Krönika: José Manuel Reina Páez – vår näste kapten
Philip Rolf ser inte bara José Reina som en av Liverpools mest stabila spelare nästan i avsaknad av svagheter utan även som det naturliga valet när Steven Gerrards efterträdare som lagkapten en dag ska utses.
Född i Madrid, men burväktaren startade sin karriär i FC Barcelona. Vid 18 års ålder flyttades han upp från ungdomsakademin, La Masia, till A-laget. I samma veva fick han chansen att spela med 2000 års trupp som innehöll flera välkända namn såsom Kluivert, Rivaldo, Overmars, Guardiola och De Boer. Trots att man hade dessa spelskickliga herrar i laget kom Barca aldrig högre upp i tabellen än en tredjeplats och man slutade till sist på en fjärdeplats efter Mallorca, Deportivo och vinnaren Real Madrid.
En rolig anekdot gällande Pepes tid i Barcelona är att han faktiskt mötte Liverpool i UEFA-cupens semifinal 2000/01 som Liverpool slutligen vann med 1-0 efter 0-0 på Nou Camp och ett sent straffmål i första halvleken av Gary McAllister på Anfield.
Nästkommande säsong blev det mindre speltid då han bara fick 11 framträdanden och blev till följd av det utlånad och såld till de gula ubåtarna, Villarreal.
I Villarreal stod Reina både för kontinuitet och frisyr. Villarreal spelade upp sig och lyckades säsongen 2004/05 säkra en Champions League-plats. Det var nu man började kalla José för "straffspecialist" då han under sin första helgula säsong räddade hela 7 av 9 straffar!
Sommaren 2005 när regnet börjat avta och solen sticka fram på Liverpools gator gjorde Rafael Benitez ett av sina bättre spelarköp, artikelns huvudperson. Övergångssumman på 6 000 000 pund ger nästan samma underbara känsla som att få sålt dagens Fernando Torres för otroliga 50 000 000 pund.
Uppgiften som nu stod framför spanjorens fötter var att göra ett likvärdigt eller bättre jobb än Champions League-vinnaren Jerzy Dudek. Att vinna The Kops, medias och framförallt lagkamraternas respekt är inte alltför enkelt i ett lag som tillämpar "The Liverpool Way".
Men ”pass and move” visade sig vara en av Josés största egenskaper. Hans slungande överarmsutkast kompletterades fruktansvärt bra med hans vågräta högerdoja som utan problem kunde pricka Andy Carrolls klubbemblem en dimmig onsdagskväll i Exeter.
Matchen som gjorde José till en respekterad och orubblig förstamålvakt var Liverpool-West Ham, FA Cup-finalen 2006. Denna match innehöll allt, 90 minuter med 6 mål varav ett vi alla kommer ihåg, med efterföljande förlängning och straffar.
Då tar Pepe fram tegelsten och murbruk som han sedan lägger från mållinje upp till ribban. 3 räddade straffar av 4 möjliga blir utgången som leder till att José sätter sig på sina knän med handskarna över ansiktet och njuter av publikens majestätiska hyllning och jubel. Kort därefter bildas en myrstacksliknande hög i form av spelare, tränare och övrig stab. Segern är ett faktum och även om Steven Gerrard stod för ett av sina viktigaste och snyggaste mål i karriären måste äran ges till José Reina - straffspecialisten.
Vår trogna och lojala målvakt kan nu blicka tillbaka på mästerliga prestationer och då tänker jag mest på Premier Leagues Golden Glove 3 år i rad. Enligt min mening borde José ha fått Peter Cechs pris säsongen 2009/10 också då han stod i mål fler matcher vilket gör hela prestationen större. Det har varit en del snack om Pepe Reinas hår så jag vill att ni kollar in den här länken vid tillfälle för att då komma till dennes enda Unfair Play i Liverpool. Inte nog med att José hade hår på huvudet, han gav dessutom en underbar tackling à la Carra som tyvärr slutade med ett rött kort på grund av Arjen Robbens specialtillämpning av gravitation.
Om vi hoppar till dagens lag så har vi tyvärr en numera tunn röd linje om man tänker på hjärta och kontinuitet. Steven Gerrard, Jamie Carragher, Dirk Kuyt och José Reina, där är mina fyra kandidater till kaptensbindeln. Bästa fotbollsspelaren under min tid, Steven Gerrard, har senaste åren varit alltför skadebenägen för att nå upp till den fantastiska nivån han kan hålla. Carra, oh Carra, vad ska man säga som inte redan sagts. Hans tid i världens finaste tröja lider mot sitt slut. Pools snyggaste holländare går enligt mig inte före José som tronarvinge till bindeln.
Vår mest defensiva spelare har lyckligtvis skrivit tre kontrakt sedan Benitez, 2005-2009 och 2007-2012 som 2010 sedan förlängdes ända fram till 2016. Därför tror jag vi kommer att få se Liverpools första spanska kapten när Gerrard och Carragher väljer att lägga skorna på hyllan.
Svagheter hos spanjoren är få. Att han var sämre än en pingvin i luftrummet går inte att sticka under stolen med, men då detta problem är löst får man nuförtiden leta efter annat att kritisera.
Det enda jag ironiskt nog kommer på är att ”straffspecialisten” inte räddat en straff sedan Wayne Rooney förra året och då satte Unitedforwarden själv dit returen på Josés rädding. Innan dess är det en räddning på en feldömd straff i Champions League-kvalet för tre år sedan.
Min kritiska analys av vår underbara målvakt blir nästan obefintlig på grund av bristande negativitet jämtemot José.
Därför blir mitt första alster mycket information och mindre åsikter.
Tur att Ryan Babel såldes, honom hade jag haft en del att skriva om.
Slutord, jag vill tacka alla Liverpoolsupportrar runt om i världen för att vi alla tänker likadant och behandlar vårt varumärke med all den respekt de förtjänar. En sak jag tänkte på idag är att kommentatorer och spelare stannar upp, är tysta och lyssnar tills "You never walk alone" har sjungits klart. Mig veterligen behandlas inget annat lag i Europa med samma respekt.
Vill även tacka Joey Barton för hans frenetiska arbete med Hillsboroughdokumenten, stor eloge till denne man.
YNWA
JFT96
