Det var en gång...
...en fransman, en spanjor och Steven Gerrard. Liverpool blir mer rödgult för varje dag, men det dåliga spelet verkar bestå. Magister Grafström filosoferar.
Jag skall inleda med att säga att jag är mycket imponerad över Boltons inledning på säsongen. Från start har de öppnat starkt och i den fjärde omgången fick de knäppa Liverpool på näsan. Det skall sägas att jag placerade Bolton som näst sist i årets Premier League, mestadels beroende på värvningen av Fernando Hierro. Om spanjoren får spela hela matcher kanske det mycket väl infrias, för trots sin ringa speltid visade han prov på exakt varför gamla veteraner från La Liga inte har en chans i Premier League. Bolton har dock Jay Jay Okocha, spelaren som alltid vinner min kärlek. Det är svårt att tycka illa om ett lag som har denna fotbollsvirtuos.
Nog om Bolton nu, de hade faktiskt en motståndare i dagens match också. Det som visades i dagens tevesändningar påminner alltför väl om hur Liverpool såg ut under Gérard Houlliers allra sämsta dagar. Trots att vi nu ställde fyra nyförvärv och en junior på planen, nästan ett halvt lag som Houllier aldrig brukade, så är spelet fortfarande trist att se på och inte är det särskilt effektivt heller. Usel fotboll helt enkelt.
Många saker var bekanta från Houlliertiden. Hur många gånger har vi inte gnuggat geniknölarna för att försöka förstå storheten med att antingen spela Michael Owen själv på topp, eller spela honom tillsammans med en Emile "med uppdrag att jobba bakåt" Heskey som partner "längst fram". Ingen av dagens anfallare är kapabla att ta ner ett försvar på egen hand, speciellt inte när motståndet säkrar bakåt med mittfältet också. Dagen till ära väljer Rafael Benítez att starta med Milan Baros ensam längst fram, med Luis Garcia i en släpande, fri, roll. Garcia är dock ingen Pablo Aimar (av dagens spel att döma), och Baros är ingen norrman med hundra gånger mer muskler än hjärna, och hur experimentet slutade vill vi nog allra helst glömma.
En annan favorit i repris var positioneringen av vissa spelare. Visserligen skall man inte stirra sig blind på vilka positioner spelarna har i den grafiska laguppställningsbilden i rutan, och förvisso är nästan vad som helst bättre än Steve Finnan som högerytter, men Steven Gerrard på kanten? Går det att missbruka en spelare mer än så? Visserligen hade Gerrard en relativt fri roll att spela lite varstans, men eftersom Benítez hade mönstrat Dietmar Hamann och nya Xabi Alonso i mitten var det onekligen trångt i mitten av banan och för att få lite egen yta att leka på fick Gerrard söka sig ut mot kanterna.
Ytterligare en sak som vi vant oss vid från tiden med Houllier är tvivelaktiga byten. Även här levererar Benítez ett kärt återseende från våra bästa minnen. Visserligen var det helt rätt att sluta spela med en ensam anfallare, men att ta ut Stephen Warnock, den enda spelaren i Liverpool som kan svära sig skyldig till att ha försökt vara konstruktiv på offensiv planhalva, måste väl ändå ha varit ett felaktigt beslut?
Lustigt nog fungerade detta som någon slags katalysator för Luis Garcia, den andre nya spanjoren som hitintills inte gjort någon glad. Garcia blev placerad på kanten och började genast spela upp sig flera nivåer. Plötsligt blev det med ens begripligt varför stora summor pengar investerats i denna spelare. Ett tag såg det dock ut som om han var ute efter att ta en plats i Spaniens handbollslag (och med tanke på hur uselt de presterade i OS så lär det inte vara så svårt), men Uriah Rennie fick honom på bättre tankar. Mål fick han också göra, även om de elaka domarna inte ville godkänna det.
För övrigt är Jamie Carragher och Djimi Traoré inte radarparet jag skulle ge ansvaret för mina bilnycklar, och inte heller de spelare jag vill skall sköta försvarsarbetet i Liverpool. Herner skriver i matchrapporten att försvaret saknade pondus när Sami Hyypiä gick ut, måste nästan utnämna det till dagens underdrift.
Tre omgångar spelade av ligan, skall vi Liverpoolsupportrar gräva ned oss och vänta ytterligare ett år på bättre tider? Nja, det finns ljusa tecken även på vår himmel. Ett av dem har redan poängterats, Luis Garcia. Fortsätter Garcia spela som han gjorde i andra halvlek kan det bli en del roliga stunder i framtiden. Förhoppningsvis tar detta bort en del tyngd som legat på Harry Kewells axlar, förra året var det han som skulle göra något med bollen på offensiv planhalva för att Liverpool skulle få målchans.
En annan ljusglimt är att experimentet med 4-5-1 gick så dåligt. Missförstå mig rätt, jag ville givetvis inte att Liverpool skulle göra en halvtaskig första halvlek mot Bolton, men förhoppningsvis är Benítez så pass klok att han nu överger tankarna på denna uppställning och kör med två spelare på topp i framtiden.
Stephen Warnocks prestation skall också belysas. Det är alltid kul när egna produkter kommer fram och i första halvlek var han faktiskt vår bästa spelare. Förhoppningsvis fortsätter han på detta vis och ger Kewell och Garcia en match om vem som skall få starta i framtiden.
Den stjärna som lyser klarast på vår Liverpoolhimmel är enligt mig Xabi Alonso. Utan tvekan är den kloke spanjoren mitt val som bäste spelare i rött mot Bolton. Kan inte minnas att jag märkt honom i några matcher tidigare, trots att jag vet att han medverkat i matcher jag sett. Det är ett tecken på en defensiv motor som fungerar felfritt. Jag tappade räkningen på hur många Boltonanfall denna spanjor lyckades hindra innan de egentligen började bli något som faktiskt kan kallas för anfall. Maken till spelförståelse har jag inte sett på bra länge. Vid ett fåtal tillfällen visade han också prov på god passningsförmåga, och till skillnad mot övriga laget så spelade Alonso bollen längs marken, något som herrarna Kewell, Garcia, Gerrard, Baros och Djibril Cissé kommer att uppskatta i framtiden då de är betydligt bättre på att hantera bollen när den är i närheten av gräset.
Måtte nu Benítez inse att Liverpools mittfält inte är stort nog för trion Alonso, Gerrard och Hamann på en gång. Alla vill, bör och skall spela centralt för att maximera sina kunskaper, det blir Benítez uppgift att välja vem som skall stå över. För fortsätter spanjoren att placera ut vår käre lagkapten på kanten, då kommer det här att sluta riktigt illa.
Två korta positiva saker att ta med sig efter denna match. Vi är knappast det enda laget som kommer åka till Reebok Stadium och tappa värdefulla poäng, och det kan bara bli bättre. Dessutom är vi fortfarande före Manchester United i tabellen, visserligen på bokstav, men ibland är det de små tingen som räknas...
