extremt duktig mittback och faktiskt något underskattad. Något gammaldags kanske, men han är en stor anledning, tillsammans med Terry Venables och Ugo Ehiogu, till att Middlesbroughs defensiv är så pass tät som den är.

Att Wayne Bridge blir vänsterback är väl inte heller särskilt överraskande. Stor succé i Premier League har den unge engelsmannen gjort och har tack vare sina insatser förärats med en plats i Sven-Göran Erikssons VM-trupp.
Närmsta konkurrenterna är Ashley Cole och John Arne Riise.
Arsenals succéman från i fjol tycker jag inte har kommit upp i normal standard i år. Han blir lätt alldeles för ivrig och han agerar ibland helt utan tanke. Som t.ex. på ett utav de mål som Grekland gjorde mot England på Old Trafford i höstas.

Mittfältet ser mycket intressant ut, med fenomenale Pires till vänster i sin favoritposition. Ljungberg får en plats på andra kanten och dessa två Arsenalherrarna kommer att skära som knivar genom backlinjen.
Innermittfältet verkar lite väl defensivt, det är juryn medveten om, men med detta innermittfältet, kombinerat med mittbackarna, får laget en centrallinje av yppersta världsklass.
Dietmar Hamann som gett understödet ett ansikte, eller åtminstone en näsa, kommer att vara perfekt i rollen som avvaktande när rivjärnet Viera drar fram och trasar sönder motståndarens spel.
Skulle det låsa sig offensivt så slänger vi in Steven Gerrard för att bre några mackor, eller Dennis Bergkamp för att slå några fina stickare till sina lagkamrater på kanterna.

I anfallet kan man inte undvika att ta med skytteligavinnaren Thierry Henry då denne varit enastående i år. Att juryn utser Michael Owen till fransmannens partner beror på att Michael Owen gör en mycket bra säsong, sin bästa någonsin, och att han har unika egenskaper som forward, med sina djupledslöpningar, som gör att han kompletterar Henry mycket bra.
Michael får främst konkurrens utav Man Utds Ruud van Nistelrooy, men anledningen till att valet till slut faller på Owen är att han kan göra mest på egen hand. Han kan, när laget är tillbakapressat, plötsligt slå till eftersom han är en mästare på att utnyttja de ytor som motståndaren lämnar tomma.

Bänken ser naturligtvis också väldigt stark ut. Här saknas egentligen bara en ytterback, men skulle det krisa kan både Steven Gerrad och Kieron Dyer gå ner och lira i försvaret.
Den mest intressanta inhopparen är dock Dennis Bergkamp. Inte bara därför att han kan slå stickare till Ljungberg och Pires utan också för att han verkligen är en perfekt inhoppare.
Troligen var Bergkamp en lika stor anledning till Arsenals ligatriumf om Fredrik Ljungberg.

Vill man vinna ligan så måste du ha en spelare som finner sig i att sitta på bänken och tänder till när han väl får chansen. En spelare som inser hur viktig man faktiskt kan vara som avbytare och som kan förändra matchbilden när han kommer in.
Man Utd hade Ole-Gunnar förr, men i år hade de ingen. Liverpool hade Jari Litmanen, men finnen fick inte så många chanser och lyckades inte heller fullt ut när Houllier tog in honom. Arsenal, däremot, hade Dennis Bergkamp och de vann ligan.

Att Wenger blir den som får leda lagen från sidan är väl ingen överraskning. Fransmannen är given efter årets dubbel. Har fått Arsenal att spela attraktiv fotboll samtidigt som man är taktiskt skickliga.

Årets mest överskattade
… och ”Elofen”går till Sol Campbell. Tottenhambacken svek sin moderklubb och fick fet lön samt en närmast grotesk signingbonus. Ändå har han inte övertygat.

Kommentar:
Gillade Sol Campbell när han spelade i Tottenham, men insåg, efter att ha sett honom i Gunnerströjan några gånger, att han är en för dålig fotbollsspelare för att representera ett topplag i Europa.
Mitt resonemang fick stöd när jag på utlandssemestern slog på Sky Sports.

Det var efter Arsenals FA-cupmatch mot Gillingham som man spelade upp samma matchsekvens gång efter annan. I sekvensen anföll Gillingham och kom i en två-mot-två-situation. Sol Campbell gick inte på bollföraren utan sprang med och markerade den andra anfallaren som försökte löpa i djupled. När Campbell och anfallaren kom i linje med bollföraren och den andra Arsenalförsvararen kunde och borde Campbell ha stannat upp och därmed på ett enkelt sätt försatt motståndaren i en offsideposition samtidigt som han tvingat bollförararen att utmana den andra försvararen.
Sol kutade dock på helt oförstående och hans motståndare fick bollen, ryckte och gjorde mål.

De två experterna på Sky vara skarpa i sin kritik och menade att ”Svennis” borde överväga att inte ta med Sol i landslaget mera eftersom denne var så pass gammal att om han inte lärt sig så elementära spelförståelsemoment ännu så skulle han aldrig lära sig.

Årets genombrott
… och ”Elofen” går till Darius Vassel, Aston Villa, med motiveringen: Ung lovande engelsman som under säsongen slog igenom och visade att han kan göra mål i ligan såväl som i landslaget.

Kommentar:
Birminghamklubben har de senaste åren värvat flera namnkunniga forwards från utlandet. Ändå heter den hetaste Darius Vassel och kommer från England. Den lilla speedkulan fick sitt stora genombrott i år och det har uppmärksammats av många, bl.a. Sven Göran Eriksson.
John Arne Riise får även här finna sig i att komma tvåa.

