Liverpoolsweden välkomnar Rafael Benítez
Liverpools nya tränaren heter inte helt oväntat Rafael Benítez.
Vill ni veta hur Liverpool kommer att spela framöver?
"Mina idéer liknar Milans under Arrigo Sacchis ledning, jag gillar tekniska och aggressiva lag som inte tillåter motståndarna att spela. Jag gillar lag som spelar bollen snabbt och som försöker göra mål med så få passningar som möjligt."
Orden kommer från vår nästa tränare.
Rafael Benitez är en tämligen ung manager, blott 44 år. Han är gift och har två döttrar. De meriter han kan visa upp som fotbollsspelare är begränsade, i sin ungdom fanns han visserligen med i Real Madrids stora organisation, mellan åren 1973 och 1981, men något genombrott i a-laget kom aldrig. Istället representerade han AD Parla och Linares i de spanska andra och tredje divisionerna innan skorna lades på hyllan för gott efter säsongen 1985/86. Avskedet var ofrivilligt, en knäskada gjorde en fortsatt karriär omöjlig.
Fotbollstränarutbildningen har Benitez fått i hemlandet, i Albacete närmare bestämt. Under de sista åren av sin aktiva fotbollskarriär studerade han dessutom psykologi på universitetsnivå i Madrid.
Det första uppdraget fick en oprövad Benitez inom ungdomsfotbollen. Året var 1986 och den då 26-åriga Benitez förde Castilla "B" till serieguld redan första säsongen. Bedriften upprepades två år senare. Efter det kallade storklubben Real Madrid på hans tjänster. I klubben där han aldrig slog igenom som spelare blev han snabbt en framgångsrik tränare. 1990 förde han ett ungdomslag till serieseger innan han året därpå guidade Reals 19-åringar till en cuptitel. Två år senare förde han en ny årskull tonåringar till både serie- och cupguld.
Efter detta var det dags att pröva lyckan som seniormanager. Som ensam ansvarig för Real Madrids B-lag startade resan mot högre höjder. 1993 utsågs han till Vicente del Bosques assistent i a-laget innan han på nytt upptog huvudansvaret för klubbens B-lag. Under sin tid inom Real Madridorganisationen hann Benitez också med ett avstick till USA där han under hösten 1990 arbetade som fotbollslärare på CAMP Davis University.
1995 tog Benitez över managerposten i toppdivisionsklubben Real Valladolid, men den sejouren blev av kortvarig karaktär. Två segrar på 23 matcher är sällan tillräckligt för en styrelse i en proffsklubb och säsongen efter hade han en ny arbetsgivare, nu i den mindre glamorösa Segunda Division. Tiden i Osasuna, som var klubben han arbetade för, blev dock inte heller så lång, ännu kortare faktiskt. En seger på nio matcher, sedan var det tack och adjö. Istället flyttade han till västra Spanien, på gränsen mot Portugal, och Extremadura CF, och här nåddes framgången omedelbart. Under sitt första år tog han klubben från den andra till första divisionen, Primera Division. Högstaligan visade sig vara ett nummer för stort för Extremadura som säsongen efter skickades tillbaka igen, efter playoffspel mot, ja faktiskt, Valladolid.
Detta blev tydligen en tankeställare för Benitez som bestämde sig för att ta ett sabbatsår. Någon fotbollsfri period i hans liv var det dock inte tänkt att bli. Benitez reste runt till Man Utd, Arsenal och toppklubbar i Italien för att studera deras organisationer och med de erfarenheterna i bagaget gjorde han två år senare en favorit i repris. Ö-klubben Tenerife fördes precis som Extremadura upp i förstaligan och kanske var det vad som fick höjdarna i Valencia att lyfta på luren. För det gjorde dem, under sommaren 2001.
Det sägs att Valencia hade andra namn före Benitez på sin önskelista, men fansens hjärtan vann han snart tack vare anfallsglad och framförallt resultatgivande fotboll. Supportrarna hade varit ganska så svältfödda på framgångar under Hector Cupers tid som avslutades med en trist femteplats, och två raka finalförluster i Champions League hade satt djupa psykologiska spår. Klubben hade stämplats som de eviga förlorarna och inför Benitez debutsäsong sörjde de framgångstörstande östkustborna 30 år utan en ligatitel.
Toppnamn som Gaizka Mendieta och Claudio Lopez saknades säkert av vissa, men Benitez misströstade inte över de uttågade stjärnorna. Ruben Baraja, Pablo Aimar, Fabian Ayala och David Albelda, som köpts in av Cuper, komma att utgöra stommen när Benitez den 25 augusti 2001 började sitt nya jobb med att slå tillbaka Real Madrid med 1-0. En smakstart således, men fansen hade bara sett början. När ligan avslutades kommande vår hade 17 poängs marginal till ligasegraren Real Madrid, från året innan, vänts till en sju poäng stor avgrund ner till tvåan Deportiva La Coruna.
