Liverpool - Chelsea 1-0
Liverpool är i Champions Leaguefinal efter 1-0 hemma mot Chelsea i den andra semifinalen. Luis Garcia lyckades precis tråckla bollen över mållinjen redan i den fjärde minuten och sedan vidtog operation försvarsarbete för hemmalaget. Efter totalt 97 minuters nervpirrande defensiv uppvisning kunde Liverpoolspelarna sträcka armarna i luften.
Rafael Benítez byter hela fem spelare i startelvan jämfört med ligamatchen mot Middlesbrough inför kanske den viktigaste matchen i klubben på 20 år. Mauricio Pellegrino, Stephen Warnock, Antonio Núñez, Xabi Alonso och Fernando Morientes får lämna laget och in kommer Sami Hyypiä, Djimi Traoré, Dietmar Hamann, Luis Garcia och Milan Baros.
Alonso är som bekant avstängd och centralt på mittfältet ersätts han av Hamann som startar sin första match sedan Merseysidederbyt den 20 mars. Tysken får sällskap av Igor Biscan och Steven Gerrard på mitten med John Arne Riise och Garcia som kantlöpare. Milan Baros är ensam spjutspets.
I Chelsea finns varken Damien Duff och Arjen Robben med från start, utan Tiago och Cole inleder matchen. Geremi ersätter Glen Johnson på högerbacksplatsen och troligen spelar Riises övertag senast in för det valet av José Mourinho.
Det är ett mäktigt tryck på Anfields läktare när den slovakiske domaren Lubos Michel blåser igång matchen.
Första halvlek
Ljudvolymen blir om möjligt ännu högre när Liverpool tar ledningen efter tre och en halv minut. Riise hittar fram till Gerrard som med en yttersida skarvar direkt över backlinjen till Baros som löper in i straffområdet mot Petr Cech. Liverpoolanfallaren petar bollen och görs sedan ner av sin landsman. Domaren avvaktar dock med att blåsa straff för att se situationen spelar klart och Garcia får en tillräcklig touch för att få bollen över mållinjen. Gallas kastar sig och rensar undan, men inte innan bollen varit så mycket över linjen att det är ett godkänt mål.
En övertänd Baros drar på sig en varning i duell med Carvalho efter drygt sju minuter längst upp på offensiv planhalva intill kortlinjen i en situation där insparken redan är klar. Onödigt, men Milan hade sådan tur var ingen varning sedan tidigare.
Med knappa kvarten spelad är det farligaste som uppstått i Liverpools försvar en lös passning av Hamann som ställde lagkamraterna när det gick lite för långsamt. En lång tå av tysken redde dock upp det hela på egen hand.
Det är fortsatt hög press av hemmalaget, men det känns skönt att vi inte visar tecken på övermod efter ledningsmålet och huvudlöst skickar fram folk på varenda boll. Baros gås i vanlig ordning hårt åt och det finns ju ett litet orosmoln på himlen att tjecken skall provoceras till en andra varning i matchen.
20 minuter på klockan när Chelsea för första gången i matchen får chansen att bygga upp ett anfall på offensiv planhalva medan Liverpool sjunker ganska djupt och bevakar situationen. Vi såg Juventus pressas hårt i en halvtimme för att växa successivt under matchen och med tanke på Chelseas starka fysik får vi se upp för att gå in i väggen.
Chelseas bästa chans så långt kommer i den 24 minuten när Garcia dräller med boll utanför eget straffområde och Lampard kan stjäla den. Chelseamittfältaren söker Cole som dock hamnar i för snäv vinkel nere till vänster och Dudek kan skära av tillräckligt för att bollen skall gå i en båge över och ut på andra sidan.
Samtidigt har Liverpool svårt att sätta sistabollen och inläggen till rätt adress, naturligtvis eftersom Chelsea också är mycket följsamma i defensiven, och när anfallet lyckas i den 28 minuten stannar krossbollen på Terrys högerarm. Domaren bedömer den dock som ofrivillig och vinkar avvärjande.
Matchens först hörna tillfaller Chelsea i den 39 minuten, efter att Gallas utmanat Finnan och Garcia på vänsterkanten. Bollen ser ut att gå ut via Chelseaspelaren, men det är ingen idé att gräma sig eftersom hörnan inte leder till något farligt.
