Måndagsåsikten vecka 20 -
9 dagar kvar
Dålig form, missad ligatitel, utspelade av PSV. Ändå ställer jag mig frågan - hur skall Liverpool kunna rubba AC Milan? Magister Grafström funderar.
Ett ögonkast på AC Milans trupp föranleder viss oro. Paolo Maldini, Cafu, Alessandro Nesta. Clarence Seedorf, Rui Costa, Kaka', Andrij Schevchenko. Talangen finns i överflöd, både i försvar och anfall. Milan är ett komplett fotbollslag med mängder av talanger och matchvinnare.
En annan sak som föranleder oro är rutinen. Spelarna ovan är många av dem vana att spela i de absolut viktigaste matcherna. Många spelare är kvar från det lag som vann finalen 2003, övriga ståtar med imponerande bedrifter med diverse landslag.
Som ett tredje orosmoln har vi det faktum att Milan har kapaciteten att spela världens bästa fotboll. Tidningsskribenter över hela världen diskuterade huruvida Milan eller Arsenal presterade världens vackraste fotboll anno 2004. Till skillnad från Arsenal, som till stor del har "lurat" hela fotbollsvärlden med en rejäl makeup som döljer "Drillofilosofin", så har Milan vunnit många supportrar på det sätt de spelade fotboll förra säsongen.
Som tur är spelas finalen 2005, alltså året efter Milan åkte land och rike runt och visade prov på hur fotboll egentligen skall spelas. För i år har spelet haltat betänkligt. Att man då återfinns i Champions Leaguefinal och fortfarande är med i kampen om ligan, även om det ser svårt ut i dagsläget, är ett styrkebesked som inte kan överträffas.
Faktum är att skillnaden mellan Juventus (som vi trots allt slog ut, rättvist dessutom) och Milan är att där Juventus endast hade tre spelare som på allvar kunde hota oss (Zlatan Ibrahimovic, Pavel Nedved och Gianluca Zambrotta) så har Milan mer eller mindre hela laget, plus ett gäng avbytare om nöden så kräver. Ingen höjer på ögonbrynen om någon av Milans mittfältare avgör en match i Serie A, vi tror knappt att det är sant om Igor Biscan, Dietmar Hamann, Antonio Nunez eller (och det här är rätt trist att behöva säga) Harry Kewell har gjort detsamma i Premier League.
Just alla dessa matchvinnare är det som oroar mest. Jamie Carragher är världens bästa försvarare när det gäller att göra en motståndare osynlig, men vi kan inte be honom hantera samtliga mittfältare och anfallare i motståndarlaget - något han fick göra mot Aston Villa. Tyvärr råder det viss klasskillnad mellan Villa och Milan...
Till råga på allt så har jag ytterligare ett, förvisso personligt, svart moln att oroa mig över. Under söndagen roade jag mig tillsammans med några kamrater med tevespelet Pro Evolution Soccer 4. Kompisturnering stod på agendan, och som av en slump lottades jag (som givetvis spelade Liverpool) mot spelaren som valt att kontrollera Milans öde. När musiken innan matchen drog igång (spelet måste ha modifierats på något vis, eller så spelade öronen mig ett spratt) så hördes signaturmelodin till Champions League och på planen stod de elva spelare jag förväntar mig skall representera Liverpool i finalen. Ungefär tjugo minuter senare fick jag ställa mig i skamvrån efter att ha förlorat med förnedrande 5-0. Mycket illavarslande om ni frågar mig...
Åter till verkligheten, kanske är det skönt att det enda som egentligen talar för Liverpool är att inget egentligen talar för Liverpool. Jag tycker mig känna samma sak inför matcherna mot Juventus och Chelsea. Motståndarlagen anses vara så bra att det inte finns någon realistisk chans att faktiskt överväga Liverpoolseger, och just därför så är det relativt spännande.
För att avsluta så drar jag mig till minnes något som den gode Mattias Herner skrev i början på augusti. Man kan ju undra hur mycket han betalade för spåkulan.
"På väg mot detta tror jag att vi år se en liten återkomst av Evanseran, vilket innebär ett par riktiga fotbollsuppvisningar blandat med ett par frustrerande bottennapp. När vi spelar bra kommer vi att spela riktigt bra, men vice versa kommer dalarna att vara djupare än förra säsongens jämngrå resa. 0-1 hemma mot bottenlagens tid är alltså ännu inte förbi. Stabiliteten kommer att uppnås först på andra sidan nyår och därför tror jag att det är i cuperna, om vi överlever i Champions League under hösten, som vi kan slå till rejält."
Om vi redan har slagit till eller om vi sparat den största smällen till sist återstår att se. En sak är i alla fall klar, vi kunde inte ha valt en mer lämpad motståndare för att avsluta med en riktig praktsmäll.
I och med detta tackar Måndagsåsikten för sig för denna säsong. Vi tar givetvis emot bidrag från skrivsugna besökare men de får ett annat utrymme än just själva Måndagsåsikten. Åsikten hamnar nu under granskning och kommer eventuellt tillbaka inför kommande säsong.
Vi vill passa på att tacka alla skribenter som bidragit med åsikter - tack vare er medverkan har sidan nått ytterligare en nivå. Tack och bock.
