Chelsea - Liverpool 3-2 e.f. (1-1)

Andra delen av matchrapporten.

Spelarkritik

Jerzy Dudek har en tendens att lyfta sitt spel när det vankas spel i Cardiff och han räddar oss flera gånger under ordinarie matchtid. I förlängningen hade det dock behövts minst en lika vass räddning till på nära håll för att förhindra något av målen.

Backlinjen har förmodligen säsongens svettigaste match så här långt och Sami Hyypiä skall ha en extra eloge för att han lyckas hålla sig på rätt sida en utvisning trots en tidig varning. Han och Jamie Carragher gjorde ett enormt arbete i mittförsvaret och var på väg mot rejäla överbetyg när deras insatser i samband med 1-2- och 1-3-målet drar ner omdömet något.

Steve Finnan kändes i dag mer säker i defensiven jämfört med tidigare, men varför var han tvungen att stanna upp spelet så fort han passerade mittlinjen? Det blev bättre ju längre matchen led, men köptes han inte för att förbättra vårt ytterbacksspel? Djimi Traoré klev av småskadad, men skötte sig bra om än med lite större problem på sin kant jämfört med Finnan.

John Arne Riise blixtrade till efter 43 sekunder och försvann nästan helt i offensiven efter första tio, vilket i och för sig förklaras av att han fick spela vänsterback sista timmen. Redde dock upp flera situationer i defensiven och var nyttig längre bak i planen.

Steven Gerrard markerade tidigt sin närvaro med en stenhård tackling, men för att vara en cupfinal mot ett lag som Chelsea var det förvånansvärt lite jävlaranamma från Gerrard. Efter att första ha missat chansen att avgöra och sedan nätat i eget mål verkade lagkaptenen aldrig riktigt komma tillbaka på allvar, men det är möjligt att krampkänningarna han fick hämmade honom under resten av matchen.

Få offensiva spelare fick ut särskilt mycket i den här matchen och Harry Kewell och Luis Garcia presterar inte så mycket långt tillbaka i planen. Garcia öppnade dock matchen starkt, men från andra halvlek och framåt visade han upp ett förbluffande dåligt passningsspel. Det är inte acceptabelt att fyra-fem gånger på raken slå bollen rätt till en motståndare när man försöker vända spelet.

Efter en liten svag höst har Dietmar Hamann växt efter nyår och hur vi hade klarat oss utan honom i dag vågar jag inte ens tänka på. Ständigt på rätt plats i positionsspelet och med tacklingarna och var nära att sätta 2-0 på ett riktigt vackert anfall. Hade otur som fick den frisparken emot sig som kvitteringen kom på.

Fernando Morientes visade klassen vid ledningsmålet och här kanske jag inte får medhåll av så många, men tills han fick kliva av höll jag honom som en av våra bästa när det inte gällde att bara stoppa Chelseaanfall. Han vann nio av tio nickdueller mot riktigt bra huvudspelare och sög in flera bollar. Att hans kvalitéer sedan slösades bort genom att isolera honom ensam på topp är en annan sak. Den stora skillnaden mellan Morientes och hans ersättare Milan Baras stavas förstatouch. Tjecken var rent ut sagt dålig i sin bollbehandling vid ett par tillfällen och jag anser att Benítez om inte förlorar matchen åt oss, så åtminstone kraftigt försvårar vår chans att vinna den, när han byter en av två forwards mot den andre. Det kändes som Rafa var inställd på att vi skulle försvara 1-0 hela andra halvlek.

Antonio Núñez kom till ett par inlägg, gjorde mål och borde kanske har föredragits framför Kewell om Benítez nu inte ville starta med Baros. Men Rafa tvingas till två byten runt timmen spelad när både Traoré och Kewell springer runt småskadade och frågan är hur han hade valt sina byten annars? Igor Biscan fick i uppgift att hjälpa till att täppa till mittfältet och kunde ha blivit matchhjälte om någon av hans två nickchanser hade förvaltats bättre.

Bäste spelare enligt liverpoolsweden.com: Dietmar Hamann

0 kommentarer