Bredden ger udden - Del 1
Diskuterar vad som måste förbättras för att ligapokalen skall hamna på Anfield i maj 2003.
En del skulle säga att en införkrönika skall komma innan säsongen börjar. En del skulle även säga att arbetslösa inte kan gå på after work och att det här stycket är totalt meningslöst, eftersom jag inte direkt behöver fylla ut krönikan på grund av längdbrist.
Målvakterna
Jerzy Dudek kommer fortsatt att vara given förstemålvakt och det som oroar är Chris Kirklands brist på speltid. Liverpool kan inte gärna låna ut en målvakt för att sedan hämta hem honom varenda gång det är match. Samtidigt är spel i reservlaget, där Pegguy Arphexad och Patrice Luzi dessutom skall få sin beskärda del, inte det bästa för utvecklingen. Kanske kan vi dock få se Kirkland i någon Champions Leaguematch eller i ligacupen – utan att Dudek är skadad bör jag kanske tillägga. De som oroar sig över att Dudek tvingades släppa in sex bollar bakom sig i VM, och att han kanske har tappat formen, kan jag lugna. Polens försvar var nämligen inte det bästa världen har skådat.
Att polacken så snabbt anpassade sig till det hårda engelska straffområdesspelet är imponerande och med ett års rutin, och bättre språkkunskaper icke att förglömma, bör Dudek vara ännu bättre rustad att möta Premier League den här säsongen. Han har dock skruvat upp förväntningarna avsevärt, då få enskilda spelare i Liverpool den förra säsongen kan sägas ha stått för så många poängavgörande individuella prestationer.
Försvaret - och i synnerhet Carragher
Om någon tvivlar på huruvida Markus Babbel verkligen automatiskt kommer att återta högerbacksplatsen när han är hundraprocentigt återställd kan jag hänvisa till Gérard Holliers otaliga reflektioner över den förra säsongen. Det är ständigt två saker han nämner som starkt har påverkat laget negativt. Dels är det sin egen frånvaro till följd av hjärtproblemen och dels är det frånvaron av just Babbel. Inte vid något av dessa tillfällen nämner han t ex Jamie Redknapp som ändå är lagkapten. Det säger en hel del om hur högt han rankar Babbel och vi kan nog lugnt utgå från att den tyske försvararen är en lika självskriven högerback som Sami Hyypiä och Stephane Henchoz är givna i mittförsvaret.
Vi kommer under en knappt månad att ha en liten "övergångsperiod" där Babbel och Jamie Carragher slussas in i laget, men jag väljer att fokusera på alternativen då dessa båda spelarna är tillbaka. En del tycker att Liverpool borde ha köpt in en till mittback, gärna ganska ung av typen Chris Riggott, som komplement till Hyypiä och Henchoz - och för framtiden kan man gissa. Jag var, och är inte, av den åsikten, då vi i Jamie Carragher och Markus Babbel har spelare som har visat att de kan gå in och fylla den rollen utan problem. Nu har dessutom Djimi Traoré adderat sig till mittbacksskaran, vilket inte direkt har fått mig att ändra åsikt. För att köpet skulle vara motiverat skulle det krävas en riktigt bra försvarare. Problemet blir då självklart att varför lägga ut de slantarna (bra/rutinerad=dyr, ung/lovande=dyr) på en spelare som endast är avsedd som backup, och dessutom knappast finner sig i att sitta på bänken? Endast en mycket allvarlig skada på någon av våra mittlås skulle göra det aktuellt att omvärdera situationen.
Okej, Babbel som förstaval till höger och Carragher därefter (jag har svårt att se Abel Xavier förlänga sitt kontrakt när det går ut). Vem står då längst fram i kön för vänsterbacksplatsen? Och kom ihåg att backlinjen är en lagdel som Houllier inte gillar att förändra, vilket innebär att denne spelare kan räkna med runt 30 matcher från start i ligan. Skall jag basera min gissning på allt det jag har sett de senaste tre åren (det vore dumt att göra något annat), så måste det bli Carragher. Bortser vi från myntkastningen på Highbury är de matcher där Carragher har "petats" väldigt lätträknade. Jag minns att den officiella sidan till och med publicerade en intervju med Carra då denne fick vila en match (som betydde något), där han uttalade sig om vad han tyckte om att få stå över en match (inget sensationsstoff, jag lovar). Carragher i startelvan är lite som tanten som sitter på Posten eller Billhäls. Hon är varken den vackraste eller snabbaste, men hon har alltid varit där. Det var kvartetten Carragher-Hyypiä-Henchoz-Babbel som lade grunden till cupsäsongens framgångar, och än en gång med tanke på Houlliers uttalanden, tror jag på att "kvartetten som sprängdes" kommer att vara förstavalet i backlinjen. Har jag fel tvingas jag revidera hela kapitlet "Carraghers roll i Liverpool FC" i min fiktiva Liverpoolbok.
