En helg i Liverpool - En gästkrönika
Som man kan läsa sig till i rubriken så ska det här handla om en resa till Liverpool. Eftersom jag inte har skrivit uppsats sen skolan (det var länge sen) så kanske det blir fel här och där men ni ska nog begripa det mesta.
Efter att ha varit med på resan till Liverpool i februari med liverpoolsweden (Liverpool mötte Everton) så bestämde jag mig för att det här måste göras om snarast, eftersom väderleken inte var till sin fördel, en isbjörn hade säkerligen också velat ha en mössa och ett par vantar i den kylan som var i februari. Att resa under vinterhalvåret skippade jag så då fick det bli en resa till hemmapremiären mot Southampton den 24 augusti i stället.
Glad i hågen och med en uppgående varm sol parkerades bilen på Landvetters flygplats kl 6:15 på torsdagsmorgonen. Nu är det väl ändå omöjligt att vädret ska ställa till med nåt tänkte man, men ack vad fel man kan ha.
Efter incheckningen tog man sig till gaten och det gick också bra, sen ner till en väntande buss som skulle köra oss till planet. När klockan hade passerat 7:35 så började man undra (planet skulle lyfta 7:30) vad som stod på. Jodå, det var nåt som var galet! En dam från flygbolaget kom upp på bussen och sa att Manchesters flygplats var stängd pga dimma. Så upp igen till vänthallen och vänta. Efter att ha väntat pga snöstorm förra resan så började man undra om det vilade en förbannelse över oss Liverpoolsupportrar! Men efter en timmes väntan så kom vi upp i luften. Flygbolaget hette Cityairline och flyger bland annat till Manchester.
Planen är relativt små, plats för mellan 35-50 passagerare och lågt i tak var det dessutom (enligt deras hemsida 1,82 meter). Med gratis dricka så glömde man dock snart takhöjden! Lite skillnad mot Ryanair som tog 90 kr för en öl och macka.
Flygningen förflöt problemfritt och sen tåg genom Manchester till Liverpool Lime Street Station. Tågresan tog ungefär en timme och en kvart med diverse stationer på vägen. Tiden varierar från tåg till tåg beroende på hur många stationer det är så det snabbaste man kan åka är nog ca tre kvart.
Vädret i Liverpool var mycket behagligt och svalare än här hemma i Sverige. Då hotellet inte låg så centralt så blev det till att köpa busskort för fyra dagar. Korten ser ut som stora trisslotter där man skrapar fram dagens datum/månad/år.
Något som skulle ställa till det lite under resan var att i Liverpool finns det TRE olika bussbolag som kör på samma linjenummer men olika vägar! Slutstationen är den samma men som sagt olika rutter. Tiden var för kort för att hinna lära sig det men det hade nog kommit med tiden. Nåja, inget att hänga upp sig på, jag var i Liverpool och skulle se Liverpool möta Southampton på lördag.
När jag checkade in på hotellet så sa de att ett brev låg och väntade på mig (gissa vad det var i det?). Visst, i brevet låg en matchbiljett och en liten hälsning från Nickes resor. För det var genom dem som jag hade bokat resan. Lite orolig var man kanske för att det inte skulle klaffa men det var inga problem.
Hotell ligger som sagt i England då ska det ju bara vara heltäckningsmattor överallt (trappor, badrum osv.). Duschen var intressant, reglagen satt utanför duschkabinen och strålen gick inte att påverka ej heller värmen eller rättare sagt, brist på värme. Men Skysports fanns i tv utbudet och det sänds en hel del fotboll på deras tre kanaler.
