Liverpools fem Europacupfinaler
- 7 dagar kvar
En resa som tar oss till Rom 1977, London 1978, Paris 1981, Rom igen 1984 och slutligen Bryssel 1985.
Liverpool - Borussia Mönchengladbach 3-1
25 maj 1977 - Olympiastadion i Rom
Clemence; Neal, Smith, Hughes (k), Jones; Case McDermott, R Kennedy; Keegan, Heighway, Callaghan
1-0 McDermott (28)
1-1 Simonsen (51)
2-1 Smith (65)
3-1 Neal (83, str)
Bara dagar efter att ha förlorat FA-cupfinalen mot Manchester United reste Liverpool till Rom fast beslutna om att inte förlora två finaler på raken. McDermott gav Liverpool ledningen efter ett typiskt rörligt Liverpoolanfall innan Simonsen kvitterade strax efter paus.
Med en dryg timme spelad steg sedan Tommy Smith högst i straffområdet och kunde nicka in Steve Highways inlägg för 2-1. Åtta minuter före full tid trixade sig Keegan fram i tyskarnas straffområde och inte ens Berti Vogts kunde stoppa honom med justa medel. Resultatet blev en straff som Phil Neal förvaltade på bästa sätt och därmed var den första Europacupbucklan i hamn.
Liverpool - FC Brügge 1-0
10 maj 1978 - Wembley Stadium i London
Lag: Clemence; Neal, Thompson, Hansen, Hughes (k); Case (Heighway), Souness, McDermott, R Kennedy; Dalglish, Fairclough
1-0 Dalglish (65)
En upprepning av UEFA-cupfinalen 1976 (femton spelare från den matchen deltog även den här gången) och återigen stod Liverpool som segrare.
En trist tillställning såg belgarna ligga tillbakadragna och vänta på en kontring medan Liverpool inte lät sig stressas utan spelade lugnt och metodiskt. Halvvägs in i den andra halvleken slog Graeme Souness en öppnande djupledsboll fram till Kenny Dalglish som chippade bollen över målvakten för sitt 30 mål för säsongen.
Brügge var nu tvungna att anfalla och nära slutet tvingades Thompson rensa bort bollen på mållinjen, men sett till hela matchen hade det varit orättvist om Brügge hade nått en förlängning.
Liverpool - Real Madrid 1-0
27 maj 1981 - Parc des Princes i Paris
Clemence; Neal, Thompson (k), Hansen, A Kennedy; Lee, McDermott, Souness, R Kennedy; Dalglish (87 Case), Johnson
1-0 A Kennedy (81)
Liverpool hade slutat femma i ligan (enda gången utanför topp två under 19 säsonger) och var beroende av en seger i finalen för att få spela i Europacupen nästkommande säsong (var har jag hört det här förut...). För motståndet stod sexfaldiga vinnarna i Europacupen Real Madrid och på förhand var det en verklig drömfinal.
Men som så många gånger blir finaler sällan särskilt underhållande och det här var ännu en i raden av dem. Souness vann mittfältskampen, vilket gjorde att Liverpool hela tiden hade ett litet spelmässigt övertag, men målen uteblev och det hela såg ut att gå till förlängning när Liverpool vann ett inkast högt upp på vänsterkanten.
Bollen hamnade hos Alan Kennedy som trots att David Johnson, som befann sig vid straffpunkten, skrev att han ville ha bollen valde att fortsätta mot mål och avslutade på egen hand förbi målvakten.
Liverpool bevakade ledningen under de tio minuter som återstod och inkasserade därmed sin tredje inteckning i Europacuppokalen på fem säsonger - mycket imponerande.
Liverpool - AS Roma 4-2 e.s.
30 maj 1984 - Olympiastadion i Rom
Lag: Grobbelaar; Neal, Lawrenson, Hansen, A Kennedy; Johnston (72 Nicol), Lee, Souness (k), Whelan; Dalglish (94 Robinson), Rush
1-0 Neal (14)
1-1 Pruzzo (44)
Tillbaka där den första Europacuptiteln säkrades skulle Liverpool jaga en fjärde seger under svenska domaren Erik Erikssons överinseende och man tvingades göra det mot ett lag som spelade på sin hemmaplan. Roma kom att bli ett av tre lag (Juventus i Mässcupen 1965 och Sporting Lissabon i UEFA-cupen 2005) som har förlorat en europeisk cupfinal på hemmaplan.
Med en kvart spelad tappade Romamålvakten ett inlägg från Craig Johnston och Phil Neal som befann sig uppe i offensivt straffområde högg på returen och satte 1-0. Det föranledde en anstormning från italienarna som till slut fick utdelning precis före pausvilan när Pruzzo nickade in kvitteringen bakom Bruce Grobbelaar.
Resten av matchen liksom förlängningen förblev mållös och straffläggning vidtog således. Steve Nicol sköt Liverpools första straff högt över följt av mål av Di Bartholomei och Neal. Grobbelaar räddade sedan Bruno Contis straff följt av mål från Souness, Righetti och Rush, vilket gav Liverpool ledningen med totalt 3-2.
Det var då Grobbelaar tog fram sina gummi- eller spaghettiben när det var dags för Graziani att slå Romas fjärde straff. Nerverna svek och italienaren drog bollen högt över. Det innebar att Alan Kennedy för andra gången kunde bli matchhjälte i en Europacupfinale och visst gjorde han inget misstag, utan säkrade bucklan med sitt 4-2-mål.
Juventus - Liverpool 1-0
29 maj 1985 - Heyselstadion i Bryssel
Liverpools femte Europacupfinal spelades mot Juventus på Heyselstadion den 29 maj 1985 och kom att handla om allt annat än fotboll. Jag nöjer mig med att säga att Juventus vann efter ett straffmål av Michel Platini i den 58 matchminuten. Straffen utdömdes felaktigt, eftersom förseelsen skedde utanför straffområdet.
