Inför: Liverpool FC - Spartak Moskva
Efter en svag inledning i Champions League är Liverpool hårt pressat att vinna hemma mot Spartak Moskva i första gruppspelets tredje omgång.
Det är väl i nuläget svårt att säga något annat än att Valencia ser ut att vinna grupp B, och trots resultatet förra onsdagen tror jag att FC Basel blir sist. Det innebär att Liverpool får slåss med Spartak Moskva om andraplatsen och det kommande "dubbelmötet" med de ryska mästarna är således minst sagt viktigt.
Spartak Moskva bildades 1922 och har sedan 70-talet varit den dominerande kraften inom rysk fotboll. Totalt har de vunnit ligan 21 gånger och den ryska cupen vid tolv tillfällen. I år har de dock för första gången sedan 1995 i praktiken spelat bort sina chanser att vinna ligan. Det är också Spartak Moskva som det ryska landslaget är grundat på. De främsta aktörerna är den 28-årige målskytten Vladimir Beschastnykh, den unge anfallaren Dmitry Sychev, som har liknats vid Michael Owen, offensive mittfältaren Egor Titov och målfarlige brasilianaren Marcelo Silva.
Läget i Spartak Moskva inför matchen på onsdag har beskrivits som en smärre kris och flera av de ovannämnda spelarna kommer inte att deltaga av en eller annan anledning. Lagkaptenen Titov har varit borta den senaste månaden med en skada i benet och viktige försvararen Dmitri Parfyonov har brutit benet. I Parfyonovs frånvaro har den mycket lovande 23-årige Igor Mitreski givits chansen. Mitreski spelar i en roll som sweeper i försvaret. 18-årige Sychev har stängts av från spel i fyra månader efter ett praktgräl med tränare Oleg Romantsev, som ledde till att den senare fick köras till sjukhus. Romantsev uttrycker inför matchen inte sin största oro över Liverpool, utan för att hans eget lag har förlorat så många ledare på kort tid.
Spartak Moskva har en lång tradition av spel i de europeiska cuperna och har deltagit i Champions League vid hela sju tillfällen. Bäst gick det 1995/96, då de avancerade fram till kvartsfinal där det dock blev stopp mot Nantes. I övrigt har laget en semifinalplats i UEFA-cupen 1997/98, en semifinalplats i Cupvinnarcupen 1992/93, två kvartsfinalplatser i Europacupen 1980/81 och 1995/96, samt en semifinalplats i samma turnering 1990/91
I år har Spartak Moskva inlett Champions Leaguespelet knackigt, med en 0-2-förlust borta mot FC Basel följt av ett 0-3-nederlag mot Valencia på hemmaplan. Liverpool har mött Spartak Moskva vid ett tillfälle tidigare. Det var i Cupvinnarcupens andra omgång säsongen 1992/93, då det ryska laget vann med 4-2 på hemmaplan och 2-0 på Anfield.
Trots att Liverpool borta mot Manchester City, med undantag av 0-2-förlusten mot Valencia, förmodligen gör sin spelmässigt sämsta insats den här säsongen vinner vi med 3-0, vilket väl säger en del om hur hösten har varit. Det var en återgång till den förra säsongens bortamatcher, då vi låg djupt tillbakapressade, i första hand kontrade, och var oerhört effektiva i avslutningarna. Däremot vill jag inte ansluta mig till dem som tyckte att det stabila försvarsspelet var tillbaka. Framför allt när Manchester City snabbt vände spelet såg vårt positionsspel långt ifrån perfekt ut och Djimi Traoré och Sami Hyypiäs samarbete fungerade dåligt vid ett par tillfällen då det inte var naturligt vem som skulle ta djup och vem som skulle gå upp och stöta. Men det har ju sin naturliga förklaring då Stephane Henchoz och Hyypiä har haft monopol på mittbacksplatserna.
Visst höll vi nollan, vilket man inte gör av en tillfällighet, men det hade vi inte gjort om Darren Huckerby inte hade totalmissat bollen inne i straffområdet eller Marc Vivien Foe ett par meter från mål nickat bollen rätt ner i marken istället för på mål. Nära den klassiska 1-2-reduceringen alltså. Det är inte särskilt konkret, men de marginaler vi har haft emot oss under tidigare matcher hade vi nu med oss nu. Inte minst symboliserat av Michael Owens 3-0-mål. Efter alla stolpe eller ribba ut och räddningar på mållinjen hade vi nu stolpe in, typiskt nog på ett mål som inte betydde något.
Det mesta pekar på att Stephane Henchoz är frisk igen och han tar då plats i mittförsvaret på Djimi Traorés bekostnad. Övriga spelare i backlinjen får fortsatt förtroende.
Även på mittfältet tror jag på minimalt med förändringar även om det är möjligt att Bruno Cheyrou ersätter Emile Heskey.
Efter en rad inspirerade insatser fick Milan Baros knappt uträttat något i den senaste matchen och hans sätt att slarva bort matchens bästa kontringsläge (som inte gav mål bör man kanske tillägga) var riktigt svagt. Kanske nu inte enbart på grund av det tror jag El-Hadji Diouf ersätter Baros och startar tillsammans med Owen på topp.
Låt "jakten på röd oktober" börja!
Stöd vår sponsor!
