Favorit i repris
Samma som i fjol, men där fanns en väsentlig skillnad.
När söndagskvällen såg ut att bli en seg och hemskt deppig historia så slog Owen till och plötsligt ser man ljusare på det mesta. Samma sak som förra året, då Smicer var hjälten och Heskey framspelare precis som idag, visserligen med hjälp av stolpen nu.
För Claudio Ranieri är det nog precis lika trist och mardrömsliknande nu som då, men jag ser åtminstone en ordentlig skillnad matcherna emellan.
Den här gången förtjänade vi det betydligt mer. Inte för att vi gör någon stor match, för det gör vi inte, men vi är klart bättre än Chelsea och vi har en större vilja att vinna.
Någon chansorgie fick vi verkligen inte se, men med Londonlagets facit de senaste matcherna så var det inte ett dugg oväntat. Efteråt är det ändå enkelt att konstatera att vi skapar fler chanser än Zola och co och tillslut gav det utdelning.
Slitsam match
Om matchen kan man säga att den måste ha varit mycket slitsam för spelarna i båda lagen. Vi satte upp en enorm press långt upp i banan direkt och den var härlig att skåda. Sådant syntes sällan ifjol och det var säkert ett medvetet drag från Gerard Houllier som verkar vilja visa upp ett något offensivare Liverpool i år.
Chelsea hade mycket stora problem när vi stötte från alla håll. Viktigt att tänka på i det läget är att få med sig hela laget, så att inte en eller ett par väljer att ta igen sig istället för att stressa för då får det motsatt effekt och konsekvenserna blir ofta ödesdigra. Nu tycker jag ändå att vi handskades med detta ganska bra även om man kanske skulle kunna önska att vi disponerade krafterna något jämnare eftersom pressen, efter chockinledningen, under vissa stunder försvann nästan helt.
Försvarsmässigt gör vi annars en helgjuten insats trots bytet av Henchoz.
Att matchen var en tröttsam historia märktes också när våra avbytare kom in för de var pigga och kunde röra om ganska rejält. Därför tycker jag att det var mycket bra att Houllier utnyttjade båda sina kvarvarande möjligheter till att få in friskt blod i den andra halvleken.
På tal om avbytarna så måste jag berömma både Salif Diao och Milan Baros för deras insatser när de kom in.
Personligen undrar jag om inte Diao är mer av en mittfältare i alla fall. Han visade upp ett överraskande vårdat passningsspel och han var dessutom bestämd i försvarsspelet.
Milan Baros var också mycket pigg och han blev den injektion som kanske fällde avgörandet till slut, även om han inte var direkt inblandad i själva målet.
Förutom den underbara tunneln på Desailly är hans inställning härlig. Han tar saken i egna händer och tror inte att någon annan ska avgöra det hela. Just detta saknades ibland under den andra halvleken då vi förvisso spelade ganska fin fotboll, men saknade den riktiga hettan och viljan.
Gerrard, Hamann och Hyypiä duktiga
Egentligen är det mycket svårt att efter matchen utse någon klar ”man of the match” då ingen mäktade med att på allvar höja sig ur mängden, men där ingen heller var dålig. Hursomhelst tycker jag att i rubriken nämnd trio alla står för mycket bra insatser. Hamann är urstark i alla närkamper han ger sig in i och deltar lite mer i offensiven i år, och han gör det bra.
Steven Gerrard är läcker med bollen och gör en enorm arbetsinsats. Jag anar att formen pekar uppåt för honom.
Samma gäller för Sami Hyypiä som efter en trevande inledning idag åter var en stor auktoritet i försvaret. Det behövs särskilt väl när vi tvingas till det byte som vi gör.
Andra spelares insatser som jag skulle vilja ta upp är Heskeys' och Cheyrous'.
Emile Heskey jobbar hårt hela matchen och det ger ju utdelning till slut. Han sliter i defensiven och är ofta spelbar. Utmärkt så långt alltså. Två saker bör han dock tänka på.
"Brunos" storlek gör att spelarna tenderar att falla som käglor så fort de kommer i närheten av honom. Det är på gott och ont. Ibland får han domaren emot sig p.g.a. av detta. Ibland rättmätigt. Ibland inte.
För att underlätta för sig själv bör Emile träna på att vara lite smidigare i vissa situationer för nu är han emellanåt alldeles för klumpig och hans ojustheter blir då alldeles för tydliga.
Följden blir då att han lättare får domaren emot sig även fortsättningsvis i matchen.
Det andra som Heskey bör tänka på är att ta fler djupledslöpningar. Särskilt när motståndaren försöker täppa till som idag. Han har kapaciteten och det hade behövts idag.
Också franska Bruno Cheyrou borde tagit fler löpningar idag. Det är det bästa sättet att arbeta sig in i matchen när spelet med bollen går lite trögt som under första halvan idag.
I andra spelade Cheyrou dock upp sig och han blir allt bättre.
Tillsist. När matchen började lida mot sitt slut satt jag i min bitterhet och oroade mig främst för två saker. Den ena var att vi inte heller idag fick chansen att få den viktiga kontinuiteten i försvarsspelet. Det orosmolnet finns kvar.
Det andra var att vi inte lyckades vinna första gången vi mötte en riktig toppkonkurrent i ligan. I det fallet lyser solen. Trots att det är söndag kväll i oktober och trots att jag fortfarande känner av sviterna efter lördagskvällens begivenheter.
