Den vita sporten?
Tyvärr handlar det inte om tennis.
Emile Heskey och Ashley Cole fick under hela Englands EM-kvalmatch mot Slovakien i lördags utstå burop, busvisslingar och rasistiska påhopp från läktarna. Trots att Heskey säger att vändningen i den andra halvleken var den perfekta repliken, erkänner Liverpoolforwarden att han aldrig tidigare under sin karriär har upplevt en lika hatisk stämning från läktarna.
"Vi kunde inte undgå att höra de rasistiska skällsorden, eftersom de inte kom från en enstaka sektion, utan från praktiskt taget hela arenan.
Att än idag få höra sådant på en fotbollsarena är chockerande och man trodde väl att folk hade lagt sig av med ett liknande uppträdande. Det blev dock uppenbart i lördags att så inte var fallet, och det var det värsta jag har upplevt som har varit riktat mot mig personligen.
Under en U21-match mot Jugoslavien i Barcelona för ett par år sedan fick jag uppleva något liknande, men då rörde det sig om ett fåtal personer i en ganska tom arena - den här gången kom det från alla håll. Du är tvungen att försöka stänga ute det, och att kunna vinna matchen och skicka hem dem besvikna är det bästa svaret du kan ge.
Det är lätt att säga att de här problemen måste avlägsnas från fotbollen fullständigt, men det fungerar inte så enkelt. Jag hoppas självklart att man kommer att kunna utradera rasismen så att folk kan gå och se matcher och njuta av stämningen, men jag fruktar att det alltid kommer att finnas personer som inte vet bättre än att fortsätta på samma sätt som nu."
Liverpools mittfältselegant John Barnes var en av de första framgångsrika färgade spelarna i England och tvingades tidigt stå ut med rasistiska påhopp. Det var inte ovanligt att motståndarfansen slängde in bananer på planen och gjorde apliknande ljud varenda gång Barnes rörde bollen, när Liverpool spelade på bortaplan i ligan. Alla som såg Barnes i aktion, framför allt under slutet av 80-talet (eller be pappa ta fram inspelningen av Englands match mot Brasilien från 1984), i en av de bästa klubblagsuppsättningar som England har skådat (Heyselkatastrofen gjorde dock att de aldrig fick visa sin styrka i Europa), vet att jämförelsen mellan John Barnes och en apa är lika pinsam som den mellan Pelé och en sengångare.
Problemen med "läktarrasism" har inte direkt minskat med tiden, och ett par exempel enbart från de senaste veckorna visar på att lördagens händelse inte är något undantag. Den 17 september utsätts Emile Heskey och El-Hadji Diouf för rasistiska glåpord i Liverpools bortamatch mot Valencia. Händelsen anmäls till UEFA, men inga åtgärder vidtas.
Samma historia upprepar sig den 19 september när kroatiska hemmasupportrar utsätter Fulhams Barry Hayles för motsvarande uppvaktning i Londonlagets bortamatch mot Hajduk Split. När Arsenal möter PSV Eindhoven sex dagar senare haglar de rasistiska tillmälena över Gunners färgade spelare och dessutom kastar publiken in mynt och cigarettändare varenda gång Thierry Henry skall slå en hörna. Den 3 oktober är offret Andy Cole när Blackburn Rovers reser till Bulgarien för att möta CSKA Sofia på bortaplan. Slutligen den 10 oktober, när Ipswich reser till Jugoslavien för att spela mot FK Sartid i UEFA-cupen, utsätts Marcus Bent och Finidi George för glåpord och spottloskor från läktarna.
Trots att UEFA gång på gång får motta protester och anmälningar rörande rasistiska påhopp från fotbollspubliken stannar det oftast vid ett fördömande uttalande eller någon pinsamt låg bötessumma. Fångar man en bråkstake på film döms vederbörande till fängelse och blir portad på livstid, men vad gör man när i stort sett samtliga närvarande vid en match gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Poängavdrag, spel med tomma läktare, eller någon annan lösning?
Med risk för att själv dra hela folkslag över en kam är det idag främst i de sydliga delarna av Europa som färgade spelare tvingas utstå rasism från läktarna. Som tillägg till de nyss nämnda exemplen kan nämnas att det i vissa matcher jag har sett, har förekommit trots att hemmalaget självt har en eller flera färgade spelare på planen - det säger väl allt. Jag vet för lite om sydeuropeisk samhällspolitik och religion för att känna till om motståndet mot färgade spelare skulle vara kopplat till någon historisk händelse - inte för att det nu skulle rättfärdiga beteendet - men jag är ganska säker på att det bara rör sig om obildade idioter. Obildade idioter oavsett om de kommer ifrån sydeuropa, Liverpool eller Majorna.
När Rio Ferdinand buas ut varenda gång han rör bollen vid sin återkomst till Elland Road, eller Sol Campbell möts av tusentals ballonger med texten "Judas" i sin första match för Arsenal på White Heart Lane är det kanske inte ett beteende att främja, men påhoppen sker inte på grund av vilka de är, utan på grund av vad de har gjort. Av samma anledning lär Roy Keane aldrig få några rosor på Maine Road så länge han lever.
Än en gång har UEFA mottagit en anmälan, den här gången från engelska FA, men jag tror ärligt talat inte att det händer något den här gången heller. Det bästa vore förstås att göra människor mer upplysta. I väntan på det är kanske hot om spel inför tomma läktare det enda medlet.
