Sega i starten
En reflektion över varför Liverpool så ofta vaknar först efter halva matchen.
"Vi kom inte igång i första halvlek och tempot i passningsspelet var alldeles för dåligt. Men jag sa till killarna i halvtid att bara fortsätta köra och i andra halvlek blev det mycket bättre."
0-1, 0-0, 0-0, 1-0, 1-1, 1-0, 1-2, 1-1, 0-1, 1-1, 1-1,
0-0, 0-0, 1-1, 1-0, 0-1, 1-0, 0-1, 1-0, 1-0, 0-1, 1-0,
0-1, 0-1.
Med undantag av en ensam tvåa skulle det kunna vara en exposé i det binära talsystemet, alternativt historiens tråkigaste VM-slutspel, men handlar helt enkelt om Liverpools halvtidssiffror i Premier League den här säsongen.
Innan vi stirrar oss för blinda på siffrorna kan det vara värt att påpeka att ett lag som har problem med målskyttet tenderar att göra lite mål både före och efter paus samt att de flesta målen görs i slutet av matcherna och därmed i andra halvlek.
Med detta i åtanke är det ändå ganska deprimerande siffror. Vi har alltså ännu den här säsongen inte fått uppleva Liverpool göra två mål före paus och i elva av de tjugofyra matcherna har vi nollat framåt i första halvlek. För den neutrala åskådaren är det förstås en fördel att en Liverpoolmatch aldrig är avgjord förrän domaren blåser av matchen...
Det första målet i en fotbollsmatch är det viktigaste och statistiken för genomsnittspoäng oavsett liga baserat på om man tar ledningen eller hamnar i underläge visar på väldigt stora skillnader. Sträcker man ut första målet till första halvlek (vilket i fallet Liverpool dessutom är en helt okej analogi, då det ändå inte blir mer än ett mål framåt eller bakåt) blir ställningen efter 45 minuter självklart ännu mer avgörande för matchutgången.
Av de sju matcher vi har lett (samtliga med 1-0) i halvtid har vi vunnit fem och spelat oavgjort i två. Av de sju matcher vi har legat under (0-1 i sex fall och 1-2 i ett fall) i halvtid har vi förlorat fem och spelat oavgjort i två. De tio oavgjorda 0-0- och 1-1-matcherna har slutat med fyra segrar, fyra oavgjorda och två förluster.
Det här hade nu kunnat vara ytterligare en bekräftelse på att första målet är viktigt och att Liverpool presterat detta för att det är det laget klarar. Men. Jag kan väl inte vara ensam om att i många matcher se Liverpool anamma första halvlek som en transportsträcka för andra halvlek, då vi plötsligt höjer bolltempot, sätter högre press och verkar ha tagit en vitamininjektion under halvtidsvilan. En del förstahalvlekar framför allt på bortaplan den här säsongen har varit så impotenta och viljelösa från Liverpools sida att man undrar om spelarna över huvud taget tränar med boll under veckorna.
En del uttalanden av Gérard Houllier, men även spelarna antyder en inställning av "vänta ut motståndarna och slå till en bit in i andra halvlek; bjuds det på misstag, så gör det". Får vi dock ett mål i baken verkar hela matchstrategin smulas sönder och vi står helt handfallna.
Problemet är att när vi väl börjar spela, eller försöker börja spela, har vi redan hamnat i underläge eller åtminstone bjudit in motståndarna i matchen. Detta visar sig genom att de 31 poäng vi har i halvlek (baserat på sju ledningar, tio oavgjorda och sju underlägen) har förvandlats till 35 poäng efter 90 minuter.
Liverpool har alltså lyckats spela upp sig fyra poäng under andra halvlek. Hade vi slöat i 45 minuter för att sedan gå ut som mumintroll på flugsvamp och massakrerat motståndarna och i slutändan hamnat på en mer skälig poängsumma vore det väl okej, men fyra poäng?
Med allt detta sifferbollande vill jag efterlysa en förändring i attityd hos Liverpool, eftersom jag skönjer att det finns utrymme för en rejäl upplyftning under matchens inledningsskede, något som direkt borde kunna ge resultat i poängskörden och få oss att oftare spela i nedförsbacke i stället för uppförsbacke under andra halvlek.
