Fråntagen köplicens
Magister Grafström orerar om Houlliers aktivitet (eller brist på sådan) på transfermarknaden.
Vintermarknaden kom till den lilla byn Premier League, en händelse som det talats om sedan sommarmarknaden packade ihop och försvann i solnedgången. Under hela hösten har det tisslats och tasslats om denna händelse, och när den väl kom var det bara två små stugor som inte medverkade.
Övergångsfönstret är nu stängt och med facit i hand kan vi konstatera att Liverpool och Everton var de enda lagen som inte gjorde klart med ett endaste nyförvärv. I Liverpools fall, som har haft stora problem med skador hela hösten, slutade faktiskt marknaden med att någon kom till den lilla stugan och snällt frågade om de fick låna en spelare. Alternativen till förfogande var att bredda eller spetsa truppen. Gérard Houllier hade andra planer och skickade iväg Jon Otsemobor på lån istället.
Houllier valde alltså det, för många fans, okända tredje alternativet, att inte göra någonting alls. Rätt eller fel? Förmodligen finns det ett flertal anhängare till båda lägren. Klart är i alla fall att det är dumt att förvänta sig spelare bara för att tidningarna skriver om det. Det var mer eller mindre klart att Auxerres mittback Boumsong skulle ansluta till Liverpool. Det var en fråga om när, i januari för en billig summa eller till sommaren för ingen summa alls. En ny kontroll av facit säger att Boumsong skrev på för Glasgow Rangers och de snopna Liverpoolfansen fick nöja sig med ett ordkrig mellan Houllier och sin landsman.
En annan Auxerrespelare som har placerats i Liverpool är Djibril Cissé. Personligen väljer jag att tro det värsta innan jag ser bilder på Cissé hållandes en vacker röd tröja. Boumsong har flera månader på sig att övertyga sin lagkamrat hur dum och elak Gérard Houllier är och vi vet ännu inte hur denna säsong slutar för vare sig Auxerre eller Liverpool. Kunde Boumsong ändra sig i sista sekunden kan Cissé göra detsamma.
Jag tillhör falangen som anser att Houllier gjorde helt rätt som inte förstärkte laget i januari. Varför då kanske ni undrar? Först och främst så ser skadeläget betydligt ljusare ut nu. Carragher är åter i spel och spelar som om han missat fem matcher, inte fem månader. Även Henchoz är åter i spel, nu när också Finnan är tillbaka får han spela mittback vilket han gör bäst. Det är inte särskilt mycket rock n roll över en fyrbackslinje med Carragher, Hyypiä, Henchoz och Finnan, men det innebär stabilitet och få insläppta mål. All heder åt spelare som Igor Biscan och Djimi Traoré som spelat (och många gånger gjort det bra) under den hårda skadefrånvaron, men de bidrar inte med mer rock n roll och stabiliteten blir lidande.
Mittfält och anfall har också plågats av skador, Hamann, Kewell, Owen och Baros. Alla mycket viktiga för sina landslag och kanske främst för Liverpool. Owen och Kewell har till exempel tillsammans producerat 18 mål denna säsong, vilket är nästan 40% av målskörden. Baros försvann till skadelistan redan efter fem matcher, annars hade han säkerligen kunnat bidra med en del mål, och Hamanns betydelse för laget blev uppenbar redan under förra året. Nu har Bruno Cheyrou äntligen blivit av med sina skadeproblem och gjorde under januari fyra mål, vilket är lika många som Gerrard, Hamann, Diouf, Baros, Le Tallec och Sinama-Pongolle mäktat med tillsammans på hela säsongen. Låt gå att Baros varit skadad och Hamann inte gör särskilt många mål, men ändå... Det vore orimligt att förvänta sig att Cheyrou skall ens vara i närheten av något liknande under resterande delen av säsongen, men fransmannen är fri att fortsätta överraska mig.
En annan anledning varför det var rätt av Houllier att inte agera på marknaden är vilka signaler det hade sänt ut till spelarna som var på väg tillbaka. Hur hade till exempel Henchoz eller Baros reagerat om Boumsong eller Cissé anslutit i januari? Hårt slit i rehabiliteringslokaler, vilket är pest och pina när man i själva verket bara vill spela fotboll eller, för den med mindre naiv syn, oförmågan att hjälpa arbetsgivaren i en svår situation. Några uppmuntrande ord från tränaren när det ser som mörkast ut och det mesta är åt skogen bör inte följas upp av ett mittuppslag i Liverpool Echo där en rival till ens position står och ler tillsammans med Houllier. Dålig lagmoral är något som inte alls är bra, och jag tycker vi ständigt läser om hur bra stämningen är i laget och hur speciellt och annorlunda det är att tillhöra Liverpools organisation, varför då förstöra detta? Vi har sett vad de skadade spelarna kan prestera när de är friska och då har vi ett material som kan mäta sig med trion i täten.
En annan aspekt är ungdomarna. När antalet "etablerade" spelare ökar, minskar samtidigt chansen för en ungdomsspelare att få speltid. Liverpool har en av de bästa ungdomsverksamheterna i världen och en hel del talanger sitter och väntar på sin chans. De som fått chansen att visa upp sig har presterat fullt godkända insatser, det senaste exemplet är Jon Otsemobor som åtminstone imponerade på mig med talang och vilja att vara delaktig i spelet. Defensiven kanske inte var den bästa, men killen är tre år yngre än jag är, och jag är ännu inte i närheten av att vara i försvararens "bästa" ålder.
Nu är högerbacksplatsen den där ruljansen varit störst i Liverpool de senaste åren. Babbel, Xavier och Wright har haft den och spelar nu i andra klubbar (i Xaviers fall kanske det är en överdrift...). Biscan och Henchoz har provat på den i år. Från sjukstugan funderade Heggem i flera år hur det var att spela där innan han fick kasta in handduken i somras. Carragher och Finnan står båda före Jon Otsemobor, varpå lånet till Bolton känns logiskt.
Det är för mig en gåta hur personer kan ropa efter nyförvärv och samtidigt i arga toner fundera varför ungdomarna inte får chansen. Förstärker vi en lagdel innebär det mindre speltid för andra spelare i denna lagdel, och de som drabbas hårdast av detta är de oprövade ungdomarna. Låt säga att Liverpool värvar den bäste kreative mittfältaren i sommarens EM, vilket givetvis skulle vara väldigt trevligt, men vad händer då med Anthony Le Tallec? Lovande spelare måste få speltid för att kunna utvecklas och med den stora mängden spelare i Liverpool så ser det inte särskilt ljust ut för unga talanger.
Houlliers misstag i januari var alltså inte att han struntade i att köpa spelare, det var att han inte sålde spelare vi inte behöver. Jag önskar nu att Houllier inser att det får vara nog på förstärkandet om inte spelare börjar försvinna också. Welsh, Le Tallec, Raven, Otsemobor, Sinama-Pongolle, Potter och allt vad de heter förtjänar ett bättre öde än Neil Mellor (utlånad till West Hams reservlag), Richie Partridge (rehabiliterar knäskada i väntan på att kontraktet skall gå ut i sommar), Gregory Vignal (utlånad till tre klubbar på två år) och Alou Diarra (har han ens spenderat ett dygn i Liverpool?). Släpp talangerna fria, det är vår!
