Redaktionen spår
En fin tradition sedan början av seklet fortsätter idag med att liverpoolsweden.com:s egen expertpanel säger sitt inför säsongen.
Och denna panel består som vanligt av Fredrik Johansson, Stefan Elofsson, Björn Grafström och Mattias Herner.
Förra året vid den här tiden varnade Herner för att vi absolut inte fick ge upp i halvtid i en eventuell finalmatch, särskilt inte om den spelades på turkisk mark. Webbis försökte förmå Djibril Cissé att inte åka med till bortamatchen mot Blackburn.
Grafström förutspådde att Joe Cole skulle kunna bli tungan på vågen när Liverpool mötte Chelsea, allt medan Elof sa att Gudjohnsen aldrig skulle kunna göra mål på Anfield, oavsett hur bra läge han fick.
Nej då, inte riktigt så kanske. Men här kommer ytterligare en serie välgrundande gissningar. Håll till godo!
Det känns nästan alltid positivt med Liverpool inför säsongen. Men sedan kommer oktober och november och så blir våren en enda väntan på nästa säsong. Vilka förväntningar ska vi ha på laget den här gången?
Herner: Den siffran som hela tiden dyker upp när det gäller Premier League är 3, vilket kan tyckas som en gyllene medelväg och ett sätt att gardera sig mot både över- och underprestation. Men vi har en starkare trupp än förra året, kan knappast drabbas så hårt av skador igen och kan bara inte prestera så uselt på bortaplan en säsong till. Den enda vägen är uppåt alltså, men vi skall komma ihåg att förra säsongen var det en tättrio som plockade poäng av samtliga andra lag, vilket gjorde att poängsumman som krävdes för att kämpa om den sista Champions Leagueplatsen var väldigt låg.
Inför förra säsongen skrev jag att inledningen inte var så viktig, men i år skulle jag säga att det är tvärtom och att Liverpool behöver en framgångsrik augusti och september att bygga vidare på. Vi har ett Champions Leaguegruppspelet, där vi inte har råd att återigen hamna i en situation där vi är piskade att vinna de sista matcherna med si och så många mål, något som inte minst gör det svårt att vila spelare. Supercupfinalen må vara en pseudotillställning, men kan definitivt fungera som en injektion och till detta lägger vi det självklara att en bra start ger andrum, mindre skriverier och inte lika mycket press på nyförvärven. Slutligen är starten viktig, eftersom jag är säker på att vi behöver lite marginal inför nedanstående.
Helt avgörande: Premier League, Carling Cup, FA-cup och Toyota Cup i Japan piskar in matcher lika tätt som regnet och snön i december/januari och mer än någonsin kommer den här perioden att forma vårt öde.
Jag förbereder mig för en pokallös säsong, men där vi kommer att skratta hela vägen till giljotinen (eller något). Med det menar jag att vi knappast kommer att kallas för Boringpool längre, även om det kanske innebär få nollor bakåt. Benítez visade under inledning förra säsongen vilket spel han vill se av Liverpool och vi bjöds på ett par riktigt fina insatser, men enorma skadeproblem gjorde att det dröjde sju månader av säsongen innan vi kunde spåra det igen. Det hoppas jag nu blir standard snarare än en diffus dröm.
Jag vill nu se klara riktlinjer i spelet, att Liverpool vågar hålla i bollen och bygger upp anfall som inte enbart bygger på att en mittfältare lyckas med ett drömpass förbi tre försvarare eller där varje mål är resultat av en extrem individuell prestation. Jag vill se oss liksom Arsenal och ännu oftare Chelsea helt enkelt forcera eller springa in mål och då kommer vi också att ha anfallare som når mer respektabla målsnitt.
Grafström: Det var relativt länge sedan jag blev luttrad och försökte tona ned förväntningarna på laget med alla jag pratade med. Det skall dock sägas att det är stor skillnad på att vinna ligacupen och Champions League, och en sådan otrolig triumf väcker självklart gamla "sommarsäsongsspöken" till liv. Min luttrade sida har dock hjälp av en bra exorcist vilket innebär att jag endast förväntar mig en bättre ligaplacering än i fjol. Liverpool är ett erkänt bra cuplag, så räkna med minst en semifinal i någon av de cupturneringar vi deltar i.
Johansson: Höga tycker jag, men det tycker jag å andra sidan nästan alltid i augusti.
Inför den kommande säsongen så tycker jag dock att vi kan ha fog för höga förväntningar, vi startar ju trots allt säsongen som kungar i Europa och jag tycker vi har haft en mycket gynnsam omsättning på spelare i truppen. Att vi skall nå ända fram till Chelsea över 38 matcher finner jag dock inte troligt, men att vi skall nå en andraplats tycker jag låter klart realistiskt.
