Inför: FC Basel - Liverpool FC

Liverpool möter Basel på bortaplan i en match som de röda måste vinna för att avancera till den andra gruppspelsfasen i Champions League.

En sak som är säker här i livet är att det gäller att göra sina misstag vid rätt tillfällen. Den 26 december 2000 i bortamatchen mot Middlesbrough gjorde Sander Westerveld en av få – ja, faktiskt – riktiga tabbar och kostade oss ett avgörande baklängesmål. Det var en incident som Gérard Houllier senare nämnde som en bidragande orsak till att han valde att göra sig av med holländaren. Nästan två år senare upprepar historien sig, då Jerzy Dudek åstadkommer samma sak. Nu är jag ganska säker på att Dudek har en mer cementerad plats och inte riskerar en enkelbiljett från Merseyside. Ändå var Dudeks agerande lite förvånande, då han brukar vara förtjust i att boxa bort bollen vid liknande tillfällen. Men som både Westerveld och Dudek nu har bevisat – det är alltid halast nere vid vattenbrynet.

Visst kan man hävda av vi borde ha spelat med Milan Baros i stället för Emile Heskey och Vladimir Smicer i stället för Salif Diao eller Danny Murphy, och visst hade Gérard Houllier knappast beordrat någon tokoffensiv. Men samtidigt, när väl laget är uttaget och står på planen är det upp till dem att prestera, och Houllier hade knappast beordrat det sämsta passningsspelet sedan i januari eller en sådan dålig intensitet.

Precis som Stefan Elofsson skrev i sin uppföljning och de flesta har kommenterat var det mest frustrerande att ingen i Liverpool riktigt verkade vilja försöka. 20 minuter in i matchen visste man att den skulle sluta 0-0 eller avgöras av ett misstag åt endera hållet. Ändå satt jag och väntade på att de våra skulle vakna till liv och inse att hemmalaget inte skulle bjuda på något. För Middlesbrough spelade precis som väntat och höll sig till sin taktikplan, inget snack om det, men de gjorde långt ifrån någon grym match och känslan var att vi hade haft mer att hämta om vi bara hade ansträngt oss lite hårdare. Det enda tillfälle i matchen när det kunde spåras var precis efter Middlesbrough ledningsmål, då vi fick de två bästa målchanserna i matchen - men då var det så dags. Hade Heskey varit två tiondelar snabbare eller långsammare, eller om det inte hade var just Jamie Carragher som fick skottläget en minut senare, hade vi kunnat resa hem med en smickrande poäng. Och hade samme Carragher kunnat hinna få undan Southgates "skott" om han inte hade blickat ut mot domaren och hållit upp handen i stil med "det är lugnt, det räknas ändå inte"?

Skall man försöka sig på lite mer konkret kritik, vilket är väldigt lätt att göra efter en förlust, är det att det inte känns som vi hade rätt man på rätt plats. Det syns vilken förmåga Heskey har att ta emot och skärma sin motståndare när han har bollen, men hans fysiska styrka får vi inte ut så mycket av ute på vänsterflanken. I en sådan här match, där sekvenserna av fler än två passningar inom laget på offensiv planhalva var lätträknade, hade vi behövt någon som kunde hålla i bollen i en central offensiv position, inte i en vänsterposition nära sidlinjen. I de hemmamatcher där vi har startat med Heskey till vänster på mittfältet har det oftast funnits ytterligare en forward förutom Michael Owen som just har kunnat hjälpa till att hålla i bollen i offensiv position. Dessutom backar motståndarna oftast hem längre på bortaplan vilket gör att det bjuds en större yta att operera på och i en position längre in på offensiv planhalva.

Det andra är att placeringen av Gerrard ute till höger liksom i fallet Heskey är ett fall av outnyttjad kapacitet. Dessutom söker sig gärna Gerrard centralt i vilket fall, något som mot Middlesbrough lämnade en lucka framför Carragher på vår högerkant. Det var knappast någon tillfällighet att de allra flesta hemmaanfallen lades på samma kant. Och slutligen en ganska självklar sak. Owen har visat prov på spänst och timing i luften, men mot två så markeringssäkra försvarare som Ugo Ehiogu och Gareth Southgate har han inget att hämta. Vi måste ha någon mer spelare som hjälper till att sätta press på backlinjen, så att vi i alla fall kan få tag i den ivägnickade bollen från duellen mellan Owen och nämnda försvarare.

Förutsättningarna för tisdagens avslutande matcher i grupp B är enkla: Valencia är klara gruppsegrare och Spartak Moskva ett lika klart jumbolag. FC Basel och Liverpool FC gör upp om andraplatsen i en helt avgörande match – Basel går vidare om de undviker förlust, Liverpool måste vinna för att avancera. Jag behöver väl knappast påpeka vilket antiklimax ett fortsatt spel i UEFA-cupen skulle innebära. Det faktum att vi dessutom vann turneringen för två säsonger sedan bidrar ju inte direkt till att ge lite extra. Men jag är lite orolig att det kan få lite mer allvarliga följder. Under de senaste matcherna har vi besegrat Tottenham och West Ham, men det var inte varit insatser som fått en att korka upp champagnen, och förlorat mot Valencia och Middlesbrough. Det jag befarar är att ett uttåg ur Champions League kan sätta sig i huvudet till matchen mot ett Sunderland på uppgång och sedan bortamatchen mot ett svårspelat Fulham. December inleds med mötet med Manchester United och en negativ trend här kan leda till samma poängtorka som den förra säsongen under jul och nyår.

