Bill Shankly: De tidiga åren - Del I

Läs första delen av historien om mannen som förvandlade Liverpool FC från ett medelmåttigt lag i andradivisionen till en av Europas absolut främsta klubbar.

Klockan närmar sig 15:00 en vanlig lördagseftermiddag. Liverpoolspelarna sitter samlade i omklädningsrummet på Anfield och går igenom den sista taktiken inför matchen. Fortfarande har dock ingen Bill Shankly dykt upp och spelarna tittar lite oroligt omkring sig. En kvart före avspark träder så till slut Shankly in genom dörren. Skjortan är halvt sönderriven, slipsen hänger slappt runt halsen, kavajen ser ut som om någon har försökt slita av den och håret står åt alla håll och kanter. Spelarna rusar upp och frågar vad det är som har hänt, har han blivit överfallen eller råkat ut för en olycka. Shankly ler dock bara innan han svarar: "nej, jag har varit i The Kop".

Egentligen skulle man kunna sluta där, eftersom den episoden mer än alla smarta spelarköp, mentala knep, förändringar i spelstil, pokaler och citat sammanfattar de egenskaper som har gjort Bill Shankly till den legend han är bland Liverpoolsupportrar. Man skulle kunna sluta där, men det vore förstås inte lika kul. Därför får ni följa med på en resa som börjar under knapra förhållanden medan det förra seklet ännu var ungt i en liten by i Skottland, och slutar... ja, slutar förresten, resan pågår än idag.

De tidiga åren

William Shankly föddes den 2 september 1913 i den lilla skotska byn Glenbuck i grevskapet Ayrshire. Shankly var den näst yngste i en syskonskara bestående av fem pojkar och fem flickor, och liksom sina bröder intresserade han sig tidigt för fotboll. Glenbuck hade endast ettusen invånare, men fostrade vid den tiden häpnadsväckande femtiofem professionella fotbollsspelare på mindre än 50 år. Det kan jämföras med att Göteborg i dagsläget skulle producera runt 20 000 fotbollsproffs under samma tidsperiod.

Trots att fotboll på den tiden mest brukade handla om individualister var Glenbuck Athletic vida känt för sin fina sammanhållning och lagmoral. Detta kom naturligt då så gott som samtliga spelarna jobbade tillsammans i den lokala gruvan. Även Shankly jobbade som gruvarbetare och odlade tidigt ett förakt för myndighetspersoner och politiker. Han hade svårt att acceptera att gruvföreståndarnas jakt på profit tvingade gruvarbetarna till överarbete och omänskliga förhållanden. Här föddes hans livsåskådning, som kort sagt gick ut på att: "jag hjälper dig, du hjälper mig och i slutet av dagen så delar vi på förtjänsten". En form av socialism, även om Shankly aldrig skulle kalla det för det. Han avskydde som sagt politiker.

Livet var hårt för familjerna i Glenbuck, men det fanns ljuspunkter. En av dem var att göra ett besök på biografen i Muirkirk. De Hollywoodstjärnor som imponerade mest på den unge Shankly var Jimmy Cagney och Edward G. Robinson. Hårda män som utförde ett hårt arbete – personer som Shankly kunde identifiera sig med. Åratal senare kunde han förvåna folket på Anfield med referenser till Cagney och hans nya TV-hjälte, Eliott Ness från The Untouchables. "Tycker du att du är en hård man", frågade han en gång Tommy Smith. "Titta här, de här är hårda män", sade Shankly medan han slängde fram ett fotografi på Cagney och hans anhang. "Om de gjorde något fel blev de skjutna!" Under åren som tränare i Liverpool såg Shankly till att alltid vara på plats inför bortamatcherna i tid för att hinna se The Untouchables på fredagskvällen.