Det är synd - inte för att Carragher är en dålig försvarsspelare - utan för att jag anser att om man tar en given plats i Liverpools startelva, så krävs det att man är exceptionellt bra och/eller saknar konkurrens. Jag väljer att endast kommentera ett av fallen, varför får ni gissa er till. Babbels skada kom indirekt att innebära John Arne Riises genombrott, då han knappast hade fått så mycket speltid annars. Ytterligare mittfältsskador såg till att Riise hamnade en position längre fram och att fransmannen Grégory Vignal fick chansen till vänster i försvaret. Det tog en match, men sedan torde minnesgoda läsare komma ihåg att vi i Vignal/Riise fick en riktigt offensiv kraft på vänsterkanten, utan att för den sakens skull lämna enorma luckor bakåt. Kanske hade även Vignal kunnat få sitt riktiga genombrott om det inte hade varit för en enveten fotskada som förstörde resten av hans säsong. Sedan dess har det inte blivit så mycket speltid för Vignal och det senaste jag hörde var att han hade stora problem med Figo. Det finns å andra sidan fler sämre än bättre spelare än Figo.
Jag hade gärna valt Vignal/Riise igen, men jag ser inte spelarna varje dag och kanske har Vignal inte kommit upp i sådan hög klass att han motiveras en startplats. Det jag hoppas på är att Houllier vågar, i dubbel bemärkelse, att sätta Carragher på bänken i matcher där vi inte kommer att behöva försvara oss med ryggen mot väggen. I matcher mot lag som Newcastle, Blackburn och Chelsea kan det vara förödande att lämna luckor på kanten, och då är en defensiv kraft som Carragher trygg att ha - hellre Riise på mittfältet då - men när det handlar om tillfällen där vi förväntas föra matcher och måste få med hela laget i spelet är ett annat alternativ att föredra.
Jag återkommer längre ner till ytterbackarnas roll, men tar en paus bara för att inte anklagas för någon anti-Carragherkampanj. Steven Gerrard och Michael Owen i all ära, men den spelare jag nästan har svårast att se i en annan tröja är just Carragher. Han har en inställning till varenda match, låt det vara i ligacupen, som borde få många andra spelare att skämmas och kommer aldrig - säger aldrig - att backa ur en närkamp. Han valde Liverpool framför landslaget och hans uttalande om att "Vi tjänar så pass bra som fotbollsspelare, så att jobba hårt med konditionen under sommaren är det minsta man kan begära av oss" visar på en attityd som än en gång borde få en del att skämmas. Nog om det.
Mittfältet
Transferdeadlinen den 31 augusti är ännu inte nådd, så kanske har inte det sista nyförvärvet passerat dörrarna till Melwood, men låt oss slippa någon desperat sistaminutenvärvning. Det är nog bara att acceptera att Houllier inte kommer att spela med ett rakt fyrmannamittfält med två "klassiska" yttermittfältare som jagar uppför kanten och slår inlägg. Bossen har tvärtom flera gånger sagt att spelare som endast klarar av en roll inte är något för honom, och därför har vi snarare en rad tvåvägsspelare som fyller en position någonstans mellan centralt mittfält och yttermittfält (Danny Murphy, Steven Gerrard och Patrik Berger för att nämna några) än fler i Diomèdefåran.
Samtliga mittfältares arbetskapacitet bakåt är en stor del av vårt försvarsspel och samtidigt innebär spelare som klarar av flera roller att det går lättare att anpassa spelet efter olika motståndare. En del skulle förstås hävda att just "anpassningen" verkligen inte är något att eftersträva, och jag förstår vad de menar. Jag anser vidare inte att man måste ha renodlade yttrar, däremot är jag övertygad om att lag som saknar bredd förr eller senare kommer att stå och stampa. Eller övertygad, jag har fått det bevisat för mig i form av Liverpool alltför många gånger.
Jag skall inte rabbla mittfältskombinationer in absurdum utan nöjer mig med att utgå från en ram bestående av Riise-Hamann-Gerrard-Murphy med Vladimir Smicer och Berger som inhoppare och senare under säsongen Bruno Cheyrou och Salif Dioao som förstärkningar. Många av dessa spelare söker sig gärna centralt, och som Liverpoolsupporter har man vid alldeles för många tillfällen sett sitt lag stånga sig blodigt mot motståndarnas mittförsvar. Precis som Fredrik är inne på i multimediaklassikern efter matchen mot Aston Villa, måste vi utnyttja hela planens bredd och ytorna på motståndarplanhalvans kanter. I handboll har du två spelare på kanterna som kanske knappt rör bollen under anfallet, men som automatiskt får motståndarna att dra isär försvaret och öppna upp för, i fallet fotboll, anfallarna. Vi måste även utnyttja att Gerrard tillsammans med Smicer är den spelaren som slår bäst inlägg i laget.
Ytterligare ett sätt att utnyttja hela planen, och det är här han dyker upp igen, är att ytterbackarna får stå för bredden. Med en spelstil som bygger så mycket på att ytterbackarna ger understöd i anfallen har vi alltså på vänsterbacksplatsen en högerfotad, inte särskilt snabb, mittback (Wow, jag fick just en flashback av backlinjen i det svenska landslaget!). Nu skall Carragher ha all heder för att han under slutet av den förra säsongen plötsligt chockade världen med att ta offensiva initiativ - några precisa inlägg med vänsterfoten är jag dock rädd att vi aldrig får se. Det är högst väsentligt att Carragher förbättrar den här delen av sitt spel, då det är en så grundläggande del i att få i gång Liverpools offensiv.
Del 2 hittar du här.
