Tillbaka i gamet
Fotbolls-VM i all ära, men visst har vi supportrar redan börjat snegla på den kommande ligasäsongen. Niclas Larsson tillhör den kategorin och redogör här för sina tankar om framför allt Liverpools värvningspolitik.
Frågan är om det inte är själva uppladdningen inför vad som komma skall, som är själva kärnan i kärleken till sporten för en fotbollsfanatiker. Det är nu man förbereder sig och bygger upp förväntningar, liksom man bearbetar och analyserar det som förut har varit.
Lagmoralen är grunden
Vad kan vi då förvänta oss och hur kommer uppladdningen att vara? I vanlig ordning drar värvningskarusellen igång efter en avslutad säsong, och det ena ryktet efter det andra börjar droppa in. För en supporter är det nu som hoppet tänds för att det där lilla extra steget som uppenbarligen fattades föregående säsong skall tas, och man hoppas att några nyförvärv skall kunna hjälpa laget att ta det. Dock vet vi av erfarenhet att det inte går att köpa ett lag. Exemplen är många på hur lag har fallit samman med en alltför hög influens av nya spelare.
Viktigt att komma ihåg är att grunden i ett lag är spelglädje och lojalitet. Problem med alltför mycket nytt mynnar ofta ut i splittringar och osämja, vilket knappast är bra för laget. Problem av ovanstående art har lyckligtvis lyst med sin frånvaro i dagens Liverpool FC. Truppen tycks vara anmärkningsvärt bra sammansvetsad, och nya spelare som anslutit tycks snabbt ha blivit en i gänget - en styrka helt klart! Det är denna moral som laget sedan tar med sig ut på planen. Det kan inte vara någon slump att Liverpool spelar som bäst när det verkligen krävs och då motståndet är som bäst. Vi snackar hög lagmoral!
Nästa säsong är det dags?
På något sätt känns det som att nästa säsong är säsongen med stort S. Laget har varit ungt och lovande länge nu, och nästa år är det kanske dags? För två säsonger sedan rensade vi rent i cuperna och föregående år var vi med i toppen av ligaspelet ända in på slutet, samtidigt som vi överlevde två gruppspel i Champions League och var en hårsmån från en semifinalplats. Tänk förresten vilken semifinal det kunde ha blivit…
Nästa säsong känns det som att något kommer att hända. Frågar ni mig tror jag nog ändå att det kan bli en ligaseger, eller det kanske är att sticka ut hakan? Chansen finns ju i alla fall. Anmärkningsvärt är hur jämn toppen i England har varit de senaste åren, med en fem, sex lag som potentiella vinnare. Det är skillnad det jämfört med för fem år sedan. Men det är ju en positiv utveckling: Liverpool FC är ju med i förhandssnacket igen!
Nyförvärv skall ha något att tillföra
Vad krävs då utav laget? Ja, stommen finns redan där. De nyckelspelare som finns, och som vem som helst som är någorlunda insatt kan plocka ut, är både unga och hungriga, och framförallt är de klasspelare som i många fall är rekryterade inifrån. De lokala fansen har några att känna igen sig i från trakten. Detta bör inte underskattas och är något jag tror är väldigt väsentligt. Kryddar man sedan denna stomme med några nya namn inför nästa säsong tror jag man kan ta det där sista steget jag talar om. Men dessa nya namn skall verkligen ha något att tillföra!
Ett nyförvärv skall i min mening inte vara en komplementspelare, utan vara någon som rakt av går direkt in i startelvan och tillför något som tidigare har saknats. Tittar man tillbaka en fem-sex år är det här som problemen har funnits för Liverpool. Listan på nya spelare som har anlänt inom nämnda tidsram och som inte infriat förväntningarna kan göras lång: Steve Staunton, Björn-Tore Kvarme, Sean Dundee, Stig-Inge Björnebye, osv. På senare år är motsvarande namn: Bernard Diomède, Frode Kippe, Djimi Traore och Igor Biscan. Ser man det från en annan synvinkel måste man kanske ändå få ha rätt att göra någon misslyckad värvning.
