Inför: Liverpool FC - CSKA Moskva

Liverpool tar en paus i ligaspelet för säsongsstartsmarkören för de europeiska cuperna, den så kallade Supercupfinalen. För motståndet står UEFA-cupvinnarna CSKA Moskva från Ryssland.

För fyra år sedan spelade Liverpool Supercupfinal i egenskap av UEFA-cupvinnare säsongen 2000/01 och besegrade Champions Leaguemästarna Bayern München med 3-2 efter mål av John Arne Riise, Emile Heskey och Michael Owen. Heskeys mål kom en minut före halvtid och Owens blott 13 sekunder efter den samma, men Liverpool var det klart bättre laget sett över hela matchen och så här i efterhand fungerade den matchen som en föraningen av vad som komma skulle en vecka senare i München i en viss VM-kvalmatch som England vann med 5-1 mot Tyskland.

Den här gången är det Liverpool som är vinnare av Champions League och för att försvara UEFA-cupens färger kommer ryska CSKA Moskva.

CSKA Moskva

Liksom Sofia skvallrar CSKA för Moskva om ett förflutet med stark anknytning till armén och laget kallas också ofta för Den Röda Armén. CSKA Moskva har välkända hockey-, fotbolls-, och basketsektioner. Fotbollsklubben och den mest intressanta i det här sammanhanget vann den sovjetiska ligan 1946, 1947, 1948, 1950, 1951, 1970 och 1991 samt den ryska ligan 2003. Den 18 maj i år, en vecka innan Liverpool lyfte bucklan i Istanbul, tog Moskva hem UEFA-cupen för första gången.

I finalen vid ställningen 2-1 till Moskva låg Sporting Lissabon på för en kvittering och Rogerie missade med kvarten kvar öppet mål och sköt i stolpen. Bollen gick ut till en CSKA-spelare som vände spelet och ryssarna kontrade i stället in 3-1. Små marginaler, sa Bull. Med tanke på att portugiserna tog ledningen och dessutom spelade på hemmaplan (José Alvaladestadion) var CSKA:s bedrift imponerande. Juventus (1965 i Mässcupen) och Roma (1984 i Europacupen) är de enda övriga klubbar som har förlorat en europacupfinal på hemmaplan.

Moskvas resa tog sin början i Champions Leaguekvalets andra omgång och efter att ha blivit utslaget i gruppspelet genomförde de totalt 19 matcher på väg fram till UEFA-cuptitlen, vilket är rekord i sammanhanget. UEFA-cuptiteln är utan konkurrens ryssarnas främsta bedrift i Europa och det bästa vi kan hitta genom historien är avancemang till gruppspelet i Champions Leagues debutsäsong 1992/93. Totalt har de spelat 51 matcher varav alltså 19 den förra säsongen.

CSKA Moskva blir den första ryska representanten i Supercupfinalen, även om ukrainska Dynamo Kiev spelade två finaler under Sovjetunionens tid. Liverpool har mött sovjetiskt motstånd vid ett tillfälle i form av Dinamo Tbilisi 1979/80 i Europacupens första omgång. Då blev det 2-1-seger på Anfield, men 0-3-förlust i returen och respass direkt. Ryska lag har vi ställts mot vid tre tillfällen. Spartak Moskva i Cupvinnarcupen 1992/93 (2-4 (b) och 0-2 (h)) och Champions League 2002/03 (5-0 (h) och 3-1 (b)). Ett gruppspel där namnet FC Basel fortfarande framkallar kalla kårar och Valencia mer eller mindre spelade ut oss minns vi ändå Diaos – ja, Diao – snygga 5-0-mål hemma mot Moskva och Michael Owens hattrick borta mot samma lag. Säsongen 1995/96 ställdes Liverpool i UEFA-cupens första omgång mot FC Alania Vladikavkaz och gick vidare efter 2-1 borta och 0-0 hemma.

