Abramovich kom för sent
UEFA:s exekutivkommitté förbryllar igen och kanske måste Roman Abramovich slå av på takten i sin köphysteri. En krönika av Stefan Elofsson.
Det svenska folket ska inte vara säkra på att kunna följa EM 2008 hemma i TV-sofforna. UEFA:s exekutiva kommitté har beslutat att inte upplåta sändningsrättigheterna till EBU (European Broadcasting, där TV 4 och SVT ingår som enda svenska bolag) utan istället låta alla som vill att köpslå om tillstånden.
"Det är en uppmaning från EU-kommissionen för att få ut det rätta värdet på rättigheterna," säger UEFA:s VD, Lars-Christer Olsson.
Men exekutivkommittén är sannerligen en dubiös sammansättning av välgödda karlar. Ja, det är faktiskt bara män bland de 19 utvalda och Michele Platini är väl den med mest hår kvar på huvudet, om jag uttrycker mig på det viset.
Just nu sammanträder de i Nyon och besluten från två olika dagar kan rent ideologiskt gå på tvärs med varandra. Det är helt tydligt.
När det gäller TV-rättigheterna sjunger herrarna som synes De fria marknadskrafternas lovsång, men när de Europeiska toppklubbarna nu äntligen lärt sig vad en duktig fotbollspelare verkligen är värd, ja, då börjar UEFA att sanktionera. Plötsligt får man inte ha hur många inköpta spelare som helst. Vad hände med liberalismen?
Idag blev det nämligen klart att varje storklubb nu måste börja fostra egna talanger om de vill vara med i Champions League (eller någon annan Europacup för den delen). Och UEFA har därtill uppmanat de nationella förbunden att anta samma regelverk.
"Typiskt", tänker säkert Roman Abramovich, som just börjat få riktig fason på Chelsea. Ett Chelsea som enligt BBC faktiskt inte uppfyller de grundläggande kriterierna i nuläget. Ryssen är ju inte direkt först med att försöka köpa sig till fotbollsmässig framgång, men han är säkert värst. Och kanske blir han också sist om UEFA:s beslut får den effekt som många tror.
Tio år efter Bosmandomen i Europadomstolen, slår Lennart Johansson och hans anhang tillbaka. Före domen var toppklubbarna i Europa tvungna att begränsa antalet utlänningar till tre, men detta ströks och gällde därefter endast icke-EU-medborgare.
Men nu har det Europeiska fotbollsförbundet äntligen klurat ut en lösning som tar oss, om inte tillbaka, så åtminstone i närheten av hur det såg ut en gång i tiden, före Bosmandomen.
Det är väl för härligt ändå. Ena dagen lyder man kommissionen när den pekar med hela handen, bara för att dagen efter triumfatoriskt visa upp nya hemmasydda stadgar som i sanning belyser hur tandlöst vårt EU kan vara. Vad hände förresten med den frihetliga ideologin?
Inte så att jag klandrar doktorerna, ekonomerna och de före detta företagsledarna i kommittén. Precis som alla andra står Lennart Johansson sig själv närmast, men det tas inga beslut utan att det undersöks vem som gynnas. Det ska vi nog ha klart för oss.
Hursomhelst. Vad förändringen kommer att innebära i praktiken får vi väl se. Till en början ingenting antagligen. Chelsea kan springa hem Premier Leaguetiteln och inte oroas ett skvatt. År 2006 måste varje toppklubb ha två egenproducerade spelare i sin 25-mannnatrupp (som ska spela i Europacupen) och därutöver två spelare som fostrats i en annan klubb i samma land. Det betyder alltså att Steven Gerrard kan placeras i fack 1 om han spelar i Liverpool, men också i fack 2 om...
Definitionen för en egen produkt är att han spelat tre säsonger i klubben mellan 15 och 21 års ålder.
År 2008 höjs siffran till fyra per grupp och då kan man ju tänka sig en viss effekt bland de stora klubbarna, även om det inte behöver gå så långt som med Guadalajara. Det populära mexikanska laget slog Cienciano, från Peru, i den första omgången av Copa Libertadores. Och fortfarande vägrar de att ta in utländska spelare i laget.
Den som tror att UEFA:s beslut har något att göra med gamla idrottsliga värden som slukats upp av kapitalismen misstar sig dock å det grövsta. I Liverpools första startelva någonsin ingick 10 skottar.
