LFC - AS Monaco 2-0 (1-0)
En mycket tempostark inledning lade grunden till Liverpools 2-0-seger hemma mot Monaco i säsongens första Champions Leaguematch. Segersiffrorna för Liverpool borde ha blivit större, men målen vi bjöds på var det inget fel på.
Rafael Benítez gör endast en förändring i startelvan jämfört med det laget som besegrade West Bromwich Albion med 3-0 i helgen och den förändringen består av att Xabi Alonso ersätter Dietmar Hamann på det centrala mittfältet. Steven Gerrard får således behålla sin naturliga spelfördelarposition centralt med Harry Kewell och Steve Finnan till vänster respektive höger på mittfältet.
Längst bak hittar vi Jerzy Dudek bakom en backlinje bestående av Josemi, Jamie Carragher, Sami Hyypiä och John Arne Riise.
Anfallet utgörs av Djibril Cissé och Luis Garcia och på bänken hittar vi Chris Kirkland, Djimi Traoré, Igor Biscan, Stephen Warnock, Salif Diao, Dietmar Hamann och Milan Baros.
Första halvlek
I sextongradig kvällskyla sparkar Liverpool igång matchen på en välvattnad gräsmatta inför ögonen på bland annat Prins Albert, som inte direkt ser ut att svettas i det engelska klimatet.
Kallon försöker med ett tämligen vilt försök överlista Dudek från över 30 meter redan i den andra spelminuten, men avslutet är inte tillräckligt nära målramen för att få Anfieldpubliken att sätta hjärtat i halsgropen. Kanske gör de i stället det när Finnan passar bollen rätt inåt planen till en Monacoförsvarare drygt 20 meter från Liverpoolmålet, men tre hemmaförsvarare är på honom direkt och återvinner bollen.
Monaco, som endast vunnit tre av sina 19 senaste bortamatcher i Champions League, täpper till rejält på mitten och i det tempo som matchen har startat är det inget av lagen som lyckas få ihop några längre passningssekvenser inom laget. Successivt börjar dock Liverpool hitta ytorna på kanterna samt få bättre rörelse och därmed fler passningsalternativ.
Som när Alonso i den åttonde minuten hittar Finnan på högerkanten. Irländaren transportera bollen nästan ända ner till kortlinjen innan han slår ett inlägg, men bollbanan bryts av Gaël Givet ut till en hörna. Den hörnan går om intet när Kewell klumpigt drar på sig en offensiv frispark.
Zikos varnas i den 16 minuten för en sen tackling på Garcia. Samme Garcia som två minuter senare dämpar en framspelning av Gerrard med klacken innan han provar lyckan från 25 meter. Det kunde ha blivit omgångens mål, men nu smiter bollen ungefär en halvmeter utanför krysset.
Liverpools alltmer tilltagande spelövertag ger dock utdelning i den 22 minuten och det är efter ett mycket vackert anfall. Alonso, Gerrard och Garcia väggspelar på ett tillslag fram till Cissé som hamnar så ren framför Flavio Roma att det känns som att det måste vara offside. Högerbacken i Monaco upphäver dock den och Cissé dundrar in 1-0 efter att Liverpool fullständigt sågat upp bortaförsvaret.
Roma får revansch i den 29 minuten när Garcia spelas fram av Cissé. Spanjoren avslutar hårt och lågt, men tyvärr på Romas utsträckta högerfot och han behöver så att säga inte rädda aktivt. Cissé flaggas av två gånger för offside inom två minuter och åtminstone vid det första tillfället är det helt felaktigt och anfallaren hade annars hamnat i ett friläge med Roma.
Liverpool har slagit av klart på pressen och Monaco lyckas för första gången etablera lite spel på offensiv planhalva, vilket resulterar i en hörna och en frispark, men Josemi kan nicka undan. I den 36 minuten får Gerrard behandling vid sidan av planen efter en fotledstackling av Adebayor, men han är tillbaka i spel efter knappt två minuter.
Monacos klart bästa speluppbyggnad slutar i den 42 minuten med att Kewell fäller Pérez, men frisparken fastnar i muren. Bortalaget har haft en tendens att förstärka varje fall på offensiv planhalva och tyvärr har domaren oftast blåst till deras fördel.
Precis före halvtidsvilan får Liverpool två chanser att gå upp i en 2-0-ledning. Första är det Cissé som efter väggspel med Garcia får bollen lite för långtifrån sig och får till ett mellanting av petning och avslut som Roma kan rädda. Sedan sveper Gerrard fram en lysande passning som passerar precis bakom Monacoförsvaret mot Garcia som kommer löpande in i straffområdet mot bortre stolpen. Garcia måste sträcka sig och placerar nicken utanför, men det var inte mycket som skiljde där.
Sammanfattning
Efter de första fem minuterna som var ganska hafsiga från båda lagen tog Liverpool tag i taktpinnen och piskade upp ett furiöst tempo. Alonso och Gerrard styrde på mitten och Cissé och Garcia satte enorm press på Monacoförsvaret samtidigt som Kewell och Finnan erbjöd spelalternativ på kanterna.