CSKA ligger för närvarande tvåa i den ryska ligan, sju poäng bakom Lokomotiv Moskva, med 37 poäng efter 21 spelade matcher

Moskvalaget saknar kroatiske mittfältaren Ivica Olic samt spelaren med ett namn som inte direkt röjer hans brasilianska hemland: Wagner Love. En brasilianare som däremot spelar är speluppbyggaren Daniel Carvolho som inför matchen mot Liverpool säger att han ger CSKA 100 % chans att vinna.

Liverpool

Liverpool har spelat Supercupfinal vid ett tillfälle före 2001, nämligen 1977 som försvarare av Europacuptiteln. Den gången blev det seger med totalt 7-1 (1-1 (b) och 6-0 (h)) mot Hamburg. Endast Ajax (1972, 1973 och 1995) och AC Milan (1989, 1990, 1994 och 1995) har fler inteckningar i Supercupbucklan. Det här blir den tolfte gången som en engelsk klubb deltar i Supercupfinalen. Spanska och italienska klubbar skuggar bakom med elva lag, men italienarna har åtta vinster mot engelsmännens sex.

CSKA Moskva blir det andra CSKA-laget Liverpool ställs mot på kort tid och det första, CSKA Sofia, kunde ju mycket väl ha blivit en rejäl snubbeltråd. Med 3-1 i ryggen från bortamatchen såg det ut att bli en bekväm resa mot gruppspelet, men ett tidigt mål av bulgarerna på Anfield gav tillfällig skrämselhicka, även om det var Liverpool som låg på under merparten av den andra halvleken.

Vill man se det som ett gott omen behöver man bara dra sig till minnes hur vi i tredje kvalomgången förra året gick in med en ännu tryggare ledning efter 2-0 borta mot Grazer AK, men hamnade i 0-1-underläge på Anfield. Där skulle i och för sig ett andra österrikiskt mål ”bara” innebära förlängning, men det var nog ändå lite nervöst på läktarna innan domaren blåste av matchen. En knackig start, men ingen kan ju klaga på hur Liverpool sedan klarade sig i Champions League.

I truppen saknas Steven Gerrard som får behandling av sin vadskada liksom Peter Crouch, Djimi Traoré och Zak Whitbread som också stannar kvar på Merseyside för läkarbehandling. Jerzy Dudek och Neil Mellor saknas också fortfarande, men vi kan hälsa Harry Kewell tillbaka till truppen efter två operationer under sommaren.

Laget mot Moskva lär påminna mer om det mot Sunderland jämfört med i tisdags med undantag av Gerrard förstås. José Reina står i mål och troligen bakom en backlinje bestående av Steve Finnan, Jamie Carragher, Sami Hyypiä och Stephen Warnock. Josemi var inte helt oäven i mittförsvaret senast, men han lär ändå få maka på sig för det inspelade paret Carragher-Hyypiä. Warnock har etablerat sig på vänsterbacksplatsen i Traorés frånvaro och kan förhoppningsvis successivt bidra med mer och mer framåt.

Xabi Alonso vilades senast, men med Gerrard borta känns spanjoren som ett säkert kort på det centrala mittfältet och som central partner tippar jag på Momo Sissoko. Denna oslipade diamant har ännu lite för hög felprocent i passningsspelet och en vilja att slänga sina långa ben in i varje duell han kan. Det vore lätt att därmed avfärda honom som en ny Salif Diao, men lyckligtvis syns tecken på att Sissoko kan bli ett mycket kraftfullt mittfältsvapen och en långt mer komplett mittfältsdirigent än Diao någonsin var i Liverpooltröjan.

På kanterna plockar jag in två spelare som inledde på bänken senast i form av Bolo Zenden till vänster och Luis Garcia till vänster. John Arne Riise är förstås ett alternativt på vänsterkanten medan Kewell troligen inte spelar från start.

Både Fernando Morientes och Djibril Cissé fortsätter slita utan att göra mål, men det är klart att i Crouch skadefrånvaro och med Milan Baros såld så är konkurrensen inte mördande.