Domaren luktar T-sprit
Domaren har verkligen stått i fokus för både det ena och det andra den senaste veckan och vår man "down under", Anders Bengtsson, har tröttnat på pipblåsarna i Premier League.
Tre minuter kvar av matchen. Ditt lag ligger under med 1-0 och pressar för en kvittering. Genomskäraren kommer, backarna köper korv. En tvåfotsdribbling och ett dundrande skott. Målvakten slänger sig raklång men skottet hittar till nätmaskorna i den bortre burgaveln. Måååål! Du hoppar ur soffan, skriker av glädje och rättvisan har talat. Men någon har hissat flagg. Det känns som om det är på halv stång, men det är bara offsideflaggan.
Linjedomaren menar att det var offside, du menar att han är blind. Jävla pucko! Reprisen visar att genomskäraren var perfekt och att offsiden var felaktig. Lagkaptenen försöker prata med domaren som nonchalant flinar och menar att han hade full koll. Men reprisen visar ju att han har fel. Elände och skandal. Men sån är fotbollen och realisten hävdar att sånt är livet. Skeptikern menar att sånt får inte hända. Men det händer och det händer allt oftare. Domarna hänger inte med längre och fotbollens skönhet blir lidande.
Jag vet inte om ni minns dokumentären som visades på tv för ett par år sedan som handlade om engelsmannen David Elleray, domaren som hade världsrekordet i att dela ut mest gula kort i en EM-match. Tio gula bananer, 1996 mellan Tyskland och Tjeckien. Han sade i samma dokumentär att han var domare enbart för att ha något att göra på sin fritid. En skojig hobby. Killen var domare i Premier League. En skojig kille.
Nåväl, det var då det. Idag är domarna sponsrade och professionella. Dedikerade till att främja ett schysst och roligt spel samtidigt som de är i en position att avgöra en match med ett endaste visselblås. Stort ansvar som måste tas på allvar. Så där går Elleraymodellen bort, att bara döma för att man tycker livet blir trist utan det.
Domarna måste helhjärtat gå in för att döma rättvist, korrekt och professionellt. Det insåg FA och grundade 2001 PGMOL som står för Professional Game Match Officials Limited. I samband med detta blev alltså domarna professionella. Nu skulle domarna inte längre behöva jobba halvtid som målare, civilekonomer eller bartenders. Man skulle tjäna tillräckligt mycket för att inte behöva göra något annat än att döma fotbollsmatcher. Standarden på domarinsatserna skulle gå i taket. Man skulle träna hårdare och lägstanivån skulle höjas.
I år är det första gången som domarna i Premier League är sponsrade. Emirates Airlines har betalat en stor summa för att få sin logotype inbroderad på domarnas tröjärmar. FA menar att de pengar som förbundet får in i sponsorpengar ska gå till att hålla den goda domarstandarden uppe och att domarna ska få ett högre arvode. Idag tjänar de 19 domarna som har licens att döma Premier League i genomsnitt drygt en miljon kronor per år. Det är inte en spänn för mycket så länge som de levererar rättvist och oklanderligt. Jag undrar bara med hur mycket Emirates pengar har hjälpt? Är standarden hos domarna oklanderlig?
Tja, sådär. Visserligen vann Liverpool hemma på Anfield nu senast och Luis Garcias mål blev den här gången inte bortdömt för en felaktig offside. Men på andra arenor var stämmningen inte lika hög. Bortdömda mål, felaktiga offside, utvisningar och märkliga straffsituationer var föremålet för något som har startat en het debatt i fotbollsengland. Efter David James blunder i VM-kvalet har de engelska sportjournalisterna fått något nytt att skriva om. Och för en gångs skull skriver man om något relevant och akut, nämligen domarna. Och man har bara sig själva att skylla. Här är ett axplock av vad domare ställde till med under den förra helgen.
Mark Halsey - Fulham vs. Arsenal
Cirka 35 minuter in i matchen och Mark Halsey blåser i pipan och pekar på straffpunkten. Straff till Fulham. Arsenalspelarna gestikulerar vilt och bedyrar sin oskuld så ivrigt att Mark Halsey ändrar sitt domslut. Efter matchen medgav Mark Halsey att det var Arsenals protester och Fulhams mediokra övertygelse om att det var straff som gjorde att han ändrade sig. Fulhams manager Chris Coleman gick ut i media och sade att domaren var "crap" och nu väntar Coleman på en dom från FA:s kommitté. Lite senare i matchen nickade Collins John snyggt in bollen bakom Jens Lehman. Bortdömt då domaren ansåg att John varit för fysisk i sitt upphopp. Ytterligare ett par minuter var gångna när Thierry Henry blev kapad i straffområdet. Solklar straff, men domaren menade att fällningen var regelrätt. Reprisen visar att straffen var lika självklar som att Rudi Völler är gråhårig.
Rob Styles - Aston Villa vs. Chelsea
Chelseas Didier Drogba blir nerdragen i straffområdet av Aston Villas Ulises de la Cruz. Didier Drogba tittar upp och ser till sin blotta förskräckelse att domaren Rob Styles slänger upp det gula kortet istället för att belöna honom med en straff. Enligt Styles filmade Drogba. Efter matchen insåg dock Styles att han begått ett misstag och bad om ursäkt. Men det hade mindre betydelse för Jose Mourinho som givetvis var ursinnig. Följaktligen så uttalade sig Mourinho om en dålig domarinsats och samma kommitté som ska se över Chris Colemans uttalande ska nu besluta vad som är ett lämpligt straff för de båda tränarna. Styles ska dock ha beröm för att han erkänner sitt misstag och tydligen blir Drogbas varning borttagen.
