Aj aj aj aj aj Duff

Som matchen utvecklade sig kan man inte vara annat än besviken över ett oavgjort resultat. Det intressanta är att Blackburnsupportrarna verkar tycka precis likadant.

Det finns en fras som har uttalats av mången fotbollssupporter sekunderna efter slutsignalen. En fras som ekar lika tomt som ett mynt i bottenlöshetens brunn: "Vi borde ha vunnit." Det sitter säkert många Blackburnfans och hävdar den raka motsatsen, och visst gick hemmalaget för tre poäng under slutminuterna, men totalt sett är känslan två tappade poäng och inget annat.

Inte för att vi dominerade händelserna så, eller för att vi skapar tonvis med målchanser, utan för att vi efter en seg start arbetar oss in i matchen, och fram tills 2-1-målet har matchen under kontroll – åtminstone är det laget som ligger närmast segern. Tyvärr uppträder vi – välj orutinerat, slappt, bekvämt eller ängsligt – efter John Arne Riises ledningsmål och återvänder till matchbilden under de inledande tjugo minuterna. Som händelserna utvecklade sig, så skall vi vinna den här matchen. Vi faller dock igenom lite liknande det vi gjorde efter Jari Litmanens 2-3-mål borta mot Bayer Leverkusen och blir alldeles för rädda för att inte vinna.

Ytterbackarna i centrum

När jag läste igenom min införkrönika fick jag känslan av att jag kanske hade uttryckt en väl stor oro över Blackburns spel och nästan målat upp dem som favoriter. Tyvärr, måste jag säga, var jag inte helt fel ute. Just Rovers kantspel var det som skapade väldiga problem för oss, framför allt inledningsvis. Jag skrev att Blackburn i mötet på Anfield i våras fick komma två mot en och tre mot två alldeles för ofta. Den här gången räckte det med en Damien Duff för att snurra upp Abel Xavier. 1-0-målet såg ut ungefär som det scenario jag hade befarat. Fintning av en ytterback och sedan tid att sikta in ett inlägg mot en medspelare som opererar mot mål medan backlinjen hamnat på fel fot. Målet gav vissa vibbar av det mot Arsenal i Charity Shield, även då fick motståndarna komma med två mittfältare helt rena utanför vårt straffområde.

Med tanke på att Gérard Houllier är mycket medveten om Duffs kvaliteter är det förvånande att vi blir så tagna på sängen av irländarens trick. Lösningen blir att Danny Murphy får ge lite avkall på sina offensiva uppgifter för att ge understöd till Xavier under resten av matchen. Duff skulle dock lyckas en gång till och det räckte ju…

Faktum är att Djimi Traoré är ännu mer defensiv än Carragher – det kan vara svårt att tro, jag vet. Hans passningsspel lämnar även en hel del övrigt att önska. Än en gång är det positionsspelet i försvaret som sviker oss, och på de där ytorna där vi tidigare har haft täckning blir det nu i stället lite luckor. När David Dunn måttar inlägget till 2-2-målet är det tur att han inte lider av torgskräck, så ren som han var. Blackburn har förstått att man inte gör några mål genom Liverpools mittförsvar och Rovers står nu för fem av de åtta mål vi har släppt in på de senaste 18 ligamatcherna.

En riktig pärla

Det positiva är att vi i det här läget arbetar oss in i matchen och resten av halvleken växlar till Liverpools favör. Ett övertag jag tycker vi behåller ända tills vi gör 2-1 i den andra halvleken. Framför allt har vi under inledningen av den här säsongen fått se en rörelse i laget som nästan helt har saknats tidigare. Fortfarande skapar vi dock för lite målchanser för att jag skall vara nöjd, men det är inte längre bara långbollar framåt i planen. Michael Owen får två mycket fina framspelningar och när han har hittat formen förvaltar han en av dem till mål.

Liverpool får dock sin kvittering och Murphy visar vid 1-1-målet lite av varför Gérard Houllier har jämfört honom med Michael Platini. Mittfältaren tar emot en passning från Steven Gerrard och halvklackar på ett tillslag ut bollen på högerflanken där Xavier kommer löpande. Murphy vänder runt sin back, löper in rakt framför mål och har bara att trycka in bollen från Xaviers inspelning. Efter två mindre bra inlägg får portugisen nu till det perfekt. Försvaret hann inte ens tänka på att börja försvara sig. Efter varsin period kan nog inget av lagen klaga på 1-1 i halvtid.

Högt tempo - många misstag

Den andra halvleken spelas under väldigt högt tempo och känslan är att vi inte har sett det sista målet för kvällen. Detta gör att en hel del passningar inte hittar rätt, men det är i första hand Blackburn som står för dem. Vi har nu fått bättre täckning på kanterna och med Murphy arbetandes oerhört hårt bakåt tvingas hemmalaget oftast vända tillbaka inåt planen och där bryter Dietmar Hamann, jag vet inte hur många, motståndaranfall. Gerrard står för två riktiga grodor till uppspel, men med mycket vilja lyckas han störa den som bröt passningen utan att det blir riktigt farligt.

Jag anser att det är Blackburn som har svårast att skapa något spel i det höga tempot, framför allt när vänsterkanten nu är "stängd", men Liverpool skapar i ärlighetens namn inte så mycket som tvingar Friedel att agera. Matchens anfall står Liverpool i alla fall för efter en knapp timmes spel. Offensiven verkar ha dött ut, när Liverpool inte utnyttjar farten i anfallet och vänder tillbaka mot mitten av offensiv planhalva. Vi har dock mycket folk högt upp och håller bollen drygt tjugo passningar inom laget innan bollen når Gerrard på högerkanten. En snabb tempoväxling ställer Gerrards bevakare, men efter att ha avancerat ett par steg och slagit ett flackt inlägg mot bortre stolpen får han se bollen missa samtliga spelare i straffområdet.

