Vi kan när vi vill
Känslorna efter segern mot Spurs.
Man kände ju inget filbunkeslugn direkt, när Michael Owen klev fram. Blott 4 minuter före full tid.
För visst kan man säga en del om valet av straffexekutor.
Mycket talade emot Owen, det känner de flesta till. Hans statistik är usel, inte bara i år, och dessutom var det han själv som blev nedriven.
Ändå kliver Owen fram och slår in den och med det understryker han bara en sak. En sak som gjort honom till den firade stjärna han idag är.
Bara att ta beslutet är oerhört modigt. Många hade backat ur. En miss låg liksom nära till hands och hade varit förödande.
Men Owen tänker inte så. Owen räds inte förlusten. Owen ser bara vinsten.
Därför är han en Stjärna med stort S.
Vi kan när vi vill
I övrigt var det stående intrycket från matchen det ”stim” som vi just nu befinner oss i. Vi utstrålar ett härligt, kollektivt självförtroende och när vi anfaller så gör vi det med fart, tyngd och finess. Dessutom vinner vi återigen en mycket jämn match som egentligen kunde slutat hur som helst.
Emellanåt tenderar vi dock att bygga upp en allt för stor tilltro till våran egen kapacitet. Periodvis i matchen drar vi ner på tempot så mycket att vi ger ett ointresserat intryck och hamnar långt ner på hälarna. För att använda en sliten fotbollsfras.
Visserligen är det bra att hålla bollen inom laget och samla kraft ibland. Men det måste finnas något som kan liknas vid offensiva intentioner.
Risken är annars stor att vi tappar bollen och initiativet till det jagande laget som då stormar fram på tårna samtidigt som vi måste slita upp rötterna ur gräset.
Men vi kan när vi vill i alla fall och det är viktigt. Bitvis spelar vi rent strålande fotboll.
Diao blir allt bättre
Salif Diao fortsätter också att övertyga. Han har redan överraskat mig med sitt passningsspel och sin brytsäkerhet.
Efter matchen mot Tottenham lägger jag med glädje till ytterligare en egenskap. Spelintelligens.
Man tackar!!