Efter målet faller vi dock tillbaka samtidigt som Monaco förmodligen bestämmer sig för att krypa fram successivt, men även om vi har gott om möjligheter att öka på ledningen finns det mer att hämta spelmässigt. Det ser mycket stabilt ut bakåt.
Andra halvlek
Didier Dechamps gör ett byte redan i halvtid och vänsterbacken Evra bereder plats för Souleymane Camara. Nyinbytte Camara gör direkt något som bortalaget inte lyckades med under hela första halvlek, nämligen att löpa förbi en Liverpoolförsvarare i form av Carrager och få till ett inlägg. Riise är dock med i bortre delen av straffområdet och kan rensa.
Gerrard varnas mycket billigt i den 50 minuten när han försöker stoppa, men glider in i Rodriguez. Två minuter senare stormar Riise fram på vänsterkanten och norrmannen hittar Cissé vars skott dock täcks ut till en hörna. Hörnorna har inte sett bra ut i dag.
Monaco har mer influens på spelet i den andra halvleken, men väntar fortfarande på sin första riktiga målchans. Dessa fortsätter dock att komma för Liverpool och Kewell, som ser piggare ut efter paus, spelar fri Cissé som dock går för mycket på kraft och avslutar stenhårt rätt på Roma precis innan matchuret visar en timme.
Medan klockan tickar på verkar inget av lagen riktigt kunna uppmana kraft till någon etablerad offensiv och det är klart att för Liverpools del så räcker det med 1-0. I den 69 minuten känner Benítez dock att det är dags för lite fräscha ben och Milan Baros ersätter Cissé på topp.
Strax efteråt producerar så Monaco den enda sekvensen i matchen då det för ett ögonblick kändes oroligt bakåt. Camara skickar in en lång krossboll från högerkanten som siktar in sig på ytan mellan backlinjen och målvakten. Dudek och Carragher som haft sin beskärda del av kommunikationsmissar under inleningen av ligan gör dock inget misstag den här gången och Carragher hoppar upp framför Adebayor med Dudek kvar på linjen och skickar ut bollen över sidlinjen.
Liverpool vänder spelet från eget straffområde i den 75 minuten och en smart boll från Kewell ute till vänster hittar Baros som försöker ta sig an fyra motståndare. En av dem får ut det långa benet och täcker tjeckens skott. Baros hade dock ingen medspelare i närheten och hade inget annat alternativ än att gå på avslut.
Stephen Warnock ersätter Kewell i den 77 minuten och tre minuter senare går Givet ut i bortalaget och in kommer El Fakiri. Garcia missar en gyllene möjlighet att avgöra matchen i den 81 minuten när Finnan nickskarvar vidare Riises inlägg mot spanjoren, men omarkerad tio meter från mål skjuter Garcia utanför Romas vänstra stolpen. Liksom så många gånger den här aftonen handlade det Liverpoolavslutet bara om kraft.
Medan nerverna hos Liverpoolsupportrarna börjar göra sig gällande - inte för att Monaco spelar så fantastiskt, utan för att 1-0 bara är 1-0 - punkterar Baros matchen med 2-0 i den 84 minuten. Anfallaren tar emot en lång passning av Josemi och skickar Squillaci till korvkiosken. Nära kortlinjen med en annan försvarare i antågande verkar chansen ha gått förlorad, men Baros lyckas snabbt lägga över bollen på vänsterfoten och trä in den förbi Roma.
Strax efter målet säkrar Benítez bakåt och Igor Biscan kommer in i stället för Garcia, och i den 89 minuten ersätter Juan Pérez i Monaco. Matchen är i praktiken avgjord och de tre stopptidsminuterna förflyter utan någon större händelse att rapportera.
Sammanfattning
Den här kvällen borde handla om Liverpools lysande uppsågning av Monacoförsvaret i samband med 1-0-målet, Pavel Nedveds känsliga yttersida som innebar 0-1 på Amsterdam Arena och Goran Gavrancics 32-metersfrispark ribba in mot Roma, men ni vet lika väl som jag vilka bilder det är som kommer att rullas i fotbollsprogram runtom i Europa.
En italienare som varken tog in vespor på fotbollsmatcher eller slängde vassa föremål i ansiktet på svenska domare var Antonio Vivaldi och om dagens match hade varit en konsert skulle han nog ha karakteriserat den som: Furioso - Andante - Allegro.
Liverpools inledande 20 minuter (bortsett från de allra första minuterna) är något av det mest tempostarka och pressande av motståndarlaget som jag sett på senare år och kanske var det för mycket begärt att vi skulle orka hålla det i 90 minuter. Jag tycker dock att skillnaden mellan den fina inledningen och andra delen av första halvlek samt inledningen av andra var lite för stor. Visst skapade vi ett par riktigt vassa målchanser och visst hade Monaco oerhört få avslut som oroade Dudek, men spelmässigt sjönk matchkvalitén märkbart efter matchinledningen.