Faran var inte över

Blackburn skapar sin första farlighet på evigheter när Duff får gå rätt igenom Xavier inne i straffområdet. Henchoz kommer dock glidande med en lysande tackling. Till skillnad från en del andra kommer i mina ögon sedan Liverpools ledningsmål följdriktigt, eftersom jag tycker att vi under hela den andra halvleken har varit det starkare laget. Båda de målen som faller under den sista kvarten kan sägas vara orsakade av en falsk trygghet eller en överraskande andravåg. I båda fallen rör det sig om situationer som det försvarande laget tror sig ha rett ut.

Nummer ett: Blackburn rensar undan en hörna, men medan laget flyttar upp ger Tugay helt i onödan bort bollen rätt i gapet på Liverpool och Smicer lägger direkt ett avvägt inlägg mot bortre stolpen. Blackburnförsvaret är ställt och Riise kan oattackerad lobbnicka in 2-1 i den 77 minuten.

Nummer två: Duff – vem annars – utnyttjar att Liverpool inte har fullt med folk på vänsterkanten och slår in bollen framför mål. Vi får undan bollen och det syns på en del av spelarna att de är beredda att blåsa faran över. Det är bara det att precis som vid vårt ledningsmål åt andra hållet kommer bollen tillbaka från den andra kanten, och nu är försvaret ur position. Avbytaren Corrado Grabbi kommer löpande med fart, vilket alltid är svårt att försvara sig mot, och Liverpoolförsvaret har inte hunnit gruppera om.

Lyfta av hemmapubliken går nu Blackburn för tre poäng, medan Liverpool under de resterande tio minuterna inte lyckas prestera något framåt. Heskey var ungefär lika osynlig som Owen, medan Smicer förutom inlägget inte lyckades med något konstruktivt och slog bort för många anfall. Trots att Smicer ligger bakom 2-1-målet tror jag inte att vår franske boss fick ut det han ville av sitt byte – till skillnad från Graeme Souness. Även Houllier inser att matchbilden har svängt och bytet av Salif Diao för Riise är nog inte enbart för att ge senegalesen sin första känning av Premier League.

Besviken, men några ljuglimtar

Jag kan inte hur gärna jag än vill – eller varför skulle jag vilja det förresten – påstå att jag är nöjd med resultatet. Tvärtom är jag väldigt besviken. Vi släpper matchen efter målet och det straffar sig. Att en inhoppare, som gjorde totalt två mål den förra säsongen, sedan får avgöra gör ju inte det hela bättre. Finns det då några ljusglimtar att nämna? Ja, hade vi hållit 2-1 hade jag förstås pratat om hur vi äntligen vann en match där vi släppte in det första målet. Nu vet jag inte om det är sämre att vi tappar det hela efter att ha haft ledningen, än vad det är bra att vi vänder och tar ledningen.

Hur som helst. Murphy gör ännu en riktigt bra match även om han nu tvingas operera lite djupare än tänkt för att hålla koll på Blackburns vänsterkant och därmed inte kommer med i offensiven lika ofta som man hade kunnat önska. Jag hoppas dock att Murphys defensiva arbete inte går obemärkt förbi. Murphy är förstavalet till höger på mittfältet och bibehåller han den här formen får de övriga pretendenterna svårt att peta honom. Problemet den förra säsongen var ju att skador gjorde att Murphy spelade oavsett vilken form han var i.

Hamann bryter idag, till och med med hans mått mätt, oräknelig uppspel och passningar, eller så plockar han helt enkelt bollen från fötterna på motståndarna. En stor skillnad jämfört med för ett halvår sedan är att han nu inte bara släpper bollen till närmaste Henchoz, utan även själv styr spelet och startar anfall. De gånger per match som Hamann tar offensiva raider, något jag har efterlyst länge, går nu inte längre enbart att räkna på öronsnibbarna. Tysken har till och med under de senaste matcherna bjudit på ett par finter och dragningar. Detta, inte nödvändigtvis finterna, är mycket positivt eftersom samtliga anfall inte kan bygga på en yttersida från Gerrard.

Även Arsenal spelade 2-2 borta häromveckan, men skillnaden i hur poängen togs pekar åt olika håll. Vänder man en match och tar ledningen med en knapp kvart kvar, skall man vinna om man har tänkt sig att ta hem ligan. Vi får nu hoppas att Blackburn, som endast mäktade med 0-0 hemma mot Sunderland och tack vare storspel av Friedel besegrade Birmingham, kan ställa till det för ett par av våra konkurrenter. Då blir det här resultatet lättare att smälta. Ja, ja, herr negativ, 2-2 borta mot Blackburn är väl ingen katastrof? Nej, det är ingen katastrof, men det är inte 1-1 hemma mot Southampton eller Bolton heller...

När Houllier har lagt sina elva små spelare
och bundit fast dem vid Melwood
Då muttrar han tyst för sig själv en kort stund
de vackraste ord som han känner:
Aj aj aj aj aj Duff, Aj aj aj aj aj Duff
Aj aj aj aj aj Duff DUFF!
Aj aj aj aj aj Duff.

0 kommentarer