Bredden ger udden - Del 2
Diskuterar vad som måste förbättras för att ligapokalen skall hamna på Anfield i maj 2003.
En annan aspekt som anknyter till att hålla uppe bredden handlar om omställningen från försvar till anfall. Houllier har sagt att de två viktigaste, eller mest avgörande, momenten i fotboll är när du förlorar bollen och när du återvinner den. Man skulle kunna lägga till: när du förlorar bollen i anfall och när du återvinner den i försvar. Vi har alltså mittfältare som ofta jobbar långt ner i planen och ger understöd åt backlinjen – inte minst Hamann naturligtvis. Detta innebär att vi har stor chans att återvinna andrabollen, men samtidigt att vi kommer att ha hela backlinjen, och så gott som hela mittfältet, nere på mitten av egen planhalva i det ögonblick då vi erövrar bollen. Då anfallen oftast stoppas upp centralt är det där väldigt trångt och än en gång hänvisar jag till ytterbackarnas roll för att snabbt transportera upp bollen. Men, och trots att Liverpool är stämplat som ett kontringslag, tycker jag att vi utnyttjar för få av de möjligheter till spelvändningar som erbjuds.
Situationen där Hyypiä eller Henchoz bryter ett anfall och släpper till Hamann dyker upp gång på gång under en match och alltför sällan utnyttjar vi att motståndarna är ur position. Du har kanske 1-3 sekunder på dig, sedan är chansen borta. I matchen mot Aston Villa (så oerhört lämpligt, va?) tillkommer vårt mål efter en liknande spelvändning. Abel Xavier nickar undan en hörna som Gerrard skarvar vidare till Murphy. Alltför ofta väljer vi i det här läget att vänta in medspelare och sakta spela oss upp i planen, vilket till slut inte sällan innebär en långboll från backlinjen, men det Murphy gör i det här läget är att han vågar ta ett initiativ. Man kan grymta om att han har flyt som lyckas tråckla sig igenom två spelare och att passningen aldrig hade nått fram till Riise om Delaney inte hade ramlat, men jag är övertygad om att detta var en följd av att Murphy just utnyttjade att motståndarna var ur position. Murphys framträdande på Villa Park bådade gått och jag hoppas att han kan närma sig det Platiniepitet som Houllier har givit honom. Liksom i fallet Carragher, måste Murphy höja sina spetskompetenser och/eller lägstanivån för att motivera all den speltid han får. Även om han naturligtvis inte tar ut sig själv i startelvan.
Arsenals "nya" anfallsspel bygger just på att blixtsnabbt flytta bollen från försvar till anfall. De anfaller med flera spelare – på bredd – vilket är väldigt svårt för försvarare att hantera. Mardrömssituationen för en back är att stillastående försvara sig mot en motståndare som kommer med fart. Ni som inte tror mig kan köpa DVD-boxen "Ljungbergs samlade mål på Liverpool". Den här gången innebar Riise ett passningsalternativ - och ett mål naturligtvis. Men även om Riise så inte hade rört bollen över huvud taget, så innebär det ytterligare en möjlighet som motståndarförsvaret måste ta hänsyn till, vilket öppnar upp för spelaren som har bollen.
Sedan har vi det här med att vända en matchbild. Lika bra som vi är på att hålla undan och vinna matcher där vi har tagit ledningen, lika usla är vi på att vinna, eller ens ta poäng, i matcher där vi släpper in det första målet. Det är kanske den allra viktigaste punkten och samtidigt den mest komplicerade, eftersom det är svårt att konkret peka på en faktor för att komma till rätta med problemet. Stefan Elofsson skriver i "Ömsom vin, ömsom vatten" att han tycker att vi när vi tappar kommandot bör sjunka tillbaka, samla styrkorna och börja om. Jag håller med om att det kan vara fallet, kanske främst på bortaplan, där det gäller att undvika ett förödande andra baklängesmål direkt efter det första. Men lika ofta är det precis tvärtom, vi backar hem tills lagdelarna nästan sitter i knäet på varandra. I det läget krävs det att någon i stället lyfter laget, framför allt mittfältet, så vi inte hamnar i en position där vi tvingas till långa rensningar som ständigt skickas tillbaka in mot eget straffområde.