Årets sämsta bortförklaring
… och ”Elofen” går till Alex Ferguson för dennes uttalande om att Beckham var fysiskt och psykiskt utsliten efter att ha engagerat sig för mycket känslomässigt i landskamperna mot Tyskland och Grekland.

Kommentar:
Vad Sir Alex försöker säga här är att Beckham befinner sig i en formsvacka. För alla er som inte vet vad det är så är det något som ingen fotbollsspelare någonsin lyckats undvika oavsett vilken nivå han spelat på.

Visst har Phil Thompson och Gerard Houllier irriterat en många gånger genom åren med sina uttalande, särskilt den första, men när t.ex. Gerrards form sviktade lite i höstas var det åtminstone ingen som himlade med det genom att komma patetiska uttalanden av ovanstående typ.

Årets tabbe
… och ”Elofen” går till Fabien Barthez. Fransmannen får priset för sin passning till Thierry Henrys 2-0 mål på Highbury

Kommentar:
Att priset skulle gå till den gode Fabien var kanske det mest väntade hittills. Juryn hade dock svårt att välja en särskild tavla då det alltid är svårt att plocka detaljer ur något som är så genomgripande misslyckat.

Årets mål
… och ”Elofen” går till Dennis Bergkamp. För hans mål, eller snarare finten som föregick det, mot Newcastle som var enormt snyggt.

Kommentar:
Jag har länge gjort allt för att försöka blunda för Dennis storhet. Visst, han är en bra fotbollsspelare, men jag har alltid avskytt hans filmningar och brutala tacklingar. Som påhoppet mot Dietmar Hamann i vintras där han fick rött kort, men egentligen borde ha fått villkorligt.
Efter hans avslutning på säsongen går det dock inte att blunda längre. Hans blick för spelet, teknik och passningsskicklighet är unik.

Allfail Team
Skadeglädjen är som bekant den enda riktigt sanna glädjen och juryn erkänner utan omsvep att det inte var direkt tråkigt att utse årets upplaga av ”Allfail team”.

Coach: D. O´Leary (LUTD)

Kommentar:
Ne detta laget hade sannerligen inte gjort många lyckliga. Försvaret hade förmodligen läckt som ett såll, men det spelar ingen egentlig roll eftersom Barthez garanterat hade kastat in ett par i egen kasse ändå.
Mittfältet hade inte fått uträttat mycket och de rent usla anfallarna hade inte fått många bollar att jobba på.

Att Barthez får vakta kassen är väl ingen överraskning. Ett tips till alla forwards i ligan är att skjuta löst för då hinner fransmannen undan.
Om man vill vara ett framgångsrikt lag på lång sikt gäller det inte att ha en målvakt som gör de där ”idioträddningarna” på närskott mot krysset. Det gäller istället att ha den målvakten som gör minst antal tabbar. Detta gör att jag förmodligen kan räkna upp tio målvakter i Premier League som jag hellre skulle se som burvaktare i Liverpool än just Barthez.

När det gäller utformningen av försvaret finns väl egentligen inte så mycket att tillägga. Wesley Brown och Laurent Blanc har varit usla på kapp i år och Michael Gray är långt i från den form som en gång gjorde honom till potentiell landslagsback. På tal om Blanc förresten. Hörde att Alex Ferguson får ta hjälp av en kalender när han ska ta tiden på fransmannen under löpträningen.

Att Igor Stepanovs får en av mittbacksplatserna är ju oundvikligt efter att man har sett honom några gånger. Alla Arsenalfans måste med fasa minnas den match på Old Trafford i fjol, som slutade 6-1, då Igor bildade mittbackslås tillsammans med Gilles Grimandi. Maken till katastrofalt försvarsspel har då inte jag sett på den nivån tidigare.
Detta utspelade sig förvisso förra säsongen, men Igor har gjort grova misstag i år också, t.ex. när han fick chansen i den sista, betydelselösa, matchen mot Everton och passade fram till ett utav Liverpoollagets mål.

På mittfältet ser det inte heller särskilt ljust ut och även här får vi alltså med en svensk.
Niclas Alexandersson har inte haft många rätt i Everton den här säsongen och han har tappat mycket under det senaste året. Insatserna i landslaget förändrar inte heller direkt min åsikt om att ”Alex” inte är mycket annat än en ”dussinlirare”.

Längst fram bildar Akinbiyi och Smith anfallspar och dom lär inte sätta många pytsar. Ade Akinbiyi såldes i år från Leicester till Crystal Palace, efter att ha varit riktigt usel. I den nya miljön visade han sig dock bara bli sämre.
Alan Smith har visserligen gjort ett mycket bra U-21 EM i Schweiz, men hans säsong i Leeds har inte varit mycket att jubla över. Mycket snack och lite verkstad tycker jag verkar vara något som genomsyrar Alan Smith som fotbollsspelare. Har varit lovande länge, men springer mest runt och drar på sig onödiga frisparkar och kort på offensiv planhalva.

David O´leary är den som får äran att coacha de här laget. Hans säsong tillsammans med Leeds har varit allt annat än lyckad och han förmådde aldrig att bryta den negativa trend som Yorkshirelaget tidigt hamnade i.
Enorma summor har spenderats på transfers, men laget har inte tagit steget och blivit ett riktigt etablerat topplag. Den spelare som ändå gör en riktigt bra säsong ser dom dessutom inte ut att få behålla.

Så var det då slut för den här gången.
Elofgalans svar på Eva Dahlgren blev Jamie Carragher som omnämndes i inte mindre än 3 kategorier.
Nu blickar vi fram emot VM, en ny säsong i Premier League och så småningom ytterliggare en upplaga av Elofgalan, som då kommer att gå under ledning av Whoopi Goldberg.

0 kommentarer