Elofsson: Ja blir det en ”Black November” till så blir det väl det. Tottenhams supportrar är säkert också fyllda av tillförsikt så varför skulle inte vi få vara det. Augusti är väl till för att vi ska få uppleva den känslan.
Naturligtvis är vi beroende av en hyfsad start och våra värvningar måste, i en perfekt värld, börja leverera direkt. Vi har avverkat alltför många säsonger med nytillskott som krävt lång anpassningstid.
Köpet av Boudewijn Zenden verkar av den anledningen sunt, samtidigt känns Mohamed Sissoko mera osäker (även om han onekligen är ett intressant namn), men här finns backup i form av Dietmar Hamann. Beslutet att behålla tysken var mycket klokt enligt mig.
Min förhoppning, uttryckt enkel, är att vi är med i matchen så länge som möjligt. Helst ända fram i maj.
Rafael Benítez har värvat friskt och mer är att vänta. Har han värvat klokt, eller saknas det något?
Elofsson: Kanske saknar jag den där riktiga kioskvältaren som får allas blickar att riktas mot Anfield. Samtidigt kändes det inte nödvändigt, efter fjolårets säsong, att plocka in en superstjärna. Det var inte där vi brast.
Får vi bara tag på en spelskicklig, stabil mittback under 30 höstar, plus en högermittfältare med duktigt spring i benen, så tycker jag att Rafael Benítez och vi andra kan vara nöjda.
Då är det upp till spanjoren att få samtliga att dra åt samma håll.
Hade vi fått behålla Milan Baros (det verkar ju inte så nu) skulle vårt anfallsstall varit mördande. Jag dreglar vid tanken på två anfallspar där Baros och Peter Crouch, i det första, kan komplettera varann med snabbhet och styrka i luftrummet, och där Fernando Morientes och Djibril Cissé sprutar in mål i det andra.
Å andra sidan kan nog Florent Sinama-Pongolle hålla sig för skratt inför samma tanke och även utan Baros ser vi väl rustade ut.
Herner: Först måste jag ju säga att redan innan det första nyförvärvet presenterades, så såg jag spänt fram emot alla de nyförvärv som redan finns i truppen. Cissé hade knappt en säsong över huvud taget, Morientes var i sämre form än Leif GW Persson när han anlände, Alonso försvann flera månader, Pongolle likaså och tänk er en Gerrard som inte springer omkring och tänker på kontraktsförhandlingar och mordhot från maffian. Bara skillnaden här är ju som att ha värvat ett halvt lag och i de ljusaste stunderna drömde jag även om en frisk Kewell (jo, jag vet att jag återvänder till det) och då kändes det som att vi inte behövde värva någon mer spelare.
Det finns egentligen aldrig en ”komplett lagdel”, men stannar Baros känns vår forwardsuppsättning oerhört imponerande med täckning när det gäller fart, acceleration, huvudspel, tajming, att hålla i bollen, dribblingstricks och allt man kan önska sig. Även om jag inte ser en spelare göra över 20 mål ser jag tre göra 12-13 stycken och det är gott nog. Vi har även ett par offensiva mittfältare som gör totaloffensiven väldigt stark.
Även mittfältet erbjuder en trevlig läsning med Alonso, Gerrard, Hamann, Sissoko, Zenden, Garcia och Kewell. En Kewell i storform och jag känner inte att vi hade behövt någon mer, men det finns två saker att invända där. För det första har Kewell inte haft en storform på fyra år och för det andra må vi ha en grymt starkt förstafyra+en avbytare på mittfältet, men sedan är glappet lite för stort. Hur klarar vi oss exempelvis när varken Alonso eller Gerrard kan spela och hur bra är kantspelet om González nekas arbetstillstånd och Kewell gör en ny 2004/05-säsong?
Men det är i de bakre leden som frågetecknen verkligen hopar sig. Kan Carragher stå för en lika fenomenal säsong igen? Vi har en vänsterbacksuppsättning med Traoré, Warnock och Riise där var och en har ungefär lika många styrkor som svagheter och kommer ett givet förstaval någonsin att utkristallisera sig? Hur hårt slag drabbas vi av om Finnan blir borta två månader? Är inte Reina bara en ny Dudek (på gott och ont)?
Jag respekterar dock Benítez beslut att inte bara köpa in en försvarare för att köpa in en försvarare, utan att han inväntar att rätt spelartyp skall bli tillgänglig.