Jag söker någon på mittfältet som styr upp händelserna på samma sätt som Gary McAllister – ja, faktiskt – gjorde våren 2001. Steven Gerrard kommer att kunna göra det så småningom om han får gå skadefri, medan Fredrik tror starkt på att Murphy kan bli den spelaren. Hur som helst behöver det inte vara en spelare som gör det, utan det kan lika gärna handla om en kollektiv uppryckning för att återfå kommandot i matchen.
Anfallet - och i synnerhet Heskey
Jag har sagt det förut, och jag vill ta tillfället i akt än en gång: Michael Owen skall inte lägga några straffar. Inte enbart för att han brukar missa (Wimbledon (b) 0-1, Aston Villa (h) 0-0, Chelsea (h) 1-0, Roma (h) 0-1, Aston Villa (b) 1-0), utan för att det redan vilar sådan press på hans axlar att det räcker.
Eftersom även våra anfallare tenderar att hamna djupt i planen, och blir de som sätter i gång anfallen, är det givet att det behövs mittfältare som följer med upp i offensiven för att alternativen inte skall stanna vid solodribblingar av Owen och El-Hadji Diouf. Vad gäller den senare är det ganska givet att du kommer att få en och annan markering när du kommer som upphaussad nykomling till Premier League, och det är något som han måste lära sig att hantera. Däremot hoppas jag att vi slipper genomlida någon häxjakt på Diouf från domarnas sida. En spelare på 1.70 som springer in i en motståndare på 1.90 och får en knuff kommer att ramla - det är grundläggande fysik. Det skall dock sägas att Diouf har förstärkt ett och annat fall, men jag hoppas att det inte blir som i Owens fall att han får oproportionellt många felaktiga domslut mot sig. Under de två senaste säsongerna, 122 tävlingsmatcher, har Owen endast fått en straff med sig och den (UEFA-cupfinalen) var solklar. Låt oss säga att det hade funnits fog för fler.
Hur frustrerande Carraghers offensiva tillkortakommanden än må vara är det inget mot en annan spelare. Många talar om Bruno Cheyrou och El-Hadji Diouf som de jokrar eller den extra udd som kan ge oss ligatiteln i år. Jag skulle dock vilja säga att lösningen kan ligga mycket närmare än så. Det jag tänker på är att få i gång spelaren jag syftade på i inledningen av det här stycket: Emile Heskey. Gérard Houllier, som inte är känd för att sprida pengar omkring sig, betalade 11 miljoner pund för Leicesterspelaren. Pontus Kåmark, som delade rum med Heskey under tiden i Leicester och tränade med honom dagligen, har beskrivit honom som den största råtalang han har stött på. Sven-Göran Eriksson håller honom dessutom som andraforward efter Owen i landslaget.
Det som är frustrerande i det här fallet är att Heskey själv inte verkar medveten om vad han är kapabel till. Han är fysiskt stark, har hög arbetskapacitet och är viktig i Liverpools försvarsspel. Men han är även väldigt snabb – och nej inte "snabb för sin storlek", utan helt enkelt väldigt snabb – om än inte i Henrys eller Owens klass. Det här är inte bara något jag tror, utan Heskey har bevisat sin kapacitet, men alltför sällan. Dessa tillfällen kan dock inte förklaras med att Heskey skulle ha haft ett par lyckomatcher, eftersom han uppträder som en helt "annan spelare". Till att börja med tar han emot bollen även rättvänd, men framför allt, han vågar ta löpningar mot motståndarförsvaret. Och det är en stor skillnad på att hålla undan Heskey och att hålla undan Owen som försvarare.
Visst har Houllier ett finger med i spelet, och i somliga bortamatcher har säkert Heskey blivit tillsagd att hålla i bollen och vänta in resten av laget, men det här handlar snarare om en självförtroendegrej. Medan Owen verkar kunna gå skadad, ha en match där han bränner allt, och sedan näta i fem raka matcher, ser Heskey ut att vara betydligt känsligare för kritik och motgångar. Efter en stark vårsäsong 2001 (ytterligare en faktor i framgångarna) gick Heskey inte riktigt att känna igen under den förra höstsäsongen. Faktum är att det dröjde ända till slutet av januari i år – mot Leicester såklart – innan det lossnade, och under de kommande matcherna (Leeds (b) 4-0, Ipswich (b) 6-0) terroriserade forwarden motståndarförsvaren. Jag anser inte att det alltid är anfallarna som måste göra målen – så länge det blir mål är jag nöjd – men vi vet att Emile Heskey kommer att få mycket speltid från start och det är oerhört viktigt för anfallsspelets variation att få i gång honom. Det skall inte räcka att sätta upp en försvarare i ryggen på Heskey för att totalt oskadliggöra honom.
