Kärlek och hat - 3 dagar kvar
En gästkrönika från Anders Barkengren om kärleken till fotbollen och hatet mot dess fiende.
Jag skall erkänna: Det finns faktiskt två lag i mitt hjärta: Djurgår'n och Liverpool. Den värsta mardröm jag kan tänka mig är att dessa två lag skulle mötas i en riktig match. Vilka skulle jag hålla på? Ett problem som är omöjligt att lösa och en av de värsta händelser jag kan tänka mig. Det bankar helt enkelt två hjärtan i mitt bröst och jag kan inte ta bort vare sig det ena eller det andra.
Skälen till detta är enkla och stavas Tipsextra och föräldrar. Farsan har en gång spelat i Djurgår'n, så där var det ju inte mycket att göra. Med Liverpool är det en helt annan historia: Jag växte upp på den tiden då det bara fanns två kanaler och inga fjärrkontroller. På lördagar sändes då tipsextra i "ettan". Naturligtvis satt farsan och glodde på fotboll, vilket innebär att jag till min stora sorg missade barnprogrammen på tvåan (det fanns bara två kanaler då - minns ni pilen som blinkade i ena hörnet för att visa att det började ett annat program?). Jag gillade att spela fotboll även då, men att titta på den var en annan sak (dessutom var planerna alltid dåliga på den tiden - leriga och dana och det regnade jämt). I ärlighetens namn var det ganska tråkigt.
Det fanns ett undantag och det var när Liverpool spelade. Det var helt enkelt så vansinnigt roligt att titta på dem. Bollen gick som ett på ett snöre. De hade en sorts trollbindande sätt att spela fotboll på som för alltid etsat in sig i mitt medvetande (och så här drygt tjugo år senare är bilderna dessutom lagom förfinade och tillrättalagda). Jag blev helt enkelt fast. Ian Rush, Steve McMahon, Bruce Grobbelaar och de andra spelarna gjorde helt enkelt att Liverpool skiljde sig från de andra lagen. De kämpade och slet lika mycket som alla de andra (en av de saker som tilltalade mig redan då), men de spelade dessutom snyggt. Till och med snyggast. Sen dess är jag fast och därför har jag problemet: Tänk om de skulle mötas.
Det problemet finns inte inför den kommande matchen. Ett lag med Filippo Inzaghi i uppställningen kan ALDRIG få mina sympatier. Inte ens ett lag som har haft så många fina fotbollsspelare i truppen som Milan. Eller har, för den delen. Förmodligen skulle jag sluta följa mina två lag om "han" dök upp i något av dem. Hemska tanke.
Nej, allvarligt talat finns det ingen fotbollsspelare jag tycker mer illa om än just "han". En fotbollsspelare vars främsta talanger är att filma till sig frisparkar och springa offside ger jag inte mycket för. Vore skoj om man kunde räkna ut hur många mål "han" gjort om "han" inte sprang offside var och varannan minut och stod upp när någon petar på honom. (Hur gör "han" när det blåser mycket ute? Har "han" kollat upp de där balansproblemen? Det är ju ofta "han" missar att det är blåst - kanske något allvarligare fel på öronen.)
"Han" representerar allt ont inom fotbollen helt enkelt. Inte kämpar och sliter "han". Inte spelar "han" snyggt. Möjligtvis kan man ur någon sorts estetisk synvinkel säga att "han" är duktig på att ramla - men det är nog också allt. Att se Inzaghi ligga på gräset och rulla runt och ta sig om benet är en skrattretande syn. Bäst är de gånger han tar sig runt det ben han INTE blivit sparkad på - har faktiskt sett det ett par gånger (ser kul ut, på något fånigt sätt). Det är vid de tillfällena man önskar att "han" skall få en riktig bröstvärmare. Man blir ju något betänksam över att någon, vars främsta talang är att fuska, kan få så mycket uppmärksamhet. Är inte fair play viktigt om man är en förebild? För förebild är "han" ju tyvärr. Något märkligt, kan tyckas, då "han" systematiskt fuskar för att nå resultat. Likt Juventus gjorde på 90-talet (en klubb han för övrigt representerat under "fuskens" tid). Mig veterligen brukar de som fuskar bli avstängda ganska länge. I vissa fall på livstid.
När "han" dessutom har mage att gnälla på domaren för att "han" blir avblåst för en femmeters offside späder bara på min avsky för denna fotbollens svarta får. Nej, bevare oss för en fotbollsspelare, så motsatt Liverpool. Inga underbara passar, ingen kraft, inget spel för sina lagkamrater. Har ni någonsin sett Inzaghi göra en löpning à la Milan Baros? En vrickning så som Luis Garcia kan göra den? Nix! "Han" besitter helt enkelt inte de kvalitéerna. Låt oss hoppas att vi slipper se Inzaghis "talanger" få något gensvar på onsdag. Låt oss hoppas att "han" kommer bli besviken på onsdag och får titta på när våra pojkar tar emot pokalen ur Lennart Johanssons hand. Pinsamt medveten om att fuskande inte rår på kämpaanda och hederligt spel. Heja Liverpool!