Helt avgörande: Balansen på mittfältet. Hur skall Benítez lyckas få ut de bästa av både Alonso och Gerrard utan att köra en 4-5-1:a med Hamann (eller Sissoko) på planen. Att hålla tillbaka Gerrard är som att strypa en Ferrarimotor och även om Alonso visade i Champions League att han kan köra man-man-spel med den äran är han inget defensivt ankare och har passningskvaliteter som måste utnyttjas. Förra säsongen var det först med Hamann (eller Biscan) som laget klickade och rollfördelningen föll sig naturligt, men jag vill inte se tre centrala mittfältare annat än på bortaplan för att spela på resultat.
Grafström: Svårt att säga. Teoretiskt sett, med tanke på att laget trots allt var tillräckligt skickligt för att vinna Champions League, är värvningarna riktigt bra ur ett "bli bättre i ligaspelet-perspektiv". En spelare som Boudewijn Zenden kommer att vara en utmärkt spelare för Liverpool. Tillräckligt bra för att göra avgörande insatser när han spelar, tillräckligt lojal för att inte klaga under den delen av säsongen när han gör två inhopp på åtta matcher. Ställer mig dock mycket fundersam kring José Reina, det lilla jag sett av spanjoren har inte imponerat och varför
värva nytt om det inte är garanterat bättre än vad vi redan har? Reina har mycket att bevisa innan jag ser det som en vettig investering. Det skall väl också sägas att ingen av de spelare Rafael Benítez värvat är i närheten av att vara några storstjärnor i stil med Luis Figo. Glöm inte att Xabi Alonso och Luis Garcia båda kom efter ligapremiären i fjol, och Benìtez säger själv att han inte har handlat klart ännu. Jag väntar med spänning på en högerytter.
Johansson: Tycker Benítez har gjort ungefär det han sade att han skulle göra inför sommaren, att förbättra truppen. Jag tillhör dom som redan förra säsongen ansåg att vi hade en tillräckligt bra förstaelva för att utmana på allvar i ligan, men skador slipper man ju aldrig undan så en förbättring av spelare tolv till sexton ansåg jag vara absolut nödvändig, och det har vi fått. Har egentligen ingenting emot något av nyförvärven och jag tillhör dom som, trots priset, ser Peter Crouch som en mycket viktig spelare i lagbygget.
Saknas gör en stabil mittback och även om jag personligen anser att både Sami Hyypiä och Jamie Carragher håller så behöver dom avlastning, och då skall det inte bli den katastrofala försämring som det blev med Pellegrino förra säsongen. Får vi sedan bara arbetstillstånd för Mark Gonzales så ser truppen bra ut, får vi inte det så kan det behövas en yttermittfältare till, samt kanske en forward om Milan Baros försvinner.
Experterna tror. liverpoolsweden vet.
Experterna tror att Wigan åker ur, att Chelsea vinner och att Roy Keane är för gammal. Vad har dom missat?
Johansson: Brukar sällan hålla med "experterna" men just de tre ovan nämnda sakerna skriver jag under på.
Chelsea, med eller utan Essien, vinner ligan dock inte lika överlägset som sist, och Roy Keane var gammal redan förra säsongen. Vad "experterna" har missat är att Arsenal kommer att lida mycket svårare av förlusten av Patrick Vieira än många tror. Fabregas är en värdig arvtagare men inte redan till den kommande säsongen och det kommer att straffa Arsenal. Vi hade fyra lag före oss förra säsongen i ligan och att Everton skall göra en lika bra säsong som då ser jag som uteslutet. Jag tycker dessutom att Arsenal, på grund av förlusten av Vieira blivit mycket svagare och i Manchester United är det inte bara Keane som blivit äldre utan hela laget har blivit det, och det är ett fåtal som blivit bättre med åldern.
Vad dom missat gällande Liverpool återkommer jag till i nästa svar.
Elofsson: I motsats till de flesta experter är jag inte helt övertygad om att Chelsea tar hem det i år. Visst är dom favoriter men resonemanget om att alla andra lag måste hämta in 30 till 20 poäng är bara trams. Förra säsongen betyder ingenting nu och att Chelsea ska få allt att stämma på samma sätt som ifjol tvivlar jag på. Alex Fergusons Man Utd ser inte livsfarliga ut, men dom är bra, riktigt bra. Arsène Wenger får verkligen bekänna färg nu med sina manageregenskaper om han ska få försäljningen av Patrick Viera att kännas motiverad. Men en sak är säker. Ferguson och Wenger har inte gett upp detta, dom avskyr att förlora, inte bara mot varandra.