Vissa protester hade framförts mot Benitez rotationssystem, vilket han följde slaviskt. Fotbollsälskarna fick emellanåt se sina stjärnor vilas utan någon egentlig anledning, men Benitez såg det hela i ett större perspektiv. I bakgrunden började också hans reskamrater från tiden i Tenerife att ta för sig i laget. Dessa hette Migel Angel Mista och Cristobal Curro Torres.
Säsongen som följde blev ett bakslag för Benitez och Valencia. Återigen var man nere på plats fem och avståndet upp till segrarna var nu 18 poäng, dessa kom för övrigt från Madrid. Återigen. Äventyret i Champions League blev inte heller vad supportrarna tänkt sig. I gruppspelet bjöd man visserligen Liverpool på två rejäla fotbollslektioner, i synnerhet den som utfördes på Mestalla, men i kvartsfinalen tog det stopp. Inter blev för svåra.
Säsongen som just passerat var Benitez tredje i klubben och den kom också att bli hans sista. Under sommaren 2003 skapade han rubriker sedan tidningarna snappat upp hans missnöje gentemot klubbens sportchef Jesus Pitarch.
"Jag bad om en soffa och de köpte mig en vanlig lampa," löd den klassiska fras som Benitez använde för att beskriva styrelsens val att köpa mittfältaren Néstor Canobbio, istället för en anfallare som han själv bett om. Nu ska det väl sägas att målskytteproblemen löstes ändå, Mista kom på delad tredjeplats i skytteligan med 19 fullträffar. Vicente satte 12. Canobbio däremot, han har mest gjort inhopp.
Att laget till slut stod som segrare är en smula otroligt, men beror förstås på Real Madrids genomklappning mot slutet. En dryg månad före ligaavslutningen var Valencia åtta poäng bakom ett till synes omöjligt huvudstadslag. När slutomgången spelats hade man faktiskt betryggande fem poäng ner till Barcelona, som också avslutade starkt. 27 insläppta mål i ligan var allra minst och 71 producerade nätrassel var nästbäst. Kanske var det rotationssystemet som betalade av igen.
"Vi förlorade aldrig fokus, vi visste om att detta var ett maraton. Laget är en härlig långdistanslöpare och lyckades behålla en väldigt hög form under en väldigt lång tid," kommenterade Benitez.
Därutöver kammade Valencia äntligen hem en europeisk titel (det hade inte hänt sedan 1980 då Arsenal besegrades i Cupvinnarcup-finalen i Bryssel) när Nya Ullevi blev spansk festplats den 19 maj. Liverpools banemän från Marseille besegrades tämligen komfortabelt sedan Fabien Barthez varit vänlig nog att hjälpa till genom att visa ut sig själv från matchen. Det var Valencias första inskription på UEFA-cupbucklan.
I början av sin tränarkarriär var Benitez väldigt fokuserad på alla detaljer som jobbet förde med sig. Något som också kännetecknade hans förebild, Sacchi. Det sägs dock att han gjort avkall på vissa rutiner, vilket förbättrat relationen mellan honom och spelarna. Fortfarande är han emellertid noga med att hålla distans mellan sig själv och sina adepter, och är det någon som inte accepterar spelsättet till fullo bänkas han och säljs.
Under sina år i Valencia har han studerat spelarnas kostintag med datorhjälp vilket bland annat lett till åtgärden att förbjuda paella på söndagar. En djupt rotad tradition i Spanien.
När hans tankar översätts till praktik ser det ut så här enligt Guillermo Balague på Sky Sports.
"Hans lag är solida i försvaret, men de ges sannerligen tillåtelse att anfalla. [...] Liverpool skulle bli som ett AC Milan under dess storhetstid. Laget försvarar sig som en enhet, men anfaller också alltid som en."
Vid sidan av sitt arbete som fotbollstränare har Benitez förläst på universitet och arbetat som expertkommentator på flera stora medieföretag. Exempelvis Eurosport, El Mundo och Marca. Möjligen kan detta ha gett honom en större tolerans gentemot Ian Rush, Tommy Smith och de andra gamla stötarna vars åsikter alltid lyfts fram i mediebruset. Gérard Houllier uppskattade ju inte alltid nämnda herrar.
I alla händelser. Välkommen till Merseyside Rafael Benitez.
NOT:Texten är författad av Stefan Elofsson men på grund av firmafest finns han inte tillgänglig för att publicera den.