I ärlighetens namn skall det sägas att Drogba har fått lika mycket smällar som Baros i kamp med försvaret och i den 40 minuten går ivorianen i backen efter vad som verkar vara en vridning av knäet. Just i den situationen inget ojuste av Liverpools backlinje. Drogba återvänder lätt haltande tillbaka i spel, men frågan är om han återvänder ut på planen efter halvtidsvilan?
Chelsea har ökat pressen sista 6-7 minuterna av halvleken, men Liverpool stänger effektivt alla spelvägar framför Dudek och precis lagom till att det börjar kännas lite väl tillbakapressat blåser Michel av halvleken.
Sammanfattning
Hård press av Liverpool ger utdelning direkt och det ger förstås möjlighet att krama ut ytterligare några procent kämpatakter. För det är det den här halvleken handlar om snarare än att trilla boll vackert. Efter ledningsmålet har inget av lagen egentligen skapat en enda riktigt vass målchans, men om något lag skall sägas skrapa fram halvchanser så är det bortalaget.
Efter första kvarten har Chelsea sakta men säkert lyft spelet steg för steg samtidigt som forechecking från Liverpool sjunkit i motsvarande takt. Det ser väldigt stabilt ut bakåt så här långt, så länge vi undviker att dribbla i eget försvar, men vi kan inte spela resten av matchen som vi avslutade första fyrtiofem. Vi har väl dragit lärdom av Carling Cupfinalen - eller?
Spelarkritik
Dudek har så där lagom mycket att göra och plockar mest upp lösa rullande bollar efter att backlinjen skärmat av. Säker på fötterna, inga returer och är ute snabbt när Cole löper in från vänster, så det blir såklart godkänt för polacken.
Vi dräller med bollen vid två tillfällen genom Hamann och Garcia och det är då och endast då som det blir farligt. I övrigt en nästan prickfri försvarsinsats där vi även undviker att dra på oss onödiga frisparkar nära eget straffområde. Finnan och Traoré är följsamma utan att sälja sig på kanterna och Carragher och Hyypiä stänger av Drogba helt i luftrummet.
Framspelningarna från Chelseas mittfält fastnar annars redan på Hamann eller Biscan om inte Gerrard i sin allt-i-allo-roll dyker upp bakifrån. Lagkaptenen är den som tillsammans med Riise, Garcia och Baros skall fixa grannlåten framåt och eftersom samtliga är inblandade i målet är det väl inte alltför illa, men i ärlighetens namn har vi inget offensivt spel att tala om. Extra plus för Garcia och Riise som hjälper till rejält i defensiven bakåt på respektive kant. Vi måste få tag i bollen på offensiv planhalva och hålla i den och inte som mot slutet av första halvlek sparka den rätt i gapet på Chelseas backlinje.
Andra halvlek
De båda lagen kommer ut oförändrade till den andra halvleken, men Gudjohnsen ser ut att ha skiftat kant med Cole.
Första inlägget på evigheter från Liverpools sida ger Riise en möjlighet att dra på en vänster yttersida från 20 meter, men resultatet blir inte mycket att skriva hem om. Annars ser matchbilden ut som före paus med mycket boll hos bortalaget.
Farligt frisparkläge högt upp på vänsterkanten sett med Chelseaögon leder till en vänsterhörna. Chelsea har mycket folk uppe i straffområdet, men när Gudjohnsen lägger sig över Traoré får Liverpool frispark och kan pusta ut.
Riise bjuder på två finter i den högre skolan för att komma till inläggsläge på vänsterkanten efter 52 minuter, men Baros är i stort sig ensam med hela backlinjen och då kan ni gissa vem som får tag i bollen.
Oroväckande lågt försvarsspel av Liverpool och det är ju faktiskt 35 minuter kvar av matchen. I nuläget har vi bara Baros och Garcia på offensiv planhalva och då ligger de två meter in på denna. Hur länge orkar spelare som nyss nämnda Baros och Garcia löpa så kopiöst och räknar Benítez med att vi skall kontra in 2-0 snart?
Skall vi lyckas med det måste nog precisionen i inläggen vara bättre än det Gerrard bjuder på i den 58 minuten med en låg boll rakt i gapet på Terry. Vi tappar boll väldigt snabbt nu och ett mål av Chelsea skulle svänga övertaget 180 grader. Rafa gör också ett byte i det här läget och Djibril Cissé ersätter Baros.
Cissés första bidrag i matchen blir att dra på sig en frispark centralt tio meter in på defensiv planhalva som utmynnar i en ny frispark när Riise tar med handen knappt 30 meter från mål. Dudek behöver inte ingripa eftersom Drogba drar den metern utanför den bortre stolpen.
