Liverpool - Steaua Bukarest 1-0 (0-0)
Matchrapporten fortsätter...
Spelarkritik
Chris Kirkland har en mycket lugn andra halvlek och tvingas egentligen inte till en enda egentlig räddning efter paus. Men andra nollan i rad och frågan är vem Gérard Houllier väljer på söndag.
Backlinjen tätar till misstagen från den första halvleken, även om Biscans intressanta val av resning säkert fick en del att sätta halvtidsölen i halsen. Vi drar heller inte på oss en massa onödiga frisparkar som lätt kan skänka bort gratismöjligheter helt oforcerat i ett läge där man styr matchen. Offensivt kan vi väl inte säga att vi har ett utpräglat ytterbacksspel, men det var det väl ingen som hade förväntat sig heller. Djimi Traoré inledningsvis och Salif Diao mot slutet hänger på lite framåt, men det här är den typen av motstånd där man kunde förvänta sig lite mer understöd offensivt.
Dietmar Hamann drar på sig en frispark sent i matchen och ger nog bort hela två passningar (i ofarligt läge) och spelar precis så säkert och lugnt som han alltid har gjort. Det bjuds heller inga indianare som vi har fått se från både Steven Gerrard och Danny Murphy. Ändå syntes det att Hamann har en bit kvar till fullt matchtempo och det här var trots allt inte en intensiv Premier Leaguematch.
Kritiken mot El-Hadji Diouf lyder som så många gånger tidigare. Senegalesen är oerhört företagssam på kanterna och lyckad i att utmana sin försvarare, han jobbar stenhårt även bakåt och får till flertalet inlägg, i synnerhet under den första halvleken, men vi har åtminstone med Liverpoolmått mätt mycket folk i straffområdet och då skall fler bollar hitta rätt adress. Harry Kewell höjer sig strax över Diouf tack vare bättre precision och såklart det avgörande målet som han nickar in minsann. Det bör påpekas att Kewell har fått dra ett stort målgörarlass så långt den här säsongen.
Sist men inte minst hittar vi på mittfältet matchens stjärna i Steven Gerrard. Lagkaptenen gör en heroisk kämpainsats över hela planen, är den som flest gånger lyckas hitta rätt adress i straffområdet, som vid målet, och är pådrivare från straffområde till straffområde. Hans sätt att hålla två "förlorade" bollar innanför planen bara för att det går visar på hans obändiga vilja att aldrig ge upp.
Det säger en del om Gerrards insats när Florent Sinama-Pongolles imponerande 65 minuter inte gör honom till matchens bäste spelare. Det är ett mål som fattas så klart, men det är också det ända. Hade domaren inte haft provision på offsideavblåsningar hade den vindsnabbe fransmannen fått åtminstone tre frilägen att förvalta och lita på att försvararna i Premier League framåt vårkanten kommer att drömma mardrömmar om en rättvänd Pongolle med boll.
Michael Owen har trots allt två av Liverpools bästa målchanser, nicken och friläget, och kanske är det för att jag kräver mer eller just för att han inte sätter dem, men han var borta ur matchbilden alldeles för långa perioder och uppvisade stundtals brist på skärpa, vilket i och för sig är förklarligt med tanke på skadan.
För övrigt har domare Florian Meyer ingen lyckad match. Han missar två kort på Gerrard och Diao, en solklar varning när Kewell rivs ner i samband med Owens friläge och om inte någon av de typ åtta offsideavblåsningar som Pongolle fick emot sig var felaktiga så håller Tottenham nollan resten av säsongen.
Matchens bäste Liverpoolspelare: Steven Gerrard
Det är tack vare dem
sidan lever!
