Inför: Liverpool - Juventus

Tisdagens Champions Leaguekvartsfinal på Anfield mellan Liverpool och Juventus handlar lika mycket om händelser för 20 år sedan som det nu är dags att gräva fram ur garderoben och ta itu med.

Under en period av åtta år 1977-84 bärgade England sju av åtta Europacuptitlar och av de 84 spelare som figurerade för Liverpool, Nottingham Forest och Aston Villa var endast två spelare födda utanför Storbritannien (Bruce Grobbelaar och Craig Johnston, båda tillhörande Liverpool). Den engelska armadan seglade stolt med flaggskeppet Liverpool i täten och Merseysidelaget bländade fotbollseuropa med ett vackert passningsspel och högljudda och passionerade supportrar. Onsdagen den 29 maj 1985 på Heyselstadion skars den skimrande bilden totalt i strimlor. "Dagen då fotbollen dog", har det sagts.

För säsongens största klubblagsmatch 1984/85 hade UEFA valt Heyselstadion i Bryssel, en arena som uppenbart inte uppfyllde de krav man kan tänkas ställa på en finalarena. "Stadion var fallfärdig - vid fyra tillfällen gick jag in och ut ur arenan genom hål i murarna", säger Nicholas Allt som bevittnade de kravalliknande händelserna på några meters håll. Före matchen hade folk inom Liverpool FC uttryckt oro för polisarbetet, säkerheten och stadion, men utan att bönhöras. Polisbevakningen var bristfällig och bestod av orutinerad personal, men inget av detta är förstås en ursäkt för vad som kom att utvecklas till det svartaste bladet i Liverpools bok.

Någon, som förmodligen aldrig själv varit på en internationell fotbollsmatch, hade bestämt att Juventus supportrar och Liverpools dito skulle separeras enbart av en neutral zon för italienska immigranter och belgare. Föga oväntat kom flera av dessa biljetter i Juventus- och Liverpoolfans ägo och mittemellan de båda supporterskarorna hade man alltså en potentiell oroshärd av stora mått. Det enda som separerade Liverpoolsektionen från den numera ökända block Z var ett tunt hönsnät (!) samt en grupp av oerfarna poliser som kallats dit mot sin vilja.

Ett allmänt munhuggande mellan de italienare som befanns sig i block Z närmast de engelska fansen och de senare övergick i kastande av mynt och andra pinaler åt båda hållen (arenan var så fallfärdig att det gick att bryta loss tegelstenar med händerna och använda som tillhyggen) och stämningen kokade över när några italienare började spotta mot Liverpoolsektionen på andra sidan. I England är det en av de största förödmjukelser du kan råka över och för somliga av Liverpoolfansen var det droppen som fick bägaren att rinna över. Ett år tidigare hade de fått utstå samma förnedrande behandling av Romafans och nu fick det räcka. Engelsmännen började storma hönsnätet vars patetiska försök att stå emot inte varade länge. Den engelska horden tryckte på allt längre in i Z-zonen, men eftersom den andra änden blockerades av en mur pressades människomassan allt hårdare mot väggen och de personer som alltså hade befunnit sig längst från "spottarna" var de som klämdes ihjäl mot muren. Till slut kollapsade muren, vilket förmodligen förhindrade dödssiffran att stiga till det tiodubbla eller ännu högre.

39 personer, 38 italienare och en belgare, miste livet under de engelska fansens anstormning och medan personal från Röda Korset strömmade till för att ta hand om de skadade och försöka återuppliva de som inte var bortom hjälp blåstes matchen igång nere på planen. Kanske ansåg de ansvariga att risken för upplopp var för stor om alla åskådare hade släppts ut och förmodligen var tanken på att organisera det hela en gång till rent ekonomiskt inte särskilt tilltalande.

Så medan människor låg blödande och döende högt upp på arenan pågick matchen där varken Juventus- eller Liverpoolspelarna var medvetna om tragedins fulla omfattning. Juventus vann med 1-0 efter en feldömd straff inprickad av Michel Platini, men resultatet kvittade för en gångs skull. I efterhand är samtliga inblandade spelare överens om att matchen aldrig borde ha spelats och flera av Juventusspelarna säger att "de inte vann någonting" den dagen.

För fler detaljer rörande händelserna på Heyselstadion hänvisar jag till en intervjusamling från The Observer som ni hittar HÄR av folk som blev ögonvittnen på nära håll. Den italienska sportjournalisten Francesco Caremani försöker i sin bok Le verità sull'Heysel (The truths on Heysel) från 2003 studera händelserna från ett vidare historiskt perspektiv utan att göra det till en personlig attack mot Liverpoolfansen. I stället beskriver han det som "en bok om mänskliga drivkrafter och lidande". För den som vill veta mer kan det vara en bra startpunkt.

