Liverpool FC - West Ham 2 - 0

Liverpool tog på lördagen sin sjunde raka ligaseger när man hemma på Anfield besegrade West Ham med 2-0 efter att Michael Owen gjort båda målen.

Gerard Houllier väljer att endast göra en personändring i laget till dagens match mot West Ham jämfört med den elva som startade i förlustmatchen mot Valencia i Champions League i veckan, men ändrar dessutom på ett par positioner.
Backlinjen förblir den samma men på mitten väljer Le Boss att placera Steven Gerrard på bänken och sätter i stället in Vladimir Smicer från start. Han väljer också att spela med Salif Diao och Dietmar Hamann som defensiva mittfältare bakom tre mera offensiva i form Smicer, Danny Murphy och Emile Heskey. Framåt så spelar Michael Owen ensam som riktig toppforward. Houllier väljer alltså att vila Gerrard före Danny Murphy vilket enligt mitt sätt att se på saken är en smula underligt.
På bänken i dagens match sitter reservmålvakten Chris Kirkland, Steven Gerrard, Bruno Cheyrou, Milan Baros och El-Hadji Diouf.

Liverpool inleder matchen på ett för dagen i regn dränkt Anfield mycket bra och optimistiskt och pressar West Ham ganska hårt under de inledande minuterna men utan att ta sig fram till några speciellt farliga lägen, och efter ungefär fem minuter avtar den största pressen och gästerna från London får lite mera att säga till om.

Matchens första målchans skapar dock Liverpool efter nio minuter när Vladimir Smicer rullar fram en djupledsboll till Michael Owen. Owen möter Steve Lomas vid strafflinjen och väljer att försöka skjuta ett skruvat skott mot den bortre stolpen i stället för att utmana, och skottet smiter metern utanför det bortre krysset.

Trots att Liverpool släpper på den mest intensiva pressen efter sju-åtta minuter så är det hemmalaget som fortsätter att vara det spelförande laget och det var länge sedan jag såg Liverpool ha så mycket boll som under en period under den första halvleken. Målchanserna är dock ganska lätträknade, men efter 17 minuter spelar i alla fall Liverpool sig fram till nästa.

Återigen så är det tjecken Vladimir Smicer som står för framspelningen till Michael Owen, låt vara efter dåligt försvarsarbete från Tomas Repka. Owen rinner igenom på vänstersidan och drar till med en hederlig ”tåpaj” från strafflinjen, men gamla lagkompisen David James i West Ham’s mål gör en mycket bra enhandsräddning på Owen’s skott och 0-0 står sig ett tag till.

Efter 28 minuter så lyckas dock Liverpool rättvist ta ledningen i matchen. Danny Murphy spelar då fram bollen till Michael Owen som står med ryggen mot mål några meter utanför straffområdet. Owen tar emot bollen och vänder i samma rörelse. Han sätter sedan högsta fart mot ett samlat West Hamförsvar och rinner i stort sett rakt igenom Ian Pearce innan han hoppar över en glidande Tomas Repka och iskallt chippar in 1-0 för Liverpool över David James i gästernas mål. Det var Michael Owen’s nionde mål för säsongen och ett av de vackraste.

Efter målet så lugnar Liverpool ner sig något, mest beroende på att man inte på något sett behöver förta sig för att helt kontrollera matchen. West Ham spelar sig fram till sitt första avslut efter 31 minuter när Jermaine Dafoe slår ett inlägg från kanten som Steve Lomas nickar tre meter över, det säger det mesta om vilken kontroll Liverpool hade på den första halvleken.

Liverpool spelade också upp sig lite under de avslutande minuterna och det verkade nästan som man fått order från bänken att försöka avgöra matchen med ett andra mål före paus. Liverpool spelar sig också fram till ett mycket bra läge med bara någon minut kvar av halvleken. Ett mycket snyggt anfall inleds på vänstersidan och med hjälp av en ”hanbollsupprullning” spelar till slut Danny Murphy ut bollen till Jamie Carragher som avslutar med ett bra skott från högerkanten men bollen smiter någon halvmeter utanför David James högra stolpe och Liverpool för nöja sig med 1-0 i paus.

