Cissé om "miraklet"
Om inget oväntat inträffar gör Djibril Cissé comeback efter benbrottet i kväll mot Juventus efter vad som måste räknas som en mirakelrehabilitering.
Hundrasextiofem dagar är en lång tid och de flesta fotbollsspelare skulle fasa för att vara borta från spel så länge, men hade någon erbjudit Djibril Cissé det i omklädningsrummet på Ewood Park när han den 30 oktober låg i enorma smärtor och blickade ner mot sitt söndertrasade ben skulle han ha tagit det utan att tveka.
Inför kvällens match i Turin, där Cissé väntas göra ett inhopp i andra halvlek, säger han i en intervju med lfc.tv att han inte vet hur det har kunnat gå så snabbt att återhämta sig, men att händelsen har fått honom att omvärdera en hel del saker.
"Det är svårt att förklara hur jag kan vara tillbaka redan, men mycket sitter i huvudet. På grund av allt stöd som har funnits har jag alltid förblivit positiv.
Det som de gjorde när jag tagits av planen var så avgörande för min karriär. Mina ben överlappade varandra och ströp blodcirkulationen till foten. De var tvunga att dra benen rätt med handkraft.
Hade de väntat tills jag kom till sjukhuset kunde mitt ben varit tvunget att kapas. Efter det fanns det inte en stund när jag inte kände att jag skulle spela igen. Oavsett hur tungt det kändes visste jag hur mycket värre det kunde ha varit.
Jag överdriver inte om jag säger att det är det närmaste ett mirakel att jag redan kan spela och det är tack vare läkarstaben på Anfield [Dr Mark Waller, kirurgen Mr Hutchinson samt fystränare Dave Galley och Mark Brownes omnämns särskilt].
Jag vill tacka samtliga här genom att göra succé. Jag är redo för att spela mot Juventus och jag sa till managern att jag inte bara vill spela för mitt eget nöje, utan göra rätt för mig i laget."
Det som hände har ställt allting i en ny dagar för mig och jag ser på saker och ting annorlunda nu. Vad jag vet djupt inom mig är att jag är så lyckligt lottad att jag kan jobba med något som är en passion och få så otroligt bra betalt för det.
Jag skulle vilja säga det till samtliga fotbollsspelare i världen, alla de proffs som tycker att behandlas illa eller har saker att klaga på. De klagar som du vet på saker som att få löpträna en halvtimme eller göra något annat som de inte gillar. Men det är bara löjligt - vi är så lyckligt lottade och jag uppskattar verkligen det nu. Jag önskar bara att alla fotbollsspelare kunde förstå det.
Det är ett jobb, visst, men det är också en passion. Kan du förstå att vi får betalt för det här? Man ser så mycket dumma saker inom fotbollen och jag vill bara säga till de här killarna vilken förmån de har.