Liverpool besegrade Spartak Moskva med 5-0 på Anfield och var det klart bättre laget, för att utrycka det milt. Men vi var ännu mer överlägsna i hemmamötet med Basel trots att vi endast fixade 1-1. Baserat på den matchen skiljer det ändå sådana oceaner av klass att tisdagens match inte skulle innebära några problem. Att det schweiziska laget skulle lyckas med en liknande Houdiniövning två gånger är lika troligt som att man skulle skapa en diamant genom att slänga kolpulver genom en fläkt. Men, vi såg vilken omvandling Spartak Moskva genomgick från borta- till hemmaplan, så vi skall vänta oss ett betydligt mindre undermåligt Basel den här gången. Tittar vi på schweizarnas resultat i Champions League, så är hemmasegern mot Spartak Moskva ingen tung merit och poängen på Anfield har vi redan tagit upp. 2-6-förlusten på Mestallastadion är det heller inte mycket att snacka om.

Däremot är det starkt att spela 2-2 hemma mot Valencia och besegra Spartak Moskva borta med 2-0. De har bevisat att de har spetsspelare som kan avgöra matcherna till deras fördel även om de kanske inte är det bättre laget. Jag tänker på målvakten Pascal Zuberbühler, som inte enbart mot Liverpool räddade sitt lag vid flera tillfällen, samt i synnerhet de offensiva spelarna Hakan Yakin och Julio Hernan Rossi, vilka båda kan skapa målchanser av nästan ingenting. Yakin och Rossi har sammanlagt stått för sex av Basels nio mål i Champions League så här långt. Den enda matchen där båda gick mållösa av planen var hemmamatchen mot Valencia, då mittfältaren Ivan Ergic stod för två fullträffar – Yakin nöjde sig med att servera Ergic vid båda tillfällena. Jag vågar lova att om Liverpool kan hålla dessa båda herrar i schack på tisdag, så vinner vi matchen.

Förutom att jag håller Liverpool som ett bättre lag än Basel (något jag vill tro inte enbart beror på mina egna preferenser) tror jag att det faktum att ett oavgjort resultat räcker för schweizarna är en fördel för oss. Jag säger inte att jag inte hade bytt bort Liverpools läge med att det skulle räcka med ett kryss, men när du möter ett lag som måste vinna och själv går vidare vid oavgjort är det som gjort för mentala motsättningar. Hur gärna man än vill tror jag att det är svårt att spela "som vanligt". Dessutom har Liverpool varit i ett liknande trängt läge förut. Inför den avslutande matchen i den första gruppspelsmatchen den förra säsongen var vi i ett läge där ett oavgjort resultat hemma mot Borussia Dortmund skulle skicka ut oss på målskillnad, och en vinst var det enda som räknades (som det nu utvecklade sig förlorade Boavista på bortaplan mot ett avsågat Dynamo Kiev, så ett oavgjort resultat hade inneburit en andraplats i gruppen). Inför den avslutande matchen hemma mot Roma i det andra gruppspelet samma säsong var det dock endast seger som gällde, och det dessutom med två mål som förutsättningarna såg ut på förhand. Ett Anfield i högform lyfte sitt Liverpool till en 2-0-seger i en av de mest imponerande insatserna av de röda de senaste åren. Romamatchen markerade som bekant även Gérard Houlliers återkomst efter hjärtoperationen.

Användbara länkar: Införartikeln respektive matchrapporten från mötet på Anfield samt information om FC Basel på UEFA:s officiella sida. Här kan ni även se höjdpunkter och mål från samtliga matcher i Champions League.

Frågan är hur laguttagningen till Baselmatchen påverkas av det faktum att vi är tvungna att vinna matchen? Målvakt och backlinje kommer att vara den samma som mot Middlesbrough, men sedan då?

Ja, Liverpools egen "Ola Lindgren", Dietmar Hamann, kan vi räkna med utan tvekan. Så också Steven Gerrard, även om jag tror att han flyttas in på det centrala mittfältet. Jag tror nämligen, eller kanske är det snarare hoppas, att Houllier fick vissa indicier från Middlesbroughmatchen och startar med Vladimir Smicer eller Bruno Cheyrou. Ingen av dessa är någon klippa i tillbakaarbetet, men med tre av Hamann, Gerrard, Danny Murphy eller Salif Diao har vi tillräckligt med grovjobbare, och dessutom är Basel långt ifrån ett lika fysiskt lag som Middlesbrough. Houllier verkar inte tappa förtroendet för Murphy, så det är väl troligt att Murphy, Hamann och Gerrard utgör mittfältet med Smicer som offensiv länk till anfallet.

Emile Heskeys ställning i Europamatcherna har jag diskuterat tidigare och han kommer även att starta den här drabbningen. Det gör han tillsammans med Michael Owen.

Houllier har vid ett par, om än sällsynta, tillfällen överraskat med lagformationen (inte minst i den ovan nämnda Romamatchen). Tar vi en titt på vad han skulle kunna hitta på är det som ligger närmast till hands att i stället för Smicer starta med Milan Baros eller El-Hadji Diouf. I det första fallet skulle Heskey återta sin position på vänsterkanten och Baros ta plats i anfallet bredvid Owen, medan Diouf förmodligen skulle ligga i en mer tillbakadragen offensiv position bakom anfallslinjen. Ja, ja, den som lever får se och så länge vi vinner på tisdag kväll tror jag de flesta struntar i vilken formation vi ställer på planen klockan kvart i nio.