Liverpools väg till finalen - Del II
- 4 dagar kvar
Följ med på en nostalgitripp genom säsongens spel i Champions League som har nått ända fram till finalen.
22 februari 2005 Liverpool - Bayer Leverkusen 3-1
Liverpool hade vältrat sig i bottenträsket borta mot Birmingham den föregående helgen och till råga på allt var Gerrard avstängd i den första slutspelsmatchen. Sin vana trogen rivstartade dock Liverpool på hemmaplan och Garcia sparkade igång sin fina vårsäsong med 1-0 efter en kvart framspelad av Biscan som axlade Gerrards djupledspassningar i ett ögonblick av finess. Värt att notera är att Garcia till skillnad från under hösten inte gick på full kraft i vartenda avslutningsögonblick längre.
Finnan nickade bollen rätt i gapet på Berbatov som fick en-mot-en-läge med Dudek efter en halvtimme, men bulgaren missade och fyra minuter senare dubblade i stället Riise ledningen med ett mycket snyggt frisparksmål - det första sedan den berömda hästsparken mot Manchester United i november 2000.
Liverpool har flera chanser att göra mål, men samtidigt är tyskarna inte ofarliga när de hittar passningen som skär mellan våra centrala mittfältare och Dudek får se ett par skott stryka stolparna förutom att rycka in med en och annan räddning.
En match som lika gärna hade kunnat sluta 5-2 får i alla fall ytterligare två mål och båda faller på stopptid. Först sätter Dietmar Hamann Liverpool andra frisparksmål för kvällen i den 92 minuten och medan alla väntar på slutsignalen släpper ett avvaktande Liverpool in en 1-3-reducering i matchens sista skälvande sekunder.
9 mars 2005 Bayer Leverkusen - Liverpool 1-3
Besvikelsen över att ha givit Leverkusen en onödig biljett in i dubbelmötet med den sena reduceringen stod sig inte länge, för om det inte framgått på Anfield blev det väldigt tydligt efter returen att det här inte var samma Bayer Leverkusen som slog ut Liverpool för tre år sedan.
Två Garciamål inom loppet av fem minuter runt halvtimmen spelad gjorde resten av matchen väldigt ospännande och Liverpool gled behagligt vidare till kvartsfinalen. Baros ökade på till 3-0 efter 67 minuter, men Dudek fick inte hålla nollan i den här matchen heller eftersom Krzynowek trötsmålade med tre minuter kvar.
5 april 2005 Liverpool - Juventus 2-1
Under trippelsäsongen lottades vi i samtliga omgånger utom en att börja på bortaplan och det var där vi lade grunden till avancemanget. Annorlunda säsongen 2004/05 och ännu ett cupmöte inleddes på Anfield.
Det var dock den starka öppning som vi vant oss vid på hemmaplan i CL under säsongen och innan Juventus fattat vad som träffat dem stod det 2-0 efter volleymål av Hyypiä minsann och en dykande halvvolley från dryga 25 meter signerad Garcia som minst sagt hade hittat Europaformen.
Juventus kommer tillbaka i form av stolpskott av Zlatan och Del Piero som tvingar Scott Carson till en svettig enhandsräddning. I andra halvlek tar det faktum att italienarna fått längre vila samt spelar med ordinarie manskap ut sin rätt, men det krävs en mindre målvaktstabbe av Carson för att Cannavaro skall ge Juventus det viktiga bortamålet. Efter det anser båda lagen att de är ganska nöjda med resultatet och håller bara undan.
13 april 2005 Juventus - Liverpool 0-0
Ett 1-2-underläge skulle förstås Juventus lätt hämta in och en 1-0-seger hade ju inte varit deras första för säsongen om den inträffat, men Liverpool ville annorlunda.
Benítez vapen var att bjuda Turinlaget på deras egen medicin och Rafas taktik stängde in Juventus spel i en säck, slog kedjor om den och sänkte den i Medelhavet. Xabi Alonso gjorde skadecomback efter tre och en halv månads frånvaro och såg ut som han knappat varit borta med en strålande insats.
4-5-1:an hade kommit för att stanna och ett onödigt självorsakat gult kort på Alonso var det enda svarta molnet på en klarblå italiensk himmel.
27 april 2005 Chelsea - Liverpool
I semifinalen väntade Chelsea som slagit ut Bayern München som i sin tur hade betvingat Arsenal. Liverpool hade förlorat samtliga, om än jämna, matcher mot Chelsea under säsongen med uddamålet och på Stamford Bridge har vi mest tråkiga minnen de senaste åren.
Första halvlek bjöd på två stora målchanser åt båda hållen, där Lampard kom närmast men även Baros var nära att sätta 1-0. Efter paus verkade båda lagen redan ha ögonen på returen och insåg att ett insläppt mål inte vore något vidare. Således en ganska tråkig tillställning med få målchanser och ett tempo under normal Premier Leaguestandard. Men vadå, det var Chelsea som skulle föra på hemmaplan och deras offensiv imponerade inte.
3 maj 2005 Liverpool - Chelsea 1-0
Med 0-0 från första mötet stod avancemanget och balanserade någonstans mellan Anfield och Stamford Bridge, men började sin vandring norrut när Liverpools friska inledning forcerade in en boll redan i den fjärde minuten tack vare Gerrards eleganta skarvning till Baros som revs ner av Cech och Garcias uppföljning som petade bollen över linjen. Om den nu var över linjen vill säga.
57 reprisvevningar, en israelisk missilforskning och en supporterfilmad sekvens senare är jag fortfarande inte övertygad om någotdera, men hade jag varit tvungen att välja hade jag lagt mina pengar på "inte hela bollen över linjen".
Liksom i andra halvlek på Stamford Bridge stänger Liverpool effektivt Chelseas spel och vi verkar dra oss tillbaka en aning fram till halvtid i väntan på en anstormning som inte kom. Med Ligacupfinalen och det även då tidiga ledningsmålet i färskt minne inleds andra halvlek väldigt oroväckande, eftersom vi lagt oss på defensiven och bara backar centimeter för centimeter bakåt för varje minut som går.
Kezman och Robben kommer in med 20 minuter kvar för att stärka offensiven och Huth för att ge kraft i luftrummet fem minuter senare, men Chelseas fina kantspel och rörlighet i laget från säsongen syns inte mycket av.
Fjärdedomaren gräver så långt ner i fickorna han kan och lyckas skrapa ihop hela sex minuters stopptid och naglarna runtom på Anfield är nere vid nagelbanden vid det här laget. Liverpool fortsätter att bara stå upp i defensiven och sparka ifrån sig när Gudjohnsen i den 96 minuten får läget som Chelsea sökt hela matchen. Ett mål där hade tagit Londonlaget till Istanbul, men islänningen trär skottet utanför bortre stolpen och Liverpool kan andas ut.
Efter en väntan på 20 år är Liverpool återigen framme i final i den finaste av klubblagsturneringar.