Sammanfattning:
En första halvlek på ett regntungt Anfield där Liverpool dominerat fullständigt. Man har visserligen inte skapat allt för mycket, men bortsett från målet så har Michael Owen haft två bra chanser och Jamie Carragher ett skott just utanför. West Ham har inte haft ett enda avslut på mål, och inte ett enda anfall heller höll jag på att säga, men Jermaine Dafoe kom ju faktiskt runt Sami Hyypia på kanten vid ett tillfälle och slog ett bra inlägg som Steve Lomas nickade tre meter över. Det är det närmaste West Ham har varit mål under den första halvleken och säger det mesta om matchbilden.

Spelarkritik:
Jerzy Dudek har haft en mycket lugn första halvlek där han så vitt jag minns inte har behövt ingripa vid ett enda tillfälle.

Backlinjen har även dom haft en lugn första halvlek defensivt och Sami Hyypia och Djimi Traore har haft mycket god kontroll i mitten. På kanterna så har John Arne Riise och framförallt Jamie Carragher varit med framme vid lera tillfällen, även om jag vill se Riise i höjd med offensivt straffområde ändå oftare. Carragher var ju också på slutet otroligt nära att göra sitt första mål för Liverpool sedan säsongen ???

På mitten så har de två för dagen defensiva mittältarna Dietmar Hamann och Salif Diao haft full kotroll på West Ham’s sporadiska anfall. De för dagen tre offensiva mittfältarna har inte heller gjort bort sig, men med lite flera och längre löpningar från Emile Heskey och Danny Murphy så hade Vladimir Smicer med garanti hittat fram med flera genomskärare. Smicer är som jag ser det vår bästa spelare under första halvlek.

Framåt har Michael Owen spelat i stort sett själv under den första halvleken, och han har gjort det bra. Han har löpt över stora ytor och skapat sin egna lägen. Framspelad mycket bra vid två tillfällen av Smicer, efter att han självt löpt sig till ytan, och dessutom ett mål som han skapar i stort sett på egen hand. Han får bollen med ryggen mot mål utanför straffområdet, vänder och dribblar sig rakt igenom West Ham’s försvar innan han kallt och enkelt chippar bollen över David James.

------------------------------------------------------------------------------

Den andra halvleken inleds liksom den första bäst av Liverpool, men det är ändå gästande West Ham som efter tre minuter skapar halvlekens första målchans. Ett inlägg från Michael Carrick landar då rakt framför Jerzy Dudek hos Steve Lomas och Ian Pearce som båda är i stort sett omarkerade. Pearce får den första chansen att skjuta men hans skott blockeras av Jamie Carragher. Returen hamnar dock hos Steve Lomas som från nära håll i stort sett bara har att lyfta bollen över den liggande Jerzy Dudek, men Lomas får ingen riktigt träff på skottet och Dudek kan liggande rädda precis före mållinjen.

Trots att den chansen borde ge West Ham förnyad kraft så är det Liverpool som fortsätter att dominera bollinnehavet och spelet, även om gästerna har ett par bra anfall dom också.

Efter tio minuters spel av den andra halvleken så lyckas Liverpool genom Sami Hyypia bryta ett av West Ham’s anfall och Liverpool vänder spelet snabbt. Vladimir Smicer får bollen från Hyypia en bit in på egen planhalva och ser Michael Owen och sätter fram en perfekt djupledsboll. Owen sprintar ifrån West Ham’s försvar och rundar också David James några meter utanför straffområdet efter att James helt felbedömt situationen. Owen har sedan tomt mål att lägga in bollen i, men får en riktig felträff, och tur var väl det. Ian Pearce kommer nämligen farande som en kanon bakifrån, men tack vare att Owen får felträff på avslutet så hinner Pearce glida förbi bollbanan innan bollen kommer fram, och sakta men säkert så rullar bollen mot det övergivna målet. Scott Minto gör ett helhjärtat försök att få bort bollen på mållinjen men tvingas se den rulla över linjen och Michael Owen har med sitt elfte mål för säsongen gett Liverpool ledningen med 2-0.

Efter Owen’s andra mål i matchen så går West Ham ner sig ytterligare och det verkade nästan som man redan då insåg att man inte skulle kunna få med sig någon poäng från den här matchen. Liverpool trummade dock på och spelade sig helt plötsligt fram till ett flertal bra avslutningar. Dietmar Hamann spelade bland annat fram Michael Owen till ett bra skottläge efter 58 minuter men avslutet gick rakt på David James.