Liverpool har fått kritik för att ha till synes ha sopat händelsen under matten av skam och till skillnad från Hillsboroughkatastrofen fyra år senare enligt vissa nonchalera det faktum att huliganer tillhörande klubben orsakade 39 människors död. Men även Juventus har fått sin beskärda del av kritiken för att de exempelvis paraderade pokalen efter matchen och firade segern klart medvetna om vad som hade hänt. Offrens familjer säger att den italienska klubben inte har engagerat sig tillräckligt för att till exempel uppordna ett riktigt minnemonument i stil med lågan utanför Anfield till minne av Hillsborough. UEFA och de officiellt ansvariga för matchen har också beskyllts för att ha kommit billigt undan när all skuld lades på Liverpoolfansen, så till vida att det bristfälliga arrangemanget försvann i efterdyningarna.

Heyselstadion revs och byggdes senare helt om till King Baudouinstadion, även om det gamla namnet lever kvar eftersom arenan ligger i förorten Heysel i Bryssel. Straffet för Liverpool blev sex års uteslutning från spel i Europa och ett skamfilat rykte som gav bilden av en engelsk fotbollssupporter eller en engelsman i allmänhet för den delen som obildad, våldsam och tjuvaktig. Somliga menar att Heyselhändelserna blottade en svart ådra i staden Liverpool som ingen vågade erkänna fanns och att ämnet därför var, och i stor mån fortfarande är, tabu.

Roy Evans anmärkte en gång att "Liverpool utan europacupspel är som en bankett utan vin" och vid sidan av den mänskliga tragedin innebar händelserna på Heyselstadion att Liverpool FC i och med avstängningen på sex år tappade mycket av sin glans och gnista, hamnade efter i utvecklingen, och början till slutet för de fagra åren och det svåra 90-talet inleddes den 29 maj 1985. Men det är en annan historia.

Matchen mellan Liverpool och Juventus på tisdag innebär för Liverpool en möjlighet att försöka stärka relationen mellan klubbarna så här 20 år efteråt och kanske till och med formera ett litet förlåt. En vänskapsmatch mellan supportrar från de båda lagen kommer att spelas på eftermiddagen och en Kopmosaik i form av Amicizia (vänskap) kommer att presenteras. Just vänskap är nyckelordet för matcherna och speciella halsdukar och tröjor har tryckts upp och en banderoll med orden In Memory e Amicizia kommer att bäras från The Kop till Juvefansen i andra änden av Anfield före avspark.

Det finns de som inte har glömt bland Juventusfansen och enligt rykten talas det på vissa italienska forum om revansch genom att låta engelskt blod flyta. Risken för vedergällning är förmodligen större i returmatchen i Turin, men vi får hoppas att den här fotbollsfesten inte urartar i personliga hämndaktioner. Som Gandhi sa: att följa principen öga för öga slutar bara med att hela världen blir blind.

Juventus

När lotten för kvartsfinalen i Champions League föll på Juventus för Liverpools del var det blandade reaktioner. Somliga menade att man nu slapp överraskningar och fick slå ur underläge, något som passar Liverpool bäst. Andra, inkluderande mig själv, såg snarare en oerhört stabil, defensivt stark lagmaskin att försöka bryta ner med flera offensiva spelare otillgängliga av olika orsaker. Det återstår att se vem som får rätt.

Juventus FC hör hemma i Italiens fjärde största (865 700 invånare) stad Turin i norra Italien i provinsen Torino. Turin är en av Italiens viktigaste industristäder och hyser bland annat FIAT:s huvudfabrik och huvudkontor. Många av Juventus supportrar är dock från södra Italien inflyttade arbetare som sökte sig norrut för att jobba i FIAT:s fabriker. I staden förvaras även den så kallade Svepduken som påstås vara Jesus liksvepning.

Klubben tränas av Fabio Capello och spelar sina hemmamatcher på Stadio delle Alpi som tar 71 012 åskådare. Hemmastället är svartvitrandigt och säsongen 2004/05 är bortastället rosa. Juventus bildades 1897 och trots att ordet Juve betyder ungdom kallas laget för "den gamla damen". Klubben har 27 ligatitlar, nio inteckningar i den italienska cupen och fyra segrar i den italienska supercupen. Deras europeiska meriter spänner över två Europacup/Champions Leaguesegrar (1985, 1986), tre UEFA-cupvinster (1977, 1990, 1993), en seger i Cupvinnarcupen (1984), två i den Interkontinentala cupen (1984, 1996) samt två vinster av den europeiska supercupen (1984, 1996). Laget har även fem finalförluster i Europacupen/Champions League (0-1 mot Ajax 1972/73, 0-1 mot Hamburger SV 1982/83, 1-3 mot Borussia Dortmund 1996/97, 0-1 mot Real Madrid 1997/98 och 2-3 efter straffläggning mot Milan 2002/03).