Slutligen. Vi hade mot Aston Villa elva hörnor och en handfull frisparkar. Någon som minns någon av dem? Tänkte väl det. Liverpool har visat hur starkt laget är i luftrummet i försvaret. Vi vet dessutom att spelare som Murphy, Gerrard, Hamann, Berger, Riise, och nu Cheyrou, har ett bra skott. Allt som oftast känns det dock som att det saknas lite skärpa på de fasta situationerna. I jämna matcher har vi inte råd att inte utnyttja dem.
Nyckelfaktorerna
En sammanfattning så av vad jag vill se, och vad jag tror krävs, för att placera Liverpool överst i tabellen när vi skriver 11 maj 2003.
* Ytterbackarna måste med i anfallen, de har ett extra ansvar att transportera bollen ur försvaret, och de skall även hjälpa till att hålla uppe bredden i anfallen – och självklart slå inlägg.
* Även mittfältet måste utnyttja planens bredd och oftare arbeta från kanterna och in. De måste även hjälpa till att ge understöd till våra anfallare. Särskilt när dessa tvingas ut på kanterna, måste spelare som Murphy och Gerrard göra löpningar in mot straffområdet för att i sann Scholes- och Mildanda springa in ett par mål.
* Vi måste lära oss att hantera underlägen och komma tillbaka i matcher där vi släpper in första målet och/eller helt tappar kommandot.
* Skärpning på fasta situationer. Vi har ett välvuxet lag och många bra skyttar – se till att det märks i målstatistiken.
* Få i gång Emile Heskey. Imponerande fysik och snabbhet, vi måste se till att han vågar ta fler offensiva initiativ.
Våra konkurrenter
Slutligen lite kort om några andra lag.
Leeds har i Harry Kewell, Lee Bowyer, Oliver Dacourt och Nick Barmby (suck) ett riktigt bra mittfält. Bakom dem finns det dock inte riktig täckning och för att Leeds skall lyckas krävs det att den här kvartetten, störst frågetecken för Dacourt, går skadefri. Dessutom måste Robbie Keane få chansen före Mark Viduka bredvid Robbie Fowler.
Rio Ferdinand är en bra försvarare, dock inte värd £30m. Det återstår att se om han löser försvarsproblemen i Manchester United och hur skadorna i samma lagdel inverkar. Främst gäller det dock för Sir Alex att få ihop mittfältsekvationen, vilket inte alltid fungerade den förra säsongen med en del misslyckade 4-5-1-experiment. Dessutom: Lyckas Veron motbevisa kritikerna? Hur påverkar Keaneincidenten laget och inte minst lagkaptenen själv? Vad händer om Ruud van Nistelrooy blir skadad?
Det som oroar mig mest är att Manchester United, liksom Arsenal, kommer till säsongen med ett fungerande [offensivt] grundspel i högre grad än Liverpool. Vi såg i Community Shield att Arsenal tog vid där de slutade i maj, och även om Arsène Wengers ord om att han har svårt att se sitt lag förlora en enda match ter sig aningen fåniga, känns det som att det skulle behövas något för att stoppa framfarten. En förlust skulle naturligtvis inte få laget att rämna, men den gamla klyschan att framgång föder framgång stämmer, och så länge allt fungerar blir man bra av att vara bra. Precis som en kändis är känd för att vara känd.
Mitt snack om att Newcastle kan bli farliga stämde ”äntligen” in förra året, och här har vi ett lag som verkligen har bredd i spelet samt en hoper duktiga offensiva mittfältare (Solano, Dyer, Robert, Viana) att välja bland. Har dessutom en duktig målvakt i Shay Given och en stabil anfallare i den evigt unge Alan Shearer, men de skulle behöva ytterligare en pålitlig målskytt. Laget kan få svårt mot fysiska mittfält och deras problem i London är väldokumenterade.
Chelsea så. Jag är inte annorlunda än någon annan i att jag anser dem svåra att förutsäga. Kommer som vanligt att krossa Liverpool på Stamford Bridge, spela ut Manchester United i en match, kryssa för mycket mot bottenlagen och kan lika gärna vara med och slåss om ligaguldet som behöva kämpa för en UEFA-cupplats. En tippares mardröm och "the new crazy gang".