Steve Bennet - Manchester City vs. Everton
Austaliensaren Tim Cahill nickar in sitt första mål för Everton och blir så glad att han drar tröjan över huvudet. Inte helt av alltså, bara över huvudet. Cahill får sitt andra gula kort och blir utvisad. Manchester Citys tränare Kevin Keegan kunde inte annat än tycka synd om Cahill och sade att "någon kille sitter på ett kontor nere i Schweiz och hittar på löjliga regler som säger att man inte får fira sitt eget mål". Visst, reglerna säger att man ska bestraffas om man drar tröjan över huvudet, men att bli utvisad? Domarna måste sätta en standard, men man kan inte annat än undra varför regeln finns till. Till och med Sepp Blatter kritiserade beslutet att visa ut Cahill och lovade att han skulle diskutera regeln med sina kollegor i Schweiz.
Alltså har domarna visat upp att de saknar sunt förnuft, inlevelse, kunskap, färdighet, syn och kapacitet att döma i Premier League. När jag var liten och tuff brukade jag skrika "domaren luktar T-sprit", men idag vet jag bättre. Det är inte alltid domarnas fel. I Cahillfallet måste man kritisera FA, FIFA och UEFA för att de ens kommer på tanken att införa sådan idioti. Att inte få fira ett avgörande mål, att inte få lyfta på tröjan i ren spontanitet, att inte få vara glad kan inte utvärderas än annat som sjukt. Men i de andra fallen är det ren okunskap och brist på professionalitet.
Men den mänskliga faktorn spelar också in och som den romerske författaren Cicero sade så klokt redan före Jesus födelse "vem som helst kan fela, men endast den dumme framhärdar sitt fel". Domarna är inga übermän som kan ha stenkoll på absolut allt. Det är nog inte så lätt alltid. En undersökning som gjordes för något år sedan visade att bollen i en Premier League match kan färdas upp till 12 000 meter per match. Dagens fotboll kan vara fruktansvärt snabb och spelarna vänder från försvar till anfall lika fort som Lucky Luke skjuter med sin revolver. Och med 40 000 entusiastiska supporters på läktaren kan vem som helst bli nervös, tappa kontrollen och göra misstag. Fråga bara Andy D'Urso.
I matchen mellan Southampton och Blacburn gav han först Blackburns lagkapten Barry Ferguson ett gult kort. När sedan Southampton fick en tvivelaktig straff på övertid tog samma Ferguson sitt ansvar som lagkapten och ifrågasatte domslutet. D'Urso gav då Ferguson en andra varning vilket borde innebära utvisning i de flesta matcher. Men Ferguson fick stanna på planen och avsluta matchen. Det är som sagt mänskligt att fela och D'Urso blev avstängd i 28 dagar för sitt misstag.
Som supporter är det oerhört frustrerande att få ett mål felaktigt bortdömt eller att få en straff emot sig när det egentligen handlar om en dramatisk filmning. Man blir lurad på konfekten och det känns som hela världen är emot en. Valencias supporters vet. När Rafael Benítez var tränare i Valencia och laget mötte Real Madrid i februari så ledde Valencia med 1-0 när bara sekunder återstod. Men då dömde Pedro Tristante Oliva en straff åt Real Madrid som bara kan bli straff i Ankeborg samtidigt som man måste vara hög på morfin. Matchen slutade på grund av detta oavgjort och Valencias supporters ville starta ett uppror. Fansen tog kontakt med en advokat och ville stämma det spanska fotbollsförbundet. Supportrarna förlorade och fick nöja sig med en poäng. Lyckligtvis blev inte de två förlorade poängen avgörande och Valencia slutade senare som ligasegrare. Men så jävligt kan det kännas och jag kan delvis förstå Valencias supporters. Det känns hopplöst.
Det som känns mest oroväckande är att det inte finns någon enkel lösning på problemet. De mest ivriga och desperata menar att det är dags att ta efter ishockeyn och använda sig av repriser i svårdömda situationer. Inte känns det helt fel, men tyvärr hade det förstört spelet. Spelet hade tappat i tempo och matcher kan bli onödigt långt utdragna. Men ibland undrar man om det inte finns någon lösning på det ändå. Kanske kan fjärdedomaren ha tillgång till repriser och därmed snabbt och enkelt meddela huvuddomaren? Det hade åtminstone blivit rättvist. Det är inte helt omöjligt att vi får se domarna använda repriser i framtiden. För två år sedan tillfrågades de engelska domarna i dåvarande division ett hur man ställde sig i frågan huruvida man önskade sig att använda repriser i svårdömda situationer. Hela 64 procent menade att de var positiva till idén. Kanske något som borde tas upp på nästa PGMOL-möte?
Den tyske 1800-talsförfattaren och filosofen Friedrich Nietzsche hävdade att en ny människa skulle komma att utvecklas ur vårt degenerade släkte, på samma sätt som människan uppstigit ur djurriket. Resultatet skulle bli en övermänniska som skulle persionifiera perfektionism. Låt i sådana fall det bli en fotbollsdomare som dömer i Premier League. Det behövs.
