Inför: Community Shield

Generalrepetition inför Premier League när Arsenal och Liverpool möts i Community Shield på söndag.

Dags för generalrepetitionen inför Premier League, när Arsenal och Liverpool drabbar samman i den nyomdöpta Charity Shield, numera kallad Community Shield (CS). Det är inget att hymla om, CS är inte någon tung titel direkt, utan fungerar mer som en uppvärmning inför ligan mellan den föregående säsongens två bästa lag, och två lag som förväntas vara med och slåss även den nästkommande säsongen. Anledningen till att Liverpool deltar på söndag är som ni säkert vet, att eftersom Arsenal vann både ligan och FA-cupen plockar man in ligatvåan som motståndare.

Förloraren på söndag kommer inte att gräva ner sig enormt och totalt tappa fattningen inför säsongen, lika lite som vinnaren räknar ligaguldet som fixat. Men det går inte att komma ifrån att det ligger en hel del prestige i mötet, i synnerhet mellan två lag som känner varandra så väl som årets kombattanter. Arsène Wenger och Gérard Houllier är mycket nära vänner och vill nog gärna tvåla dit sin "kompis". Dessutom vill Liverpool säkert återta det övertag laget länge hade över Arsenal. Efter nio vinster och tre oavgjorda i Liverpools favör mellan 1994 och 2000 har Arsenal efter Liverpools 2-1-seger i FA-cupfinalen tagit fyra poäng av oss i ligan och dessutom slagit ut oss ur förra säsongens FA-cup. Framför allt 1-2-förlusten på Anfield i december förra året var en avgörande faktor för var ligaguldet tillslut hamnade.

Liverpool har totalt deltagit i CS vid 18 tillfällen. Vid 14 tillfällen har laget stått som segrare (fem av dessa har delats med motståndarna) och fyra gånger har de röda således fått lämna planen som förlorare – senast 1992 mot Leeds, då Eric Cantona gjorde hattrick. Den mest kända CS-matchen är nog dock en annan drabbning med Leeds, nämligen mötet 1974. Det var den första CS-matchen som TV-sändes, den första som spelades på Wembley och den första matchen någonsin där en spelare blev utvisad på den klassiska arenan. Nu var det inte enbart en spelare som blev utvisad, eftersom både Kevin Keegan och Billy Bremner visades av planen efter ett klassiskt slagsmål. Detta gjorde att reprissändningen av matchen drog ännu fler tittare än livesändningen. Det sades att killarna ville se om Keegan kunde slåss och att tjejerna ville se honom i bar överkropp. Därmed hade CS cementerat sin plats som säsongsupptakt för all framtid. Båda spelarna blev för övrigt avstängda hela elva matcher, ett straff som du idag inte ens får för att sparka en supporter...

Arsenal reser till Cardiff efter att ha gått igenom försäsongen obesegrade. Londonlaget inledde med storsegrar mot Stevenage och Neuberg, 6-1 respektive 7-2. Sedan följde en 0-0-match mot Rapid Vienna som mest blir ihågkommen eftersom hemmasupportrarna tvingade domaren till att avbryta matchen under en kvart halvvägs in på den andra halvleken. Därefter besegrades Panathinaikos med 1-0, Roma med 2-1 och 1860 München med 3-1 innan ett reservlag spelade 1-1 mot Beveren. I Arsenals sista försäsongsmatch besegrade de med besvär det inte allt för namnkunniga laget Barnet med 2-1.

Arsenal har en del tunga namn på skadelistan: Robert Pirés, Fredrik Ljungberg, Giovanni van Bronckhorst, Francis Jeffers och Nwankwo Kanu. Den senare skadade fotleden i den sista träningsmatchen mot Barnet. Som Arsenalsupporter kanske man inte skall oroa sig ännu, men åker laget på ytterligare någon skada kan det bli tungt att följa upp förra årets succé (det skall Liverpool visserligen ändå se till att det blir...). Det är framför allt på vänsterkanten det ser lite tunt ut, men Wenger motstod frestelsen att köpa någon tillfällig ersättare under sommaren eftersom Pirés, Ljungberg och van Bronckhorst samtliga kan spela på den positionen.