Shankly som spelare

Under 1930 ansågs Shankly vara tillräckligt bra för att representera Glenbucks seniorlag, men just då försvann många jobb i området och laget fick läggas ned. Han inledde i stället sin spelarkarriär i det lokala laget Cronberry Eglinton som högerhalva. Hans framträdanden under åren 1931-32 var så pass imponerande att han fångade uppmärksamheten hos flera talangscouter, som regelbundet skannade landet efter nästa storstjärna. Via en farbror som hade kontakter i Carlisle United valde Shankly att gå till just den klubben, trots att Preston som spelade en division högre upp, visade intresse. Shankly tyckte att det var bäst att starta sin proffskarriär ett steg lägre ner på karriärstegen. Han spelade sig in i Carlisles förstaelva och gjorde sig ett namn som en stentuff hårt arbetande spelare.

Liksom sin far såg Shankly till att hålla sig i absolut fysisk toppform. Arbetet i gruvan fostrade hårda män, men för att bli fotbollsspelare krävdes det att du var atletiskt tränad. Långt upp i åren vidhöll han en stenhård träningsattityd vad gällde diet, rökning och alkohol. Eller som han skämtsamt sade till en av sin spelare under en träning med Liverpool senare i livet: "när jag går bort kommer jag att vara i bäst form av alla som någonsin har dött".

Efter en säsong i Carlisle valde Shankly sommaren 1933 att ta steget till Preston North End, där han fick en ingångslön på £4.20 i veckan. Precis som tidigare startade han i reservlaget, men spelade sig snart in i a-laget. Där gjorde han snabbt succé och blev en hörnsten i det lag som tog steget upp till division 1 inför den kommande säsongen. Under de kommande åren gick Preston bland annat till final i FA-cupen vid två tillfällen, varav de vann den andra gången, och laget var en kraft att räkna med inom engelsk fotboll. I en 2-2-match den 2 februari 1938 gjorde Shankly sitt första ligamål någonsin – självklart mot Liverpool på Anfield. Ingen närvarande den dagen kunde ana att Preston 24 år senare skulle förlora med 1-4 mot de blivande division 2-segrarna Liverpool tack vare samme man.

Preston var ett av lagen som var med och grundade den engelska ligan 1888, och vann den första säsongen både ligan och FA-cupen utan ett enda nederlag. När Shankly skrev på för klubben låg de redan långt framme vad gällde moderna träningsmetoder. Preston var ett av de första lagen i landet som specialtränade fasta situationer och liksom i lilla Glenbuck tillämpades "five-a-side-games". Vidare tog tränarna ut moment från tidigare matcher och infogade dem i träningarna för att dessa i så hög grad som möjligt skulle anknyta till konkreta matchsituationer. Shankly har intygat att han lärde sig mycket om hur man lägger upp taktik och finslipar träningsmetoder under sin tid i Preston.

Kriget drar in

När Shankly stod på toppen av sin karriär drog det andra världskriget in genom Europa och lade hela ligafotbollen i träda under sju år. Regeringen uppmuntrade dock till regional fotboll för att stärka moralen och hålla hoppet vid liv hos befolkningen. Shankly fortsatte att spela för Preston i den nybildade "norra ligan", och det var under den här perioden som han först träffade på en ung Tom Finney, vilken Shankly har beskrivit som "den bäste spelaren jag någonsin träffade på". Beundran var dock ömsesidig och Finney har intygat vilken stor inverkan Shankly hade på hans egen karriär. För det första var Shankly en stark bollvinnare och skicklig passningsspelare, vilket underlättade för Finney som spelade ytter med Shankly bakom sig. Framför allt var det dock personen Bill Shankly som gjorde störst intryck.

Sir Tom Finney:

"Bill levde helt enkelt för fotbollen. Han talade inte om något annat. Inte för att han inte kunde, utan för att han inte ville. Efter träning stannade han alltid kvar längst av alla för att träna på något specialmoment – han var så hängiven att det var helt otroligt. Vidare visste hans entusiasm och engagemang inga gränser och han var aldrig sen att komma med uppmuntrande kommentarer och inspirerande råd. Han fick alltid de övriga i laget att slappna av och trots att han hade stenhård koll på motståndarnas styrkor och svagheter lät han aldrig det påverka honom ute på planen – det gjorde ett enormt intryck på mig. Bill slutade aldrig att prata under matcherna och oavsett ställning var en match aldrig förlorad för honom förrän domaren blåste av."