På hemmaplan utkämpar Juventus den här säsongen en duell med Milan om Scodetton för det är nämligen inget snack om att något av dessa lagen tar hem Serie A i maj. Båda lagen delar förstaplatsen på 66 poäng, hela 16 poäng före trean Inter, med Milan snäppet före Juve i kraft av 32 plusmål mot de senares 31. Juventus hemmastatistik är 11 2 1 25-7 och borta 9 4 2 22-9. Sampdoria är det enda laget som rest hem med en seger från delle Alpi medan Reggina och Palermo är de lag som givit Juventus deras två bortaförluster.

Allessandro Del Piero leder den interna skytteligan på 14 mål före Zlatan som har nätat tio gånger i cup- och ligaspel. David Trezeguet ligger trea på nio fullträffar och Marcelo Zalayeta och Pavel Nedved följer på sju mål. Ruben Olivera leder busligan på två utvisningar och sju varningar följd av Mauro German Camoranesi som har dragit på sig nio gula kort.

Säsongens Champions Leagueäventyr inledde Juventus mot Djurgården och de svenska mästarna besegrades efter 2-2 borta och 4-1 hemma. Minnesgoda läsare kommer ihåg att Djurgården faktiskt ledde den första matchen med 2-0 och det är enda gången i säsongens turnering som Juventus varit riktigt illa ute. Föga underhållande, men äckligt disciplinerat tog Juventus i gruppspelet fem raka 1-0-segrar hemma och borta mot Ajax och Bayern München samt hemma mot M. Tel-Aviv. I den sista betydelselösa matchen mot M. Tel-Aviv fick italienarna nöja sig med 1-1 borta, men vann klart gruppen på 16 poäng före Bayern München på tio.

Dags för åttondelsfinal och där väntade Real Madrid. Ett nickmål av Iván Helguera på Santiago Bernabéu gav Real ledningen i dubbelmötet, men Trezeguet kvitterade i returen och matchen gick till förlängning. Fyra minuter innan en straffläggning väntade satte Zalayeta ett lågt skott bakom Iker Casillas och skickade laget vidare mot kvartsfinalen.

På grund av Påvens sjukdomstillstånd ställdes samtliga elitidrottsmatcher i Italien in i helgen vilket inkluderade Serie A och således spelade Juventus sin senaste match så långt tillbaka som den 19 mars. Det innebär att de har fått gott om vila, även om de flesta spelarna har varit inblandade i landslagsspel, men samtidigt en risk att inte vara helt på tårna från avspark på tisdagskvällen. Laget borde vara tillräckligt rutinerat för att inte gå i den fällan, men det är inte ovanligt att det tar en halvlek efter längre speluppehåll för ett lag att hitta rytmen i spelet.

Pavel Nedved startar högst troligt sin första match sedan 22 februari, men Ciro Ferrara och Olivier Kapo är fortfarande skadade. David Trezeguet är uttagen i truppen, men kan troligen inte starta den första matchen efter att ha skadat sig i den senaste landskampen. Det är att vänta att Del Piero och Zlatan startar på topp. Alessio Tacchinardi är avstängd.

Juventus har spelat 14 matcher på engelsk mark med två vinster, fyra oavgjorda matcher och åtta förluster som resultat. Deras senaste seger kom säsongen 1996/97 när de besegrade Manchester United både hemma och borta i gruppspelet. På hemmaplan är statistiken mer talande till fördel för Juventus med elva segrar, en oavgjord och tre förluster mot engelskt motstånd.

Juventusredaktionen på Svenska Fans kontaktades av Björn Grafström förra onsdagen för att höra om något intresse fanns för att skriva ihop lite tankar inför mötet med Liverpool, men tråkigt nog tog sig ingen av de sex i redaktionen ens tid att svara på mailet. Jag har i alla fall hittat följande kommentar till lottningen på Juventus sida och sammantaget är det enda som oroar dem lagets ganska svaga facit på engelsk mark.

Liverpool har mött italienskt motstånd på Anfield vid fem tillfällen med tre segrar och två förluster som resultat. Borta är facit två segrar, en oavgjord och fyra förluster på sju matcher, inkluderande två finaler mot italienskt motstånd (Roma och Juventus).

Bortsett från Heysel har Liverpool mött Juventus i den första rundan av Cupvinnarcupen 1965/66, där det blev 0-1-förlust i Turin, men 2-0-seger på Anfield tack vare mål av Chris Lawler och Geoff Strong. Liverpool gick ända till final, där det dock blev förlust med 1-2 mot Borussia Dortmund. Den 16 januari 1985 möttes lagen i Supercupfinalen och ett mål i varje halvlek av Zbigniew Boniek gav Juventus segern.

På grund av teckenbegränsningen fortsätter Införrapporten HÄR.