Aves - Benfica
Inför: Liverpool FC - Newcastle United
Ingen jul- och nyårsperiod i Premier League är komplett utan en match mot Newcastle och i år möts lagen sida vid sida i tabellen på jakt efter fjärdeplatsen. Anfield är en mardrömsarena för Newcastle där de bara vunnit 2 av 39 matcher, men Liverpool har överbevisat statistiken flera gånger på hemmaplan den här säsongen och har man Tim Krul i målet och Demba Ba längst fram kan allt hända.
NEWCASTLE UNITED
Säsongen 2010-11 i sammanfattning
Efter en säsong i Championship var Newcastle tillbaka i finrummet och det började bra. Efter en bortaseger mot Arsenal var laget upp på en femteplats innan fem raka matcher utan seger följde och managern Chris Hughton fick gå. Alan Pardew ersatte och ledde laget till seger i tre av de fem följande matcherna med förluster mot Manchester City och Tottenham.
Någon rejäl Pardeweffekt kunde dock inte spåras och Newcastle vann bara 3 av de 17 avslutande ligamatcherna. Hughton tog 19 poäng på 16 matcher, Pardew 27 poäng på 22 matcher. Ingen fasansfullt stor förbättring.
Så sent som inför omgång 35 låg Newcastle nia, men utan uppryckning på slutrakan föll de tillbaka till plats tolv i tabellen. De tog sammanlagt 46 poäng med 56-57 i målskillnad.
Newcastle fick dock äran att bjuda på en av förra säsongens mest minnesvärda matcher när laget efter 0-4-underläge i halvtid vände till 4-4 hemma mot Arsenal i februari.
Transferaktivitet sommaren 2011
In
Mehdi Abeid, mittfältare, Lyon, fri transfer
Yohan Cabaye, mittfältare, Lille, £4,3M
Demba Ba, forward, West Ham, fri transfer
Sylvain Marveaux, mittfältare, Rennes, fri transfer
Gabriel Obertan, mittfältare, Manchester United, £3,25M
Davide Santon, försvarare, Inter, £5M
Rob Elliot, målvakt, Charlton Athletic, £0,3M
Lån in
Inga
Ut
Sol Campbell, försvarare, fri agent
Shefki Kuqi, forward, West Ham
Kevin Nolan, mittfältare, West Ham, £4M
Ben Tozer, mittfältare, Northampton Town,
Patrick McLaughlin, mittfältare, York City
Matthew Grieve, försvarare, Ashington
Daniel Leadbitter, mittfältare, Torquay United
Andy Mogwo, forward, fri agent
Ryan Page, mittfältare, fri agent
Ben Robinson, målvakt, fri agent
Aaron Spear, forward, IBV
Wayne Routledge, mittfältare, Swanse City, £2M
José Enrique, förrsvarare Liverpool, £6M
Joey Barton, mittfältare, QPR
Fabio Zamblera, mittfältare, fri agent
Kazenga LuaLua, mittfältare, Brighton & Hove
Lån ut
Michael Richardson, mittfältare, Leyton Orient
James Tavernier, försvarare, Carlisle United
Phil Airey, forward, Hibernian
Xisco, mittfältare, Deportivo de La Coruña
Fraser Forster, målvakt, Celtic
Jak Alnwick, målvakt, Gateshead
Ryan Donaldson, mittfältare, Tranmere Rovers
Jeff Henderson, försvarare, Gateshead
Steve Harper, målvakt, Brighton & Hove
Ole Söderberg, målvakt, Chesterfield
James Tavernier, försvarare, Sheffield Wednesday
Nile Ranger, forward, Barnsley
Dan Taylor, forward, Ashington
Efter att Carroll (18 starter förra säsongen) såldes i januari har alltså även Nolan (31), Enrique (36) och Barton (33) försvunnit som startelvespelare.
2011-12 så här långt
Newcastle var första kvartssäsongens stora positiva överraskning och att stå fast vid Pardew och ge honom tid visade sig vara ett klokt beslut. Trots att ha sålt Andy Carroll och José Enrique hade Newcastle efter elva omgångar ännu inte förlorat och låg trea med 7 vinter, 5 oavgjorda och 0 förluster. Två saker som hade stuckit ut så långt var en storspelande Tim Krul i målet och Demba Bas hysteriska målform.
Omgång 12-14 bjöd på matcher mot Manchester City (b), Manchester United (b) och Chelsea (h) och nu var det citat ”upp till bevis” slut citat. Skulle Newcastle visa sig vara en utmanare på riktigt eller var de en produkt av ett mycket lätt spelschema?