Rafael Benítez fick Liverpool att hämta upp 0-3 på 45 minuter mot ett Milan som sannolikt aldrig genomfört en så fulländad första halvlek, det går inte att överskatta.
Sen har jag länge och väl vurmat för Chris Kirkland och eftersom jag inte hört någon expert säga det så slår jag fast att han blir den som räddar West Bromwich kvar i finrummet. Jag framhärdar att pappa Kirkland gjorde rätt när han satsade pengar på att sonen skulle få en landskamp.
Kanske släpper han inte in en boll på hela säsongen?
Fast vi får väl hoppas att han får vara skadefri…
En sak till förresten. Jag har läst experter som kallar Xabi Alonso ”en av dom bästa passningsspelarna i ligan”.
Han är mycket mer än så och det blir snart en sanning för den breda massan.
Grafström: Jag tror också att Wigan åker ur, att Chelsea vinner ligan och att Roy Keane, om inte för gammal så åtminstone äldre (=sämre). Experterna kanske inte har missat det, men Everton kommer att göra en fiaskosäsong efter att halva spelartruppen drabbas av depression när de inte tar sig vidare till Champions League. För att agera Saida så kan jag också berätta att Everton säsongen 2006-2007 kommer att utmana om platser i Europa igen (om nu inte allt går åt skogen och de åker ur i år).
Tottenham, som alltid tippas högt av experter, har ett intressant lag på gång. Edgar Davids är en personlig favorit, och om han inte är ringrostig efter att ha nött dyr bänk i Italien kommer han att vara en rejäl tillgång. Spännande brittiska spelare som Michael Dawson, Andy Reid och Aaron Lennon varvas med redan etablerade namn som Ledley King och Jermaine Defoe. Om Arsenal är en fransk invasion i London består Tottenham av fosterlandets försvar. Troligtvis fortsätter invasionen även i år, men kanske börjar försvaret få fason på skutan?
Sedan kan alla experter som dömt ut Robbie Fowler gråta när den forne hjälten gör 15 mål för Manchester City och håller dem kvar i Premier League.
Vem har potential att överraska i Liverpools lag?
Elofsson: Precis som jag framförde tidigare har Xabi Alonso ett gyllene läge att överraska en bred publik. Liverpoolfansen har redan höga förväntningar på honom och det finns ingen anledning till något annat. Killen är ett geni. Real Madrid gråter.
Annars hoppas jag mycket på Djibril Cissé som har allt en anfallare ska ha. Han är dessutom tillräckligt snabb och stark för att lyckas i Premier League. Om han och Fernando Morientes får igång en hyfsad målform båda två så blir vi riktigt farliga.
José Reina är ett oskrivet bland i min värld och han får mer än gärna överraska positivt. Personligen hade jag satsat på Jerzy Dudek inför årets säsong eftersom det som skiljer de riktigt bra målvakterna i ligan från de i gruppen strax bakom, ofta är självförtroende. Och det fick han i mängder på Atatürk.
Det är heller ingen tvekan om att Dudek kan göra bra säsonger i Premier League.
Men nu är han ändå skadad och kan Reina leva upp till prislappen och ryktet vore jag väldigt tacksam.
Sen utgör Peter Crouch ett skrämmande exempel på hur lättköpt min sympati är. Hade exempelvis Aston Villa värvat tillbaka honom inför den här säsongen hade jag skrattat högt och ringt till min Villaälskande vän och låtit honom lyssna till mina hån.
Men nu har Rafael Benítez beskrivit honom som ett kap och bara därför är jag beredd att ge honom en ordentlig chans.
När jag läser mitt eget resonemang räds jag nästan för att bli värvad av någon obskyr sekt, men förhoppningsvis inskränker sig min godtrogenhet till fotbollens värld.
Grafström: På mig personligen har José Reina möjligheten att överraska åt båda hållen. Annars känns alla nyförvärven så här långt vettiga och de lär alla bidra till att klubben tar ett eller flera kliv framåt. Kanske är det dags för nästa generation juniorspelare att slå igenom, även om det ser svårt ut för dagens juniorer. Harry Kewell har också alla möjligheter i världen att överraska. Förväntningarna på honom är ungefär lika med noll, och kanske är det vad han behöver för att hans stukade självförtroende (och sargade kropp) skall kunna prestera det vi såg för några år sedan i Leeds.
Johansson: Vi som bevakar Liverpool vet att han är bra, och att han varit det över flera säsonger, men många har nog nästan glömt honom. Jag har tidigare tvekat lite och tyckt att han har en del att bevisa, men nu är jag säker på att han kommer att göra det den kommande säsongen. Vem jag talar om? Djibril Cissé naturligtvis. I min värld en mycket stark utmanare till skytteligatiteln redan den kommande säsongen.
En annan spelare som kommer att förbluffa "experterna" men knappast "oss" den kommande säsongen är Xabi Alonso, som skadefri kommer att dominera mittfältet tillsammans med Steven Gerrard.
Slänger avslutningsvis in en spelare som jag själv tror mycket på, men som knappast kommer att få så mycket speltid och det är Momo Sissoko som jag tror över tid kommer att bli en mycket värdig ersättare till Dietmar Hamann, och som nu dessutom får en säsong tillsammans med tysken vilket jag tror kommer att gynna Sissoko ofantligt.
Herner:
José Reina – negativt.
Peter Crouch – positivt.
Sedan bör jag väl lägga till Josemi som bara kan överraska mig i positiv riktning och att Morientes lär göra riktigt bra ifrån sig, men det räknas väl inte som en överraskning om en tidigare Real Madridforward och skyttekung i Champions League gör mål?
Vem måste få vara skadefri och formstark om detta ska bli en riktigt rolig säsong?
Grafström: Egentligen alla nyckelspelare. Liverpool har, sedan Michael Owen försvann och Xabi Alonso värvades, ingen spelare som är omöjlig att ersätta. Liverpools värld går inte under om Steven Gerrard missar två månader, men det som hände i fjol får inte hända igen, för det klarar inget lag. Vem som helst av anfallarna får gärna ha en riktigt bra säsong, klubben behöver en riktig målspruta för att kunna utmana de tre stormakterna i Premier Leaguesammanhang.
Elofsson: Med hänvisning till tiden som förflutit sedan halvtid på Atatürk går det inte att nämna någon annan än Steven Gerrard. Men ser man till varje lagdel är backlinjen klart sårbar. Vi får inte glömma att Sami Hyypiä har haft två ”upp-och-ner-säsonger”. Finnen (och Finnan också för den delen) måste höja sin lägstanivå.
En skada på honom eller Jamie Carragher skulle också stå oss dyrt. Går det att slippa resan till Ewood?
Herner: En formstark fysioterapeut innebär ju i Liverpools fall skillnaden mellan 4-5 spelare, så läkarstaben måste lyckas bättre än förra säsongen.
I övrigt: Carragher (kan spela på valfri position i backlinjen och därmed täcka upp för en skada), inte Alonso och Gerrard skadade samtidigt samt att en formstark forward som försvinner alltid är ett avbräck.
Johansson: Lite tråkigt, men givetvis Steven Gerrard. Vi har på försäsongen och i kvalmatcherna till Champions League sett hur otroligt viktig han är för vårt spel och även om vi kommer klara oss utan honom i enstaka matcher så får han inte gå sönder under lång tid om vi skall vara med i den absoluta toppen. fast vilket lag skulle ha råd att tappa världens bästa mittfältare under lång tid? Just ja, det vet dom ju inte, han spelar ju hos oss.
Säg något som är dåligt med Man Utd (den här punkten hade vi tänkt ha med redan ifjol, men då fanns fortfarande teckenbegränsningen på Svenska Fans).
Johansson: Manchester United
Det räcker så, det sammanfattar det ganska bra.
Elofsson: Åh, det finns så mycket.
Under säsong är United alltid förknippat med avsky. Men jag måste säga att dom under sommaren stått för en hel del underhållning.
Jag väntar med spänning på nästa led i amerikaniseringen.
Ferguson som gäst hos Letterman?
Försäsongsturné i Irak?
Old Trafford – Land of the free, home of the brave.
Jag tackar min lyckliga stjärna för David Moores.
Herner: Efter att Wayne Rooney stack till Manchester United frågar jag mig nu varför Phil Neville var tvungen att gå till Everton. De verkar göra allt för att göra det till synes omöjligt att veta vilket lag man ogillar mest och till råga på allt möts dessa lag i ligatrailern.
Grafström: Jag har svårt att säga dåliga saker om motståndarna, men Sir Alex Fergusons kärlek till Roy Keane kan kosta dem mycket. Jag har all respekt för den fotboll Keane har presterat de senaste tio åren (ungefär lika mycket som jag inte kan förstå hur karln är funtad rent psykiskt), men om Ferguson spelar Keane i majoriteten av matcherna kommer United att gå en tung säsong till mötes. Förresten är frågan ganska enkel, en dålig sak med Manchester United är Gary Neville.