Gudjohnsen får en billig frispark till skänks och jämfört med den förra är positionen nästan identisk. Den här gången släpper inte Lampard frisparken och bollen letar sig hela vägen igenom och tvingar Dudek att styra ut den till en resultatlös högerhörna.
Mourinho, som inte drar sig för att göra flera byten när spelet låser sig, gör ett dubbelbyte efter 67 minuter. Mateja Kezman och Arjen Robben kommer in och Tiago och Cole kliver av.
Garcia är en spelare som knappt har synts till i offensiva raider efter paus och Cissé har hittills inte haft mycket rätt i sin bollkontroll. Samtidigt får Harry Kewell direktiv från bänken och en genomsvettig Hamann lämnar planen i den 73 minuten. Hamannbyten i Champions League ger inte enbart positiva vibbar om man säger så, men tysken har varit borta skadad länge och vi behöver pigga ben.
Hamanns frånvaro innebär förstås lite omjusteringar på mittfältet och det är väl snarare det som oroar än att Kewell skall orka springa lika mycket som Didi
Carvalho klipper Kewell på Liverpools vänsterkant med en tackling som enligt alla regelböcker förutom Michels renderar en varning. Frisparken rinner ut i sanden och därmed slipper Chelseabacken missa en eventuell final.
Robert Huth äntrar planen i den 76 minuten på Geremis bekostnad och därmed har Chelsea gjort alla sina byten. En minut senare skapar Liverpool det första avslutet på mål i den andra halvleken när Traoré lyckas hitta Cissé i straffområdet, men fransmannens nick är alldeles för lös för att orsaka problem för Cech.
Kewell slår bort en kontringschans med en överoptimistisk boll framför Riise i den 81 spelminuten och i de lägena måste vi försöka hålla i bollen bättre (ja, jag har sagt det förut). Någon minut till, sedan får vi nog se en totalforcering av Chelsea, vilket samtidigt kommer öppna upp för kontringar till Liverpool.
Chelsea vinner en hörna i den 83 minuten som bara leder till en kontring för Cissé, men forwardens matchoträning lyser igenom när han enkelt spelar bort sig själv med en överlång petning.
Sex minuter kvar av ordinarie matchtid när Antonio Núñez byter ut Garcia samtidigt som en nisse från läktaren springer in på planen och landar i Cechs nätmaskor. Knappat har vakterna fångat honom förrän en annan person iklädd samma mundering lyckas ta sig in på Anfields gräsmatta. De är uppenbart Liverpoolfans att döma av färgerna (om syftet nu inte är att få oss att tro precis det) och jag vet inte om det är vad laget behöver i nuläget.
Michel har bestämt sig att släppa allt utom brutala överfall och vi får absolut inte ligga kvar på gräset när vi förlorar bollen på mittplan. Cissé är nära att punktera matchen när han hamnar ensam med Carvalho, men väljer att hålla i ganska länge. Skottet tar därför på försvararen och går ut till en hörna. Precis som på Stamford Bridge slarvar vi bort den på ett pinsamt svagt sett.
Då kommer en rejäl chock när fjärdedomaren visar hela sex minuters tillägg och det lär inte vara många nagelband kvar hos Anfieldpubliken i kväll. Cissé vinner en frispark högt upp på vänsterkanten, men brusar upp mot Terry av någon anledning. Gallas springer fram och medlar (förmodligen på franska) innan det blir till något värre.
Drygt två minuter in på stopptiden har Liverpool lyckats bita sig fast på offensiv planhalva tack vare ett par frisparkar, men det handlar bara om att döda tid nu. Ny gratischans för Cissé, men han lyckas inte få bollen över Cech som är långt ute och avvärjer.
94 minuten och hörna till Liverpool som inte är mycket bättre än den förra och slutar i ett inkast för bortalaget. Carragher röjer upp i eget försvar med en viljelöpning med ett gigantiskt V som enligt undertecknad är matchens prestation.
Matchen är dock inte över förrän Chelsea får chansen som till slut måste komma. En skarvnick av Kezman hamnar hos Gudjohnsen som drar till direkt från en position ute till höger inne i straffområdet och det tar en evighet innan bollen smiter decimetern utanför den bortre stolpen Jag svär att andelen hjärtinfarkter i Liverpool just ökade tiofalt och som engelsmännen säger: "someone just walked over my grave".