Efter att ha gått förlustfria så långt och bara släppt in 8 mål tog Newcastle bara 1 poäng mot Manchesterlagen och Chelsea samtidigt som de släppte in 7 mål. Saken klar? Nej, för det första hade Newcastle inget att bevisa annat än utifrån medias åsikt och för det andra låg en bidragande orsak i omflyttningar i backlinjen.
Coloccini klev av efter 27 minuter hemma mot Chelsea och tio minuter senare knoppade Didier Drogba in 1-0 från den position där Coloccini skulle ha stoppat honom, men där inbytte James Perch var lika aggressiv i sitt försvarsspel som en trädgårdstomte. Rit-Ola har aldrig haft en lättare uppgift att visa varför ett mål kom till.
Det visade sig också i de följande matcherna att det inte bara handlade om motståndet när Newcastle föll med hela 2-4 borta mot Norwich City, bara fick 0-0 hemma mot Swansea och förlorade hemma mot WBA med 2-3.
Newcastle var nu uppe i sex matcher utan vinst och 14 insläppta mål. Laget skapade målchanser och var förtjänta av fler poäng – hmmm, var har jag hört det förut? – men det är klart att när det bara är Ba som kan få bollen över mållinjen är det inte lätt. Den negativa trenden bröts på annandagen när Newcastle bortabesegrade Bolton med 2-0.
Mellan Dan Goslings mål mot Manchester City och Ben Arfas mål mot Bolton 5 veckor senare nätade ingen annan spelare i Newcastle än Ba på 520 minuter räknat endast ordinarie matchtid.
Ba har totalt gjort 14 av Newcastles 25 mål och det på 13 starter. Best är näst bäst med 3 mål.
Skador & Avstängningar
Davide Santon har återhämtat sig från skada och Gosling är tillbaka efter tre matchers avstängning.
Ba fick en smäll över knäet mot Bolton, men förväntas spela. Steven Taylor är ett frågetecken med en hälseneskada.
Sylvain Marveaux, Danny Guthrie och Peter Løvenkrands missar samtliga matchen.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 72 vinster, 37 oavgjorda och 41 förluster
Totalt Premier League: 20 vinster, 6 oavgjorda och 8 förluster
På Anfield: 50 vinster, 14 oavgjorda och 11 förluster
På Anfield i Premier League: 14 vinster, 2 oavgjorda och 1 förluster
Hemma på Anfield har Liverpool ett kraftigt övertag mot Newcastle som bara har lyckats vinna två av de senaste 39 mötena (1988/89 och 1993/94). Vi noterar samma överlägsenhet som mot Blackburn alltså och vi vet ju hur det gick.
Räknat både hemma och borta har Liverpool vunnit åtta av de tio senaste. En av två Newcastlevinster kom för ett år sedan i Alan Pardews första match som manager på Tyneside när Andy Carroll var strålande i en 3-1-seger där han själv gjorde det avslutande målet.
Det har gjorts 108 mål på de 34 matcherna i Premier League mellan Newcastle och Liverpool, vilket är över 3 mål/match. På Anfield har Liverpool nätat 42 mål på de 16 senaste mötena och har 16-1 i målskillnad sett till de sex senaste. Newcastle har inte gjort mål på Anfield sedan den 19 december 2004.
Det senaste mållösa mötet spelades för 52 matcher sedan i februari 1974.
LIVERPOOL
Ännu fler försuttna poäng på hemmaplan, ännu en promenadseger och förväntad överkörning som slutade med ett målfattigt kryss. Ytterligare en reservmålvakt som värms upp för att avsluta med en Gordon Banks-räddning på stopptid. Ja, vi kände igen det.
Liverpool mötte ligans sämsta lag som hade släppt in 2 eller fler mål i 16 av 21 tävlingsmatcher och som till följd av skador hade fem spelare i startelvan som spelade i reservlaget förra säsongen.
Detta är fortsatt riktigt illa, oförlåtligt och snart kommer inte fler chanser att haka på för en toppfyraplacering, men efter att den omedelbara ”same old, same old”-känslan hade lagt sig infann sig en annan olustig och illavarslande oro. För även om mycket upprepade sig från tidigare under säsongen så tyckte jag mig se tecken på trötthet.
Jämför kryssen mot Manchester United och Norwich City i oktober, de oavgjorda matcherna mot Swansea och Manchester City i november och slutligen 0-0 mot Wigan förra helgen och 1-1 mot Blackburn på annandagen. Alla har slutat med 1 poäng, i samtliga har Liverpool varit det bättre laget, i minst hälften har motståndarmålvakten glänst, men i de två sistnämnda har inte den höga pressen varit lika hög och lika pressad, dominansen inte lika framträdande och orken trutit mer påtagligt. Matchen mot Blackburn var den första matchen på evigheter som Liverpool inte rivstartade från avspark i och naglade fast motståndarna.
Det kan vara en fysisk trötthet, spelare som José Enrique och Charlie Adam har startat samtliga matcher medan Jordan Henderson, Luis Suarez och Stewart Downing startat 14-17 och hoppat in i resten, men det kan även vara en mental trötthet att nästan konstant vara det spelförande, chansförande och dominanta laget utan att få utdelning. Till slut övergår revanschlystnaden i hopplöshet och då känns de där matcherna betydligt mer i benen.
Adams straffmiss och självmål kan vara just tecken på att hjärnan och/eller kroppen inte är på topp och Suarez insatser i de två senaste matcherna är förmodligen hans segaste under hösten. Inför säsongen framhölls det uteblivna spelet i Europa som en styrka för Liverpool som då kunde koncentrera sig på Premier League, men jag börjar undra om styrkan att kunna matcha samma elva vecka efter vecka förrädisk inbjudit till detta bara för att.
Ändra aldrig på ett vinnande lag säger man ju, men om man spelar oavgjort hela tiden? Nej, jag är inte ute efter att börja rotera, men jag har sett antydningar till trötthet och om detta kommer vid den här tiden på säsongen när spelschemat dessutom snart bjuder på svårare motstånd (vilket i och för sig motsägelsefullt verkar gynna Liverpool) och Suarez försvinner en kvarts säsong kan vi ha en jobbig resa framför oss. Om Liverpool med en positiv attityd och överlägset spel bara når oavgjort, hur ska det gå med gamnackar och trötta kroppar?
Startelva
Lucas Leiva, Jack Robinson och Fabio Aurelio är fortsatt skadade. Luis Suarez är avstängd.
Jag skrev inför den förra matchen att jag inte ville ha in Jay Spearing bredvid Charlie Adam eftersom jag såg en risk att det blev för trögt i djupledsspelet. Det står jag fast vid, men inte var jag nöjd med Jordan Hendersons samarbete med Adam mot Blackburn. Det var troligen det minst produktiva, ängsliga, initiativlösa och alibispelande centrala mittfältet vi matchat sedan Bruno Cheyrous sämsta insats. ”We got the best midfield in the world”, nja.
I och med att Steven Gerrard är tillbaka får Kenny Dalglish en gratisöppning att ändra om och Gerrard kan bli den medicinen och ljusterapin vi behöver för att matcha den trötthet jag oroade mig för ovanför. När Gerrard klev in i matchen i måndags måste det ha varit med samma känsla som när Neil Armstrong klev ner i Stillhetens hav eller ifall Garry Kasparov skulle ta en schackmatch i Big Brother-huset. Det var nästan hemskt att se vilken skillnad i rapphet och direktspelskänsla Gerrard besatt jämfört med Adam och Henderson, och hur Blackburnspelarna inte längre kunde jogga fram och täcka. Här dök plötsligt en spelare upp som redan innan han tog emot bollen visste vad han skulle göra.
Med allt detta sagt tolkar jag Kenny Dalglish uttalande om Gerrards återanpassning efter skadan att lagkaptenen inte startar mot Newcastle, men någon ändring bör väl ske med tanke på hur det såg ut senast. Jag tror inte Dalglish växlar på båda de centrala mittfältspositionerna, men jag kan tänka mig att Jonjo Shelvey ersätter Henderson.
Spelar Henderson gör han sin 100:e ligamatch i karriären. Daniel Agger står redo att för första gången sedan han kom till klubben spela tio raka matcher i Liverpooltröjan.
Suarez är avstängd och Carroll har då en nästintill garanterad startplats mot sin gamla klubb. Offensivt tror jag att han får sällskap av Craig Bellamy, men att Dirk Kuyt finns med som offensivt stöd på högerkanten.
Stewart Downing personifierar Liverpools absurt låga slutprodukt den här säsongen för maken till mängd av inspel och inlägg utan effekt har jag nog aldrig bevittnat. Hade jag fått en krona för varje inspel av Downing som går ut till hörna via förste försvararen eller seglar någon meter för långt över samtliga spelare i straffområdet hade jag kunnat äta en rätt schysst nyårslunch. Av rena tillfälligheter eller av ren slump borde någon boll vid något tillfälle ha resulterat, men så icke, vilket gör det hela så anmärkningsvärt. Men är man sämst i ligan på att förvalta målchanser så är man. Downing lär nu ändå starta.
Källor: BBC Sport, liverpoolfc.tv, 365statistics, wikipedia.org