Mittfältaren Gilberto Silva och målvakten Fabian Carini, båda nyförvärv, kommer inte att figurera i CS-matchen, då de inte har hunnit registreras i tid. Och Tony Adams och Lee Dixon har tackat för sig efter den förra säsongen och mittförsvaret i år kommer i första hand att utgöras av Martin Keown och Sol Campbell samt nyförvärvet Pascal Cygan, som är lovad speltid på söndag. Richard Wright, Gilles Grimandi, Alberto Mendez och Alex Manninger återfinns inte längre i Arsenals trupp.

Vi kommer att få slippa Liverpooldödaren Ljungberg på söndag, så där kan vi räkna bort ett säkert mål. Nej, men allvarligt talat så ligger en av nycklarna till att besegra Arsenal att inte låta dem genomföra sina djupledslöpningar – Ljungberg eller ingen Ljungberg – in i straffområdet. En djupledspassning från mittfältet tas emot av Thierry Henry eller Dennis Bergkamp som antingen släpper den på ett tillslag till en medspelare som kommer med fart in i straffområdet, alternativt vinklar bollen vidare ut på kanten där då framför allt Pirés stod för precisa inspel. Henry är inte bara en måltjuv, utan även en skicklig tekniker med spelförståelse som ligger bakom många mål. Liksom sina landsmän i Arsenal är han säkerligen sugen på att lägga VM-debaclet bakom sig. Sami Hyypiä har för övrigt inför matchen nämnt Henry som det största hotet.

I Liverpool kan vi räkna bort Abel Xavier, Jari Litmanen och Vegard Heggem, som alla är skadade. Experimenterandet under försäsongen kan nu sägas vara över och frågan är vilka svar Gérard Houllier har fått? Ja, en del spelare fick nog mycket speltid för att öka intresset för köpare, men visade sig faktiskt vara värda att ha kvar (läs: Djimi Traoré). Precis som man kan förvänta sig är det nyförvärv och spelare som är längst ifrån en plats i laget som har imponerat mest. Ja, eftersom de övriga är mer slitna och tämligen säkra på sin plats.

Traoré hör alltså till en av dem som har imponerat mest under träningsmatcherna och den gänglige fransmannen har visat upp en helt annan pondus än det osäkra misstagsfrekventa uppträdande man kunde se före hans låneperiod i Lens. Vem minns inte 3-3-matchen mot Southampton där vi ledde med 3-0 med kvarten kvar? Nu tror jag ändå inte att Houllier särar på Sami Hyypiä och Stephane Henchoz. Med mycket folk på mittfältet är jag ganska säker på att John Arne Riise startar som vänsterback och frågan är då vem som tar högerbacksplatsen. Ja, Xavier är ute ur ekvationen och de två översta på rangordningen, Markus Babbel och Jamie Carragher, är båda på väg tillbaka efter skador. Ett inte helt idealiskt utgångsläge och det handlar väl mest om vem av dem som är minst i oform. Jag tar en rövare och gissar att de spelar en halvlek var. En del skulle förstås hävda att det bästa vore att spela med Stephen Wright, som inte har haft skadeproblem, men med en stundande försäljning till Sunderland är det mycket tveksamt om Wright får någon mer speltid i Liverpooltröjan.

Även på mitten kommer Houllier säkert att vända sig till trotjänare, vilket i det här fallet innebär Dietmar Hamann och Steven Gerrard – ett litet frågetecken för om Gerrard riskeras mer än 60 minuter. Däremot tror jag att vi kan få se ett nyförvärv i form av Bruno Cheyrou, som även han har visat framfötterna under försäsongen. Den fjärde platsen bör stå mellan Vladimir Smicer och Danny Murphy, den senare som återhämtade sig oväntat fort efter skadan som höll honom utanför VM-truppen.

I anfallet har både El-Hadji Diouf och Milan Baros sett vassa ut, men Michael Owen torde vara säker på sin plats och även Emile Heskey, i egenskap av gamla meriter, spelar troligen från start. Räkna dock med att få se Diouf göra ett inhopp.

Det är redan klart att de spelare som inte figurerar mot Arsenal kommer att spela i träningsmatchen mot Chester City på tisdagskvällen.

Arsenal toppade "busligan" 2001/02 med 98 gula kort och 10 utvisningar, och tvingades därför böta den enorma summan av £50.000 till engelska FA. Värst av alla i statistiken var Patrick Vieira med 87 ojustheter, 10 varningar och ett rött kort. Det kan vara värt att nämna eftersom samtliga gula och röda kort i CS tas med in på ligasäsongen.