En lång utspark av Dudek senare blåser domaren av och varenda rödklädd person inne på Anfield sträcker armarna i luften. Liverpool har avancerat till final i Champions League! Det är nog bäst att vi tar det igen: Liverpool spelar Champions Leaguefinal i Istanbul den 25 maj!
Sammanfattning
Liverpool hade troligen den här gången bestämt sig för att inte gå i backa-hem-med-hela-laget-fällen, men med start efter 20 minuter var vi där igen och hela andra halvlek var en lång utdragen pina i att försvara ledningen. Benítez taktik att krympa ihop Chelseas spel mot mitten där Hamann, Biscan, Carragher och Hyypiä slutförde jobbet fungerade perfekt, åtminstone perfekt i nittiofem minuter tills Gudjohnsen på en sekund hade avgörandet i sina händer, eller rättare sagt fötter. Jag har sett reprisen tre gånger nu och jag är fortfarande inte övertygad om att inte någon Liverpoolspelare skall styra in bollen i eget mål.
Den missen samt att vårt mål faktiskt bedömdes som regelrätt får vi vara så stora att vi stämplar som medflyt, vilket förstås inte skall ta udden av den här fantastiska prestationen under en säsong som i mångt och mycket har gått i moll.
Spelarkritik
Under andra halvlek ökar trycket på Liverpool och Jerzy Dudek får alltmer att jobba med. I den här matchen visar han prov på det lugn och den erfarenhet han skall besitta vid 32 års ålder. Det handlar inte om några spektakulära räddning, med styrningen av Lampards frispark som svåraste ingripande, men han får undan bollen ur fara i varje situation om han inte håller den och är mycket säker med fötterna i dag.
Backlinjen får ett stort fång med ros allihop och framför allt vårt mittlås är makalösa. Vi hittar även här matchens främste aktör i Jamie Carragher som överträffar insatsen i derbyt mot Everton med ett så nära fläckfritt framträdande man kan komma. Då handlar det inte bara om att inte göra några misstag, utan i dag räcker två händer inte till för att räkna upp de målchanssituationer han redde upp. Snuddande nära en tio och då ger jag väldigt sällan högre betyg än åttor till någon spelare under en hel säsong.
Efter ett tidigt ledningsmål var det här förstås perfekta matchen för Dietmar Hamann. Tysken tryckte igång autopiloten, cruisade ut på Autobahn och körde till tanken var helt tom. Vi hade inte fixat det här utan honom, åtminstone inte på det här sättet. Igor Biscan nådde inte riktigt upp till sina höjdpunkter i Champions League den här säsongen, vilket innebär att han bara gjorde en riktigt bra match med lugna och säkra ingripanden.
Steven Gerrard och Frank Lampard var som två krafter som tog ut varandra och liksom på Stamford Bridge var det dominerande arbetet Gerrard utförde hemom mittcirkeln. Ingen sagolik prestation av Stevie G, men som så många gånger förr är han inblandad när det blir mål och i kväll är det en direktskarv med yttersidan av högerfoten som skapar läget. Garcia gick ner som extra ytterback framför Finnan i andra halvlek och det handlade bara om försvar för den löpvillige lille spanjoren. Luis måste förstås lyftas fram för sin uppoffrande löpning när han stöter in 1-0. Den typen av uppföljningar är vi inte bortskämda med.
Maratonmannen John Arne Riise hamnar tätt bakom Carragher i betygsskalan och om den här matchen hade spelats till en man återstod hade jag lagt ganska mycket pengar på norrmannen. Enorm arbetsinsats på hela sin kant och även inåt planen.
Milan Baros orkade i en timme och förutom inblandningen i det avgörande 1-0-målet höll han Carvalho och Terry stången och såg till att Chelsea inte kunde lyfta fram laget ytterligare. Vi väntar fortfarande på målen, men den här gången kom han långt på löpningar och kamp. Hans ersättare Djibril Cissé är minst 20 % från toppformen och det vindsnabba rycket, tvåfotsbehandling och det mördande skottet saknas samtliga. Han gjorde det han kunde ensam på topp sista tjugo, men borde kanske ha punkterat matchen på någon av de bollar han fick att jobba på.
Harry Kewell jobbade hem lite dåligt vid ett par tillfällen, men dödade samtidigt effektivt tid vid ett par andra under sin tid på planen och det är petitesser att klaga på en kväll som den här.
Bäste spelare enligt liverpoolsweden.com: Jamie Carragher
Det är tack vare dem
sidan lever!
