Inför: Liverpool - West Bromwich

Liverpool tar emot ännu en nykomling på Anfield och frågan är om man till skillnad från senast kan fixa tre poäng.

Under de senaste tre åren har Gérard Houllier endast i nödfall, eller mot svagt motstånd, särat på Stephane Henchoz och Sami Hyypiä i mittförsvaret. När vi nu ställs mot ett av Europas bästa lag, som ett engelsk lag inte har besegrat sedan 1966 och som endast har förlorat en av sina senaste 29 hemmatcher i Europacuperna, tvingas vi plocka ner en mittfältare, som kom till klubben under sommaren, som mittback. Det är lite som att skicka in skadade spädlamm i en bunker med svultna vargar. Även om vi gjorde en riktigt dålig första halvlek, hade jag väntat mig något liknande när Henchoz inte kunde spela.

Den bästa backlinjen består, som ni säkert vet, inte nödvändigtvis av de fyra bästa försvararna, eftersom samspelthet och positionsspel är så mycket viktigare än en teknisk bollspelande försvarare. Under 90-talet växlade Liverpool folk i backlinjen oftare än årstiderna och utan kontinuitet får man självklart ingen trygghet. Det är trots allt defensiven som har varit Liverpools största styrka de senaste säsongerna, och när vi på grund av diverse skador tvingas till en hel del förändringar i backlinjen förlorar vi tryggheten – men inte bara i backlinjen utan i hela laget. Till och med Hyypiä har sett osäker ut när han inte längre vet var han kommer att ha sina medspelare i försvaret och utan stabiliteten längst bak går det ut även över mittfältet.

Även om Clinton Morrison inte hade kunnat återupprepa sin bakåtnick om han så hade fått låsa in sig på Anfield till döddagar är en del av de markeringsmissar som har presterats i samband med våra baklängesmål hårresande. Hur en överviktig Ivan Campo skall få stå fullständigt omarkerad tre meter framför mål är en fråga som förmodligen hade gäckat en mer, om det inte hade varit för Emile Heskeys 3-2-mål momentet senare. Men precis som vi grämde oss väldigt över 2-2 mot Birmingham City skall vi inte dra för höga växlar på 3-2 borta mot Bolton. För de oroande tecknen fanns återigen där. Efter 2-1-målet tappade vi nästan direkt initiativet – IGEN. Bolton rullade boll, vi camperade runt eget straffområde och sparkade iväg bollen så gott det gick. Det här är fjärde ligamatchen i rad som vi efter ett 2-1-mål släpper nästan allt och bara backar hem. Fast vi backar inte hem på det sättet som gav 0-0 på Nou Camp och Olympiastadion i Rom, utan på det sättet som ger 2-2 mot Blackburn, Newcastle, Birmingham och Bolton (ja, faktiskt). Även här tror jag dock att osäkerheten från den lagdelen som det aldrig brukade vara några problem med tidigare, skapar osäkerhet i hela laget.

Vi är visserligen obesegrade i Premier League, men man kan lika gärna se det som att vi har tappat poäng i hälften av matcherna, och detta trots en på papperet lätt inledning. På programmet står nu två nykomlingar och först ut är West Bromwich. WB tog steget upp till Premier League efter att i våras ha slutat tvåa i division 1 tio poäng bakom Manchester City. Precis som Valencia så var det deras starka försvar som borgade för framgångarna – WB:s målskillnad på 42 matcher var 61-29. Främsta målskyttar i ligan var Daniele Dichio (11), Scott Dobie (9) och Bob Taylor (7).

Under sommaren lånades Tony Butler ut och Andrew Petterson, Elliott Morris och Ruel Fox lämnade samtliga klubben, medan Adam Oliver lade av för gott. In köptes Jason Koumas (Tranmere, £2,25m), Lee Hughes (Coventry, £2,5m), Lee Marshall (Leicester, £0,7m) och Sean Gregan (Preston, £1,5m). Dessutom kom Joe Murphy (Tranmere) och Ronnie Wallwork (ManU) på fri transfer.

Första säsongen i Premier League inleddes med ett inte direkt snällt spelschema – Man Utd (b), Leeds (h) och Arsenal (b) – och kanske inte så oväntat innebar det tre raka förluster för nykomlingarna. Därefter har man vunnit de tre följande matcherna – Fulham (h), West Ham (b) och Southampton (h) – samtliga med 1-0, ett resultat som var ganska gångbart för WB i ettan den förra säsongen.

Sedan ligan startade har Liverpool och West Bromwich möts 54 gånger på Anfield. Liverpool har vunnit 28 matcher, 17 har slutat oavgjort och WB har rest hem med samtliga poäng vid tio tillfällen. Efter andra världskriget har lördagens kombattanter under tre perioder samtidigt spelat i division 1: 1949-54, 1962-73 och 1976-1986. Det innebär 26 dubbelmöten i vad som brukar kallas "modern tid" och WB:s enda segrar på Anfield under den här perioden kom 1951 (5-2), 1965 (3-0) och 1967 (1-0).

Efter att ha fått stå i stort sett sysslolös för att sedan släppa in bollar på slutet fick Jerzy Dudek lite riktig matchträning mot Valencia, och var en av mycket få som kunde gå av planen med en godkänd insats. Hade förutsättningarna sett lite annorlunda ut (läs: ett vattentätt försvar) är väl det här den typen av match som Chris Kirkland annars skulle kunna ha fått chansen i. Allt tyder, tack och lov, på att Stephane Henchoz är tillbaka till matchen på lördag och förhoppningsvis kan vi då få bättre balans i försvaret. Markus Babbel spelade en reservlagsmatch på torsdagskvällen och den här matchen kommer givetvis för tätt på den för att vara aktuell för tysken. Jamie Carragher tar högst troligt högerbacksplatsen och Djimi Traoré fortsätter till vänster. Kan Henchoz inte spela är frågan om Gérard Houllier inte väljer att flytta in Carragher i mitten och spela med Abel Xavier som högerback, för Salif Diao är ingen försvarare.

De två kommande matcherna får placeras i kategorin "lättare" och det skulle kunna tänkas att någon av de "givna" på mittfältet får vila. Dietmar Hamann är avstängd mot Basel, så han lär i alla fall spela mot West Bromwich. Eftersom en del mittfältare deltog i reservlagsmatchen på torsdagskvällen och Vladimir Smicer är skadad, är det egentligen bara Bruno Cheyrou och Diao som kan vara aktuella för spel från start. De får nog dock trots allt nöja sig med en plats på bänken.

Michael Owen har vilats från start i två matcher och även om Gérard Houllier skall ha sagt att han kommer att vila forwarden under perioder tror jag Owen återigen finns med i startelvan. Mot den här typen av motstånd finns det goda möjligheter till flera mål och förhoppningsvis kan vi få igång honom. Milan Baros fina framträdande borta mot Bolton tror jag sedan har spelat till honom en plats från start på lördag. Oavsett vad man tycker om det, och vilken position han i realiteten har, gissar jag att Emile Heskey spelar på vänsterkanten framför Traoré.