På senare år har ju dock trots allt de lyckade värvningarna varit klart dominerande, med fullträffar som exempelvis Sami Hyypiä, Markus Babbel, Dietmar Hamann och Emile Heskey. Men detta är något som har svängt på bara de senaste åren. Tidigare var misslyckade värvningar ett av Liverpools stora problem. Mannen bakom vändningen är väl kanske inte så svår att identifiera?
Värvningspolitik
På något sätt känns nyrekryteringen av den nyss omtalade mannen som det bästa som har hänt Liverpool på minst tolv års tid (låt oss säga sedan ligasegern 1990). Med Gérard Houllier kom inte bara en professionalism, utan också en vision och handlingsplan för att åter föra Liverpool tillbaka till toppen. Vad gäller värvningspolitik och tankar om nyförvärv under Houlliers ledning är dragen enkla att identifiera. Nya mycket lovande spelare kontrakteras i tidig ålder för att under några år vara med för att se och lära, för att sedan förhoppningsvis vara med och slåss om en av platserna i förstalaget. Man skolar in spelarna "the Liverpool way".
Naturligtvis värvas även äldre spelare, men här är formbarheten inte lika stor, och pressen på att de är klasspelare ökar. Jag ska villigt erkänna att jag var pessimistisk de dagar då till exempel John Arne Riise och Sami Hyypiä presenterades som nyförvärv. Skulle detta verkligen vara spelare att bygga framtiden på. Resultaten ville ju dock inte vänta på sig, och snart så övergick pessimismen till optimism!
Låt oss hoppas att nästa säsongs nyförvärv blir lika lyckade. Dock blir man aningen fundersam när man hör namnen på de spelare som Liverpool kopplas samman med. Som jag tidigare har nämnt, anser jag att nyförvärv inför kommande säsong ska vara klasspelare som går direkt in i startelvan och ingenting annat! Annars kan man lika gärna flytta upp unga, hungriga inhemska spelare från fotbollsakademin i Kirkby. De namn som Liverpool sätts samman med i nuläget tillhör tyvärr inte den förstnämnda kategorin. Jag menar, visserligen utan att ha sett spelarna i aktion allt för många gånger, Salif Diao, Brett Emerton och Chris Riggot är väl knappast spelare som skulle tillföra något radikalt? Frågan är om någon av dem ens kommer att få någon längre speltid överhuvudtaget? Följdfrågan är given: vad ska vi då ha dem till?
Vad behövs?
I mina ögon är det endast två offensivt lagda mittfältare, framförallt en högerytter, och en forward som behövs för att kröna Liverpool som ligamästare i maj nästa år. Dessa ska värvas inte bara på grund av att de är klasspelare, utan de ska passa in i Liverpools spelsystem också. Att jag vill rekrytera en högerytter är med motivering att detta skulle tillföra ytterligare en dimension till Liverpools spel. Dagens mittfältskonstellation är komponerad med spelidén att yttermittfältarna arbetar inåt i planen, för att ge yta åt ytterbackar på kanterna. Många gånger har detta lett till att Liverpool har kört fast i matcherna. En renodlad högerytter skulle kunna ändra på matchscenariot. Som förslag på spelare anger jag någon som jag tidigare har önskat mig till laget, Marc Overmars.
Beträffande Lee Bowyer och El Hadji-Diouf, är detta två spelare som jag anser bör rekryteras. Den förstnämnde krävde en lång fundering innan ställningstagande togs. Får man bara ordning på disciplinen hos Bowyer är han ett bra förvärv, men inte till den hiskeliga transfersumma som har nämnts. Den sistnämnde senegalesen skall tydligen vara en talang långt utöver det vanliga. 21-åringen beskrivs som en spelartyp liknande Thierry Henry, fast ännu mer lovande än vad denne var i samma ålder. Spännande!
Se dessutom till att rensa ut de spelare som i nuläget inte tillför något. Låter det grymt? Toppfotbollen är grym! Det finns till exempel ingen som helst anledning att låta den senaste värvningen från de blå rivalerna vara kvar i truppen. Lös honom från kontraktet och visa honom bakvägen. Jag vill inte se den där portugisen någon mer gång! Låt oss sedan hoppas att de ovan nämnda önskemålen på förstärkningar infrias. Då kan det bli riktigt kul nästa säsong!
