Vi ligger illa till om
Ancelotti snackat med Mourinho
-6 dagar kvar
Stefan Elofsson funderar inför ödesdagen i Turkiet.
När säsongen nu är avslutad för ligasuveränerna från Bron får Liverpool en sista chans och reser till Istanbul. Vi laddar för fest när Chelseafansen tar semester och samlas kring sitt gemensamma diskussionsämne; Vilken klubb höll du på innan du började supporta Chelsea?
Nej då, jag skojade bara. Har aldrig gillat tanken att framgång är till salu, men vem är jag att sätta en gräns och ärligt talat är känslan av att slippa Arsenal eller Man Utd högst upp, så skön att det får kvitta för nu.
När valet står mellan två onda ting håller jag god min när John Terry lyfter bucklan.
Dom här dagarna fram till avspark på Atatürk är verkligen en nödvändig öppning för sarkasmer, särskilt för ett supporterhjärta som lidit genom sju sorger, åtta bedrövelser och två förluster mot Man Utd. Stackarna från Old Trafford river sin säsongsbiljetter och vänder sponsorerna ryggen. Allt detta skulle förstås ha skett för länge sen, men det krävdes tydligen en amerikan för att instigera fram något så naturligt.
Ibland behöver utvecklingen en spark i ändalykten.
Och i London sitter Arsène Wenger med all sin franska självinsikt. Liverpool spelar tråkigt och har tagit sig till final med turens hjälp, påstår han.
Europacupfotboll på den här nivån ska förstås ses live, men det känner inte fransmannen till.
Det är med Champions Leaguefinaler som det är med moderna tappningar av barockkompositioner från den senare delen av 1600-talet.
Nej då, jag skojade igen. Champions Leaguefinaler liknar inget annat och väldigt lite kan på förhand sägas om vad som ska hända. Förbered er därför på floskler i mängder. I Istanbul kommer bollen att vara rund, och vad mera är, det första målet kan mycket väl tänkas bli avgörande.
Dessutom: Den som inte är en smula galen, är inte så klok som han tror.
Det sista är ett turkiskt ordspråk och fråga mig inte varför, men jag kommer att tänka på Jamie Carragher. Kanske är dessa orientaliska visdomsord det bästa rättesnöret som kan erbjudas på förhand. Tills vidare håller jag fast vid aforismen.
Liverpool har alltså fått en sista chans att slutligen hamna på rätt sida om den tunna och förrädiska lina som i fotbollen skiljer fiasko från succé. Kanske borde Rafa konsultera någon Southamptonveteran, dom har ju lindansat en del.
Nej, glöm det förresten. Det var en dålig övergång och Southampton har ju dessutom åkt ur nu, en gång för alla. Jag ska försöka sluta med alla dåliga referenser hädanefter, men det är inte lätt att skriva om något som inte liknar något annat.
Det finns dock en viktigare fråga apropå "konsultera" och det är om Carlo Ancelotti vågat rådfråga José Mourinho om Liverpool. Har han gjort det så finns det anledning till oro.
Chelseatränaren lyckades nämligen med nästan allt mot Liverpool men när det gällde som mest begick han en serie allvarliga misstag. Har Ancelotti frågat Mourinho om vad som inte bör göras kan vi vara ganska säkra på att italienaren låter bli att "hyscha" åt Liverpoolfansen (som Mourinho gjorde). Det straffar sig nämligen.
Inte heller lär han dumförklara redan nämnda supportergrupp (som Mourinho också gjorde). Det är dömt att misslyckas.
Helt säkert kommer han inte att under några som helst omständigheter be Jamie Carragher att fara åt helvete (gissa vem? I Ligacupfinalen). Det är en skymf mot hela världens samlade sunda förnuft. Då gör Carra garanterat en stormatch.
Liverpools dramatiska seger mot Chelsea i semin liknades vid Stars Warsfilmerna (Obi Wan Kenobi=Benítez, Luke Skywalker=Gerrard, Darth Vader=Mourinho) och den parallellen var inte bara hysteriskt rolig, den var också smart - av flera skäl. Det drama som startade i augusti för Liverpools del har innehållit flera väsentliga beståndsdelar från filmskapandets konst.
Liverpool (flera gånger utdömda och balanserandes på förnedringens yttersta gräns) har slutligen fått en chans till upprättelse. Och det via två välkända "Point of no return" - ett klassiskt filmknep.
Sedan det i praktiken stod klart att fjärdeplatsen var bortspelad har vi först klarat av Chelsea och nu tar vi oss an Milan. Förutsättningarna är klart Hollywoodmässiga. Det är allt på ett kort, det är nu eller aldrig och det är total lycka eller bottenlöst fiasko.
Vad kan detta epos tänkas få för titel? Jag vet inte riktigt, det stora problemet är att ingen skådespelare kommer att kunna bära upp Carraghers hjälteroll med trovärdighet.