Liverpool dominerade sedan resten av matchen ganska stort utan att på något sett förta sig. Efter 70 minuter gör Gerard Houllier sitt första, och som det skulle visa sig enda, byte i matchen när han plockade av en mycket duktig Vladimir Smicer och i stället satte in Steven Gerrard. Enligt mig så är det här ett mycket underligt byte eftersom om man nu placerar Gerrard på bänken för att han är sliten så finns det väl ingen större anledning att spela honom under de avslutande 20 minuterna i en match man leder med 2-0 och kontrollerar fullständigt. Dessutom så tycker jag personligen att Smicer var så bra att han borde ha fått varit kvar på planen men om han ändå skulle bytas ut så tycker ju jag att både El-Hadji Diouf och Bruno Cheyrou kanske hade varit att föredra.

Hur som helst så kontrollerar Liverpool de avslutande 20 minuterna fullständigt och man var vid ett par tillfällen riktigt nära att utöka ledningen. Dietmar Hamann hade bland annat två bra distansskott, och Steven Gerrard ett, som David James gör bra räddningar på och James hindrade också Michael Owen från ett hattrick när han även lyckades sno åt sig returen på en av dessa räddningar.

Michael Owen var dock het i den här matchen och det var endast en ivrigt viftande assisterande domare som vid åtminstone minst ett tillfälle felaktigt berövade Owen på ett friläge och därmed chansen att göra hattrick för tredje gången den här säsongen.

Matchen avslutades på övertid med att West Ham genom Trevor Sinclair fick matchens sista målchans, men hans volleyskott gick ett par meter utanför från bra läge och Liverpool kunde utan att förta sig inkassera säsongens sjunde raka ligaseger.

Sammanfattning:
Utan att glänsa så vinner Liverpool den här matchen mycket övertygande med 2-0 mot ett West Ham som på hela matchen endast tilläts skapa en enda farlighet framför Jerzy Dudek. Återigen så är det väl kanske inte direkt så kul att titta på så man direkt efter slutsignalen går ut och bränner av ett stort fyrverkeri, men det är fantastiskt stabilt och segern är helt odiskutabel.

Återigen så visar också Michael Owen alla som tidigare tvivlat vilken otrolig målskytt och matchvinnare han är. Nu är det snart dags för alla Liverpoolsupportrar att visa honom samma respekt som i stort sett samtliga motståndare visat honom under flera år redan.

Det var också mycket intressant att se lösningen på mittfältet i dagens match med Diao och Hamann defensivt och sedan tre offensiva mittältare. Det är en lösning som jag gärna ser vid flera tillfällen, speciellt mot lag där vi förväntas föra matcherna.

Spelarkritik:
Jerzy Dudek tvingas till en enda räddning i dagens match, och den gör han liggande. Annars hade polacken en mycket lugn lördag, men 1-1 i det läget hade kunnat förändra matchbilden.

Backlinjen gör en rakt igenom felfri insats defensivt, möjligen med markering vid ovan nämnda chans undantagen. Jag vill också ta tillfället i akt och hylla Jamie Carragher lite extra. Det är många som gnäller på den gode Carra, men ett par framträdanden till av den här kalibern så kan ju Gary Neville glömma platsen som högerback i det engelska landslaget.

På mitten så är Salif Diao och Dietmar Hamann i stor sett felfria i det defensiva arbetet, men i passningsspelet så kan båda lite bättre än de visade i dag. Av de tre offensiva mittfältarna så tycker jag att Vladimir Smicer är vår bästa i dag, även om också han ibland har problem med att få fram tillräckligt många passningar. Bytet när Smicer går ut och Steven Gerrard kommer in förstår jag inte alls, men det syntes att Gerrard gillande möjligheten att kunna koncentrera sig i stor sett uteslutande på det offensiva spelet, han spelade under långa stunder som forward bredvid Michael Owen.

Framåt spelade alltså Michael Owen ensam på topp i dagens match och gjorde det fantastsikt bra. Gerard Houllier har testat Owen ensam på topp tidigare och då har jag kritiserat det hårt eftersom Owen främst är en forward som är bra när han hela tiden får spela med ansiktet mot moståndarens mål, men i dag får han så pass bra hjälp av de tre offensiva mittfältarna så det fungerade mycket bra ändå. Owen löper också otroligt mycket i dagens match och det är möjligt att han "nu på gamla dar" trivs som allra bäst när han slipper tänka på att springa i vägen för någon annan utan ohämmat kan ta för sig bäst han kan. Jag tror dock inte på den här lösningen i matcher mot topplagen där bevakningen på Owen kommer att vara ofantligt mycket tuffare än den var från ett blek West Ham i dag.

liverpoolsweden Man Of The Match: Michael Owen