Inför: Liverpool FC - Vitesse Arnhem
Med en 1-0-seger i ryggen från det första mötet tar Liverpool hemma på Anfield på torsdag emot holländska Vitesse Arnhem och skall försöka avsluta jobbet från för två veckor sedan.
Tungt är det minsta det känns för tillfället. Jag säger inte att vi gjorde en kanoninsats mot Charlton, men vi var ju långt ifrån underlägsna dem. Tyvärr känns det som det är dags att damma av frasen som brukar komma från supportrar till lag nära bottenregionen: "bollen studsar inte vår väg". Vi avvärjer vid båda Charltons mål i förstaläget, men spelar dem rätt i händerna – eller rättare sagt rätt på fötterna. Oerhört signifikativt att Chris Kirklands lysande räddning i andra halvlek faller ner klockrent på en (offsidestående?) Charltonspelares fot.
Vi har ju ändå Michael Owens nick, El-Hadji Dioufs nick, Owens uppföljning till den samma, Dietmar Hamanns skott, Owens friläge, Murphys avslut vid närmsta stolpen och Baros nick (samtliga före Charltons 2-0-mål). Detta är tillräckligt för att fixa 1-1 eller till och med vinna matchen. Men, även inräknat dessa chanserna är inte allt "ginger peachy".
Jag skrev för länge sedan en matchuppföljning något krystat titulerad "Tänk halvtid vid 0-0" som inte helt oväntat handlade om hur mycket bättre andra halvlekar vi gjorde, men att det då ofta var för sent att reparera skadan gjord under de första 45 minuterna. Även inräknat att lag som leder inte kommer att attackera oss lika kraftigt är det en trend som tyvärr fortfarande kan spåras. Det är okej att inte vrålstarta första tio på bortaplan, men om man jämför sista kvarten i första halvlek med de första femton minuterna efter halvtid undrar man om det var samma spelare på planen.
Det är väldigt lätt att lägga alla skuld på Gérard Houllier (exakt hur många lediga managers finns det som du hellre skulle vilja ha?), även om inkluderandet av Emile Heskey mest kändes som ett sätt för Houllier att visa hur mycket han inte vill sälja honom. Houllier har ju tidigare varit väldigt försiktig med att spela skadade spelare och hade det gällt en tveksam Owen till en semifinal i Champions League eller något hade man väl fått ta att han haltade av efter 37 minuter. Men att tvunget spela en spelare ur form ur position är inte ens desperat – det är bara väldigt korkat.
Förlusten mot Charlton var mer än allt annat ett typexempel på ett lag utan självförtroende och i dålig form. Det började med att Jerzy Dudeks misstag mot Middlesbrough avslutade vår obesegrade sekvens och kanske fick den oss lite ur spår. Sedan kom matchen mot Sunderland där vi gjorde allt utom mål och plötsligt börjar "tankarna" komma och sedan har det rullat på. Börjar försvaret göra små missar sprider sig osäkerheten till mittfältet som inte vågar ta så många offensiva alternativ och gör de inte det isoleras anfallarna. Fotboll är en lagsport och det är ingen tillfällighet att många spelare gör en dålig match samtidigt. Snacket om att Sami Hyypiä har varit usel hela säsongen, att det är dags att sälja Dietmar Hamann och Michael Owen medan vi får pengar för dem och sätta in Michael Foley-Sheridan och John Welsh för att få till lite förändringar känns som inte helt filtrerade tankar direkt efter ännu en förlust.
Problemet med formsvackor är att man ofta inte kan vara säker på att man har en förrän man är alldeles för långt in i den. Ungefär som att gena över tunn is. När man väl märker att den är för svag har man lika lång väg till den andra sidan som därifrån man kom. Efter matcherna mot Middlesbrough Sunderland var det knappast någon som talade om en formsvacka, då det handlade om ett individuellt misstag följt av en bisarr ineffektivitet. Efter Fulhammatchen hade det dock kunnat vara på sin plats att rumstera om lite i laget för att få in nytt blod och nya huvuden. Problemet var bara att vi då mötte Manchester United, och det är kanske inte rätt match att experimentera i. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur den här säsongen kunde ha sett ut om vi hade vunnit matchen mot Newcastle. Vår nykomponerade backlinje var inte redo för "det nya offensiva Liverpool" och nu verkar det dröja innan vi får se det igen.
Det går inte särskilt bra för Vitesse Arnhem heller. I helgen kom en ny förlust och laget ligger nu på tolfte plats i den holländska ligan med 16 poäng efter 15 spelade matcher. Deras senaste seger kom den 9 november mot Sami Hyypiäs gamla klubb Willem II.
Vitesse Arnhem har mött brittiskt motstånd vid två tillfällen tidigare. 1993 blev de utslagna av Norwich City efter 0-3 på Carrow Road i UEFA-cupens första omgång (de spelade 0-0 på hemmaplan). Tre år tidigare besegrade de dock Dundee United med hela 4-0 på bortaplan i UEFA-cupens andra omgång (1-0-seger i Holland).
Lite mer information om Vitesse Arnhem kan ni hitta i införrapporten respektive matchrapporten från det förra mötet.
Chris Kirkland fortsätter i mål om inte Houllier gör en ny kovändning. I backlinjen tror jag det blir en liten förändring på ytterbacksplatserna, och inte enbart för att det inte såg helt stabilt ut mot Charlton. Min gissning blir att Markus Babbel startar till höger i försvaret och att Jamie Carragher ersätter Djimi Traoré ute till vänster.
På mittfältet är Patrik Berger borta med skada och Bruno Cheyrou precis på väg tillbaka efter en. Emile Heskey är inte återställd efter Charltonmatchen och därmed slipper vi oroa oss för ännu en match med honom på mittfältet. Så då handlar det väl egentligen om vem som får stå åt sidan av kvintetten Dietmar Hamann, Steven Gerrard, Salif Diao, Danny Murphy och Vladimir Smicer. Jag tror att det blir Smicer, och att Hamann och Diao tar de mer defensiva rollerna medan Gerrard och Murphy tar de offensiva. Jag skall dock erkänna att om det är något tillfälle som det känns som att vi skulle prova Bernard Diomède, är det i den här matchen eller på söndag mot Sunderland. Han kan ju gärna inte prestera sämre resultat där än Heskey och Houllier sa ju att om han hade varit frisk under svackan förra säsongen så hade Diomède givits chansen. Blir det nu inte så tvivlar jag på att Diomède "överlever vintern".
Michael Owen har endast gjort ett mål på de senaste fem matcherna, men det har snarare att göra med att hela laget underpresterar, till skillnad från "måltorkan" under inledningen av säsongen. Milan Baros tar den andra platsen i anfallet, men det är inte omöjligt att Owen vilas och El-Hadji Diouf spelar från start.
Med 1-0 i ryggen från den första matchen skulle ett tidigt mål av Liverpool i stort sett döda matchen. Även om det inte är det ultimata för spänningen vore det bra om vi kunde göra lite mål och få igång spelet, även om det är mot ett holländskt mittengäng.
Stöd vår sponsor!
