Inför: Liverpool FC - AS Monaco

Liverpool gör återinträde i Europas finrum på onsdag när förra årets finalister i Champions League, AS Monaco, gästar Anfield.

Liverpool är äntligen tillbaka i Champions League igen och först ut stundar franskt motstånd i form av förra säsongens finallag, Monaco. Fransmännen har tappat många av förra säsongens toppspelare, men lär ändå bjuda hårt motstånd.

AS Monaco

Didier Dechamps tog över managerposten i Monaco för ett år sedan och lyckades föra laget ända fram till final i Champions League, där det dock blev stryk mot Porto med 0-3.

Liverpool borde därmed vara varnade, även om Monaco har tappat tunga namn som Ludovic Giuly, Dado Prso, Fernando Morientes och Jerome Rothen inför den här säsongen. I sista stund knöt man dock till sig Javier Saviola på lån från Barcelona resten av säsongen.

Långt framskjutna positioner i de europeiska cuperna är nu ingen vardag för Monaco och en blick tillbaka i historien hittar få rejäla framgångar. Fram till säsongen 1988/89 är det största klubben kan skryta med att ha tagit sig till den andra omgången i Europacupen (1963/64) samt den andra omgången i UEFA-cupen vid ett tillfälle (1979/80).

Runt decennieskiftet 1990 började det dock hända saker för Monaco och laget gick till kvartsfinal i Europacupen 1988/89 följt av en semifinalplats i Cupvinnarcupen säsongen efteråt. Säsongen 1991/92 tog sig Monaco ända till final i Cupvinnarcupen, men förlorade mot Weder Bremen med 0-2. Då tränade en viss Arsène Wenger laget.

Säsongen 1993/94 åkte Monaco ur Champions Leagues semifinal mot blivande mästarna Milan och 1996/97 blev det respass mot en annan Milanoklubb, Internazionale, i UEFA-cupen. Ny semifinalförlust mot italienskt motstånd i Champions League, den här gången Juventus, följde 1997/98.

Säsongen 2000/01 hamnade Monaco sist i sin Champions Leaguegrupp och fick därmed inte ens slicka såren i UEFA-cupen och så förra säsongen blev det ytterligare en nästanvinst för Monaco.

Sedan 1990 finns det alltså gott om tradition av spel i de europeiska cuperna i klubben, men de har aldrig lyckats gå hela vägen vilket både kan vara en börda och en drivkraft.

På den inhemska fronten har Monaco sedan bildandet 1924 (klubben blev professionell 1948) bärgat sju ligatitlar (1961, 1963, 1978, 1982, 1988, 1997 och 2000) samt fem segrar i den franska cupen (1960, 1963, 1980, 1985 och 1991). I år har Monaco inlett jämnbra och ligger på femte plats med tio poäng efter fem matcher.

Monaco är egentligen en monegaskisk klubb, men har alltid tävlat i det franska seriesystemet, något som har gjort att den alltid har betraktats lite som det svarta fåret av fransmännen. Monaco och skattelättnader är synonymt för många och bland annat Olympique de Marseilles president har ifrågasatt Monacos speciella regler för inkomstskatt som ger klubben ett orättvist försprång. Skulle Monaco följa fransk lagstiftning hade deras budget ökat med en tredjedel.

Laget spelar sina hemmamatcher på Stade Louis II som är en ganska liten stadion på 20 000 platser (fast siffrorna på 18 500 ligger nog närmare verkligheten). Rekordåskådarantalet på just 20 000 hämtar vi från matchen mellan Monaco och Sampdoria 1989.

Monaco har på senare tid förlöjligats för deras låga publiksiffror (i snitt 10 394 för 2003/04) och ett halvtomt stadion för ett topplag i högstadivisionen kan onekligen låta illa, men man bör då betänka att det endast bor 30 000 personer i Monaco och att laget intressemässigt tävlar med OGC Nice (i Nice bor det 300 000) 10 km därifrån. Sett till åskådare per invånare ligger Monaco väldigt högt i Frankrike.

Ralf Edström provade lyckan i Monaco 1981/83 och 16 mål på 49 matcher blev det samt en ligatitel 1982. Pontus Farnerud har representerat klubben sedan 1999 och 2000 var även han med och vann ligan. Hösten 2003 följde ett halvår utlånad till Strasbourg, men sedan februari i år är Farnerud tillbaka i Dechamps stall och enligt honom själv känner han att han har managerns förtroende. Tänk vad mycket det finns på Internet...

Saviola bär med sig ett rött kort från Barcelonas sista match i UEFA-cupen förra säsongen och spelar således inte på onsdag. Ernesto Chevantón och Shabani Nonda är skadade och Mohamed Kallon och Emmanuel Adebayor förväntas starta på topp.

Liverpool

Att det är viktigt att vinna sina hemmamatcher i europacupspel är en klyscha som är lika sann som att det är viktigt att få en bra start. För Liverpool som ofta har presterat bättre på bortaplan än på Anfield i UEFA-cupen och Champions League är det därför extra viktigt att komma till tals med hemmakomplexet.

Det kommer naturligtvis inte att vara tal om någon huvudlös attack som Rafael Benítez beordrar, men samtidigt lär han inte acceptera att vi rullar runt lite och så får vi se om det blir något mål framåt - en poäng är ju bättre än noll.

Vilket blir då laget som skall betvinga Monaco? Luis Garcia och Steven Gerrard klev av mot West Bromwich Albion, högst troligt i förebyggande syfte och det lutar åt att det inte blir Milan Baros och Djibril Cissé på topp utan Garcia plus en av dem. Steve Finnans första halvlek samt målet senast tror jag är tillräckligt för att han skall behålla sin mittfältsplats.

Nästa match är inte förrän på måndag, så Benítez behöver inte ta hänsyn till att vila mittfältare i valet mellan Dietmar Hamann och Xabi Alonso. I egenskap av att vara mer inspelad gissar jag på Hamann. Sedan behåller nog Harry Kewell sin plats, men kom ihåg att Benítez överraskade genom att slänga in Stephen Warnock från start hemma mot Grazer AK.

Backlinjen förblir oförändrad och Jerzy Dudeks insats i lördags lär göra att han behåller sin plats mellan stolparna.