Fredag förmiddag så styrde jag kosan mot Melwood, alltså Liverpools träningsanläggning. Tog en buss som jag tyckte borde gå till Melwood men icke! Så det blev till att hoppa av och ta en taxi sista biten. Väl framme så möttes man av ca 2,5 meter höga betongmurar runt hela anläggningen och en enorm järnport. Porten stängdes just när jag kom fram så en liten glimt in fick man på parkeringen. Det var väl inte några begagnade bilar som stod där om man säger så…. Några tappra barn hade klättrat upp på soptunnor och kikade över, hade för en kort sekund tanke på att putta ner de men övergav den tanken rätt så snart. Kunde dock genom en glipa i betongen skymta en 7-8 spelare och en tränare (kunde inte urskilja någon) klockan närmade sig halv tolv så de flesta hade nog lagt av för dagen. Det var ju match dagen därpå. Åkte in till stan efter en liten stund, hade inte lust att stå och vänta för att se spelarna köra ut och hem. Eftersom det fanns Skysports i tv-apparaten på rummet så fick det bli en lugn kväll på rummet och matchen mellan Chelsea och Man U. Man hade även köpt på sig en massa magasin och tidningar, alla handlade så klart om Liverpool så det blev till att plöja igenom dessa under kvällen.
Lördag förmiddag och himlen är gråsvart och temperaturen bara runt 17 strecket, typiskt just på matchdagen! Vill man bättra på sin solbränna och sitta med en drink i en ljum sommarnatt så är inte Liverpool det första stället man ska åka till. Nej, vindjacka, extra tröjor och regnrock är bara något som man bör tänka på att ta med sig. I bussen ut till Anfield fullkomligt vräkte regnet ner men turligt nog så blev det bara det regnet under lördagen. Var på Anfield redan vid tolvtiden, alltså hela tre timmar innan match, köpte matchprogram, gick runt och tittade på alla försäljare och så är det tvunget att fylla magen med fish and chips.
Såg även när spelarbussarna anlände men rutorna var tonade så det gick inte att se något. Klockan var nog tjugo i två, så då blev det en timme och tjugo minuter till avspark (avspark kl tre engelsk tid).
In genom spärren och ut på läktaren, platsen var på Centenary Upper Tier, alltså på den ena långsidan väldigt högt upp men det var inget att klaga på för man såg perfekt. Först kom målvakterna ut och började värma upp och sen så droppade de andra spelarna ut en efter en. Det är ingen märkvärdig uppvärmning men ändå kul att sitta och titta på. Sammy Lee var den som höll i uppvärmningen och han verkade att vara väldigt engagerad. Försökte att gissa sig till laguppställningen men att Riise skulle börja på bänken trodde jag inte. Klockan närmade sig tre och avspark och en rysare som skulle komma, när högtalarna vaknar till liv och de första tonerna av You`ll never walk alone börjar höras. Så gott som alla sjunger med men för mig gick det inte på grund av en stor klump i halsen!
Men det skulle bli ännu mäktigare. På grund av att två engelska flickor hade blivit mördade och att Nessie Shankly gått bort så blev det en tyst minut, och då menar jag tyst! Inte en endaste hostning, nysning eller ljud förekom, alldeles knäpptyst var det, det var inte heller någon som rörde på sig under den tysta minuten. En mycket mäktig upplevelse!
Avspark och matchen var igång, nu ska jag inte analysera matchen (det kan andra göra bättre) men att jag som är en lugn och tyst person fann mig själv stå och skrika ut min glädje med armarna i luften vid varje mål, det trodde jag inte. Kan bero på att alla andra gjorde det också så skämmas behövdes man inte. Eftersom jag hade tippat 3-0 till Liverpool i tipstävlingen så satt resultatet som en fläskläpp!
När det bara var någon minut kvar av matchen så tänkte man nu börjar de snart att sjunga You´ll never walk alone som de brukar men det blev inget. Trodde alltid att det sjöngs vid segerresultat men jag vet inte varför det uteblev.
Jaha, det var väl på ett ungefär vad som hände under helgen, det blev ju så klar en del pints här och var men för att orka upp nästa dag så blev det inga sen nätter. Går man i tankarna för att se en match på Anfield så kan jag varmt rekommendera detta! Det är en enorm upplevelse att se sina röda hjältar på hemmaplan och hela atmosfären runt omkring är också otrolig.
Det är verkligen fest när det match. Att se tusentals och åter tusentals människor i varierande röda tröjor är en härlig syn.
Efter att ha varit två gånger i Liverpool detta året så får man stilla sig lite, det är inte precis gratis att åka men har man ett intresse så vad gör man? Hoppas att jag kunnat övertyga någon om att åka på en match så kanske vi ses under Shankly Gates någon gång!
Mikael Jacobsson - mi.jacobsson@telia.com