Tills andra halvan av andra halvlek, då Monaco började flytta upp mer för ett kvitteringsmål och vi fick in lite fräscha ben som rörde om i offensiven.
Det kanske förvånar att bollinnehavet var helt jämnt fördelat över 90 minuter, men Liverpool vann skotten med 15-5 varav 8-1 på mål. Tack vare att Deportivo La Coruña och Olympiakos spelade 0-0 i Spanien tog Liverpool även ledningen i grupp A.
Spelarkritik
Jerzy Dudek har väldigt få direkta ingripanden, men får ändå göra en räddning i vardera halvleken. Den i första halvlek är en rent rutinmässig nedplockning av ett inlägg medan den i andra åtminstone är lite vassare när han limmar bollen. Möjligtvis skulle man om man är hård kunna ifrågasätta att han inte gick ut vid det enda tillfället då det kändes som Monaco oroade, men...
...då fanns Jamie Carragher på plats framför den framstormande anfallaren och nickade undan till hörna. Monaco försökte för det mesta hitta Adebayor med långbollar centralt utanför straffområdet, men där var Carragher och Sami Hyypiä omutliga. Över hela linjen presterade vi i dag för första gången den här säsongen en väldigt stabil försvarsinsats och även om Monaco har tappat lite offensiva spelare sedan förra säsongen har de alltså endast ett avslut på mål på 90 minuter.
När bortalaget lyckades vaska fram ett par fasta situationer på offensiv planhalva var vi först på dem och det var skönt att se hur spelarna nu börjar få bättre känsla för positionsspelet, så att om en av försvararna rör sig ur position så vet spelarna vem det är som skall fylla i. Jag tycker att Josemi växer in i försvararbetet allt mer och även om han är stenhårt kompromisslös i duellerna så är det inte huvudlösa kapningar han använder sig av. Var dessutom mer inblandad framöver jämfört med John Arne Riise.
På mittfältet var det väl bara Harry Kewell som föll aningen ur ramen inledningsvis, men det är väl lite av det vanliga syndromet att man förväntar sig så mycket av honom. Steven Gerrard slet för två man som vanligt och levererade ett par helt makalösa svepande passningar. Drog på sig en varning, men hur fånig var inte den? Xabi Alonso visade att vi nu har ett alternativ till Dietmar Hamann i matcher där vi inte behöver säkra med en femte man bakåt och har styrkor i det första tillslaget och vändningar på liten yta som tysken inte kan match. Slår bort otroligt få passningar och till skillnad från Hamann så det mer variation i dem. Både Steve Finnan, och Kewell skall sägas, försökte utnyttja planens bredd när vi hade stångats klart centralt under matchinledningen, men ingen av dem nådde väl riktigt upp till nivån mot West Bromwich i lördags.
Det brukade sägas om Roger Hunt att han inte gjorde mål, utan att han sköt mål och i samma kategori kan vi nog placera Djibril Cissé. Hans 1-0-mål lämnar inte direkt någon pardon för målvakten, men samtidigt visar hans andra jättechans att det kanske finns andra varianter än ren kraft att tillämpa. Mattades något i andra och byttes inte helt oväntat ut, men fransmannen kan vara klart nöjd med sin insats. Vi fick även se att hans enorma acceleration under de första metrarna kommer att orsaka mer än en felaktig offsideavblåsning under säsongen.
Cissé ersattes med 20 minuter kvar av Milan Baros som återigen har hamnat i en situation där han måste kämpa sig in från bänken. Att döma av hans inhopp är det en kamp han inte tänker ge upp särskilt lätt. Ett mycket vackert solomål följdes liksom för Cissé upp av en jättemålchans, där man nog får säga att den gode tjecken överarbetade situationen. Timingen i Baros mål går dock inte att klaga på för 1-0, hur överlägsna man än är, kräver bara en felstuds för att förvandlas i två förlorade poäng. Jag minns att jag i början av hans Liverpooltid berömde Baros för hans omedelbara instinkt att gå direkt på avslut, men han verkar numera ha anammat en stil av att alltid dra ett par motståndare innan det är dags för skott. Okej, det var något överdrivet, men en liten återgång till pang-på-varianten vore nog inte av ondo.
Slutligen Luis Garcia så. Det spanska nyförvärvet har plockat hem priset som Liverpools bäste spelare de två senaste matcherna och jag är beredd att fullborda ett hattrick på den fronten. Hade Garcia så bara satt en av sina många möjligheter hade det inte varit någon tvekan, men jag tycker ändå att han ger anfallsspelet en sådan variation att han sett över de 87 minuter han spelade pressade sig förbi Gerrard och Alonso. Benítez talade om att Garcia erbjuder nya alternativ och det är ingen tvekan om att de alternativen är Liverpools spel till godo. Löper något kopiöst, har en bländande bollmottagning och timing och lyckas han bara omsätta något fler målchanser i mål kan han plocka ut priset som "säsongens nyförvärv i Premier League" runt nyår. Om inte Alonso snor det framför ögonen på honom då.
Bäste Liverpoolspelare enligt liverpoolsweden.com: Luis